Miafias Värld

Detta är en liten historia som dyker upp ibland när min syrra Pyret och jag pratar, kanske för att vi var huvudaktörerna i detta drama...

Mamma polade ett tag med en sopåkare och han hade en dotter som var ett par år yngre än Pyret.
En sommar reste mamma och han runt i hans husvagn bl a var de i Hälsingland där de köpte varsin keramikspargris till oss. Brosan fick en röd och vi tjejer svarta med en blomkransar på.

En dag när vi kom hem efter skolan låg Pyrets gris kraschad i hundra bitar på vår heltäckningsmatta i det blå sovrummet... Mamma undrade hur detta hade gått till men alla svor att de var helt oskyldiga. Pyret grät som en stucken gris. Så till slut bad mamma mig att ge henne min gris. Efter en stund fick jag ge med mig... å där satt hon bakom mamma och såg så där oskyldig ut och log. Visste att det var något lurt...

Sen visade det sig att Pyret mycket riktigt hade varit hemma på lunchen. Grisen stod på en grön skolbänk vi hade i sovrummet och när hon lyfte locket för att rota runt efter något i bänken så åkte grisen i golvet.

Å nu vet hon inte ens vart hon gjort av MIN gris!!!

Håller just nu på att skura vårt badrum... För mig är det jättviktigt att badrummet känns fräscht! Vill att folk ska kunna gå in där utan att tänka "glurp" vad äckligt det är här. Lättare att leva med en och en annan dammråtta under soffan men en grisig toalett eller hår i avloppet får mig att rysa.

Mitt badrum är inte så speciellt, det är svårt att hålla sig till en färg t ex, för om man försöker matcha alla handdukar kan man ge sig på att nåt av barnen torkar av sina goa små munnar på dem. Så får man byta...

När jag var liten hade vi ett ganska litet badrum med en livsfarlig strömförande tvättmaskin. På golvet var det brunröda klinkerplattor och här och där satt det klistermärken med flowerpower-blommor i glada färger på. På väggarna var det en avtorkningsbar tapet med en herdinna som vaktade får, hur romatisk som helst. Vårt badrumsskåp var gult och svart (jättehippt nu), på insidan av den ena dörren var det ett klistermärke med Trötter och i den andra Snövit. På väggen vid toaletten hade vi ett metallhandtag, som satts upp för att vår moster som hade MS skulle få det lättare.

Saker jag kommer ihåg som stod i badrumsskåpet var en metallburk med näckrosor på med talk i, en svart glasburk med oranga blommor på var det badsalt med doft av tallbar och Family Fresh-schampoo, säkert också tallbar... Sen fanns det schampoo på tub. Idomin-salva, ett måste. En burk med Vicks-salva. Små pappförpackningar med fetvadd. Sen en parfymflaska Maja + tvål. 

Det finns dofter som sätter sig fast som man kan känna lukten eller smaken av i hjärnan liksom...

Som:
Björnklister, nya gummistövlar, farmors hus, mormors söndagsstek, torrkokt potatis, mitt pistagegröna luktsuddis i 3:an, småmynt, smutsiga sedlar, kokt vitkål, granntantens bullar, blöt hund....

Sen finns det dofter som bara poppar upp som man inte kan placera men man känner så väl igen.

Min äldsta son är med sin pappa och dyker i Egypten på sportlovet.

Jag saknar honom jättemycket. Fast jag är jätteglad att han har lite egentid med sin pappa och att de har hittat någonting som det tycker är kul att göra tillsammans, att dyka. Under hela hösten å vintern har han gått på dukkurs och han har tyckt att det varit jätteroligt. Trots att han fick squezze (luftficka i en lös tand) som förstörde hans uppdyk i havet...

Min lilla kille jag saknar dig, hoppas att du har riktigt kul! Ses snart!

Vi hade ingen bil när jag var liten...

Saknade det inte heller speciellt mycket när jag växte upp för vi bodde så nära stan. Har oftast jobbat inne i stan också. Så det har blivit mycket buss och tunnelbana hit och dit. Behovet av bil och körkort har aldrig riktigt funnits...

Men jag älskar att åka bil. Kan åka i timmar. Så när vi har bilat till Frankrike så har bilresorna bara varit en ren njutning... Klart att det varit synd om min man som alltid fått agera chaufför.

Fast jag äger faktiskt en egen liten bil som står på landet och väntar på mitt körkort. Dessutom har jag övningskört en hel del men det finns ett men...

Kommer jag verkligen att bli en bra bilförare? Känner att jag blir väldigt lätt arg på "alla" idioter som är ute och kör...

En sommarkväll stod jag och min systerson i fönstret och tittade ut... Plötsligt såg jag en fladdermus.
- Kolla en fladdernus!
- Titta där var den igen!
- Å där!
- Såg du fladdermusen? undrar jag eftersom han är så tyst.
- Där är den igen!
Då hör man hans lilla trötta röst...
- Ja ja jag ser att den går där på marken och äter....

Han var nog trött på mitt tjat och ville bara ha tyst på mig!

Så här vacker är den men ack vilket tortyrredskap!

Nu fortsätter jag prata lite om min man som är så snäll!

Ett säkert kort att kolla snällheten på är ju att kolla vad barnen tycker!
Han är en klar favorit. Pappa kan bada med dem i timmar och låtsasdricka kaffe, bygga lego och busa på golvet. Mamma kan vara rolig ibland men hon gillar mer att göra "riktiga" saker ihop med barnen som att baka bullar, måla, sjunga eller läsa sagor.

Om, gud förbjude, men om min man och jag skulle skilja oss så vet jag att "min" äldsta son som min nuvarnde man inte är pappa till, skulle välja att följa med... så skulle det klart bli min man! 

Jag tycker motorcyklar är fina att titta på...

Min man har en jättefin motorcykel som är hans ögonsten. Den får stå i vårt varmgarage medans bilen får stå ute och frysa. Ibland på sommaren kommer min man och hämtar mig på jobbet med bågen. Det är härligt att susa fram därbak... den lilla biten hem!

Men i somras skulle vi på 40-årsparty i Arboga, bara han och jag, å då tar vi bågen och åker lite småvägar. Gud vad mysigt! Mysigt å mysigt... Jag fick så ont i arslet att den sista milen grinade jag och vi kom flera timmar försent. För det blev en hel del pauser. Men väl framme på festen vart vi mottagna som värsta kungaparet, alla hade väntat på "de" där som åkte motorcykel!
På natten hade vi hyrt en campingstuga. På morgonen snodde jag med mig en kudde.... men det hjälpte föga att sitta på den.

Summa: det hjälper inte att ha en stor, välisolerad rumpa... näe det är bara mera att ha ont i!!!

Det här är min goa lilla gubbe! Fast på den här bilden ser han ut som en något friskare å piggare Ozzy!

Han ser ut som en riktig hårding men han är världens snällaste och kramgoaste björn. Han skulle aldrig göra någon illa eller såra någon. En av de finaste människor jag känner.

Älskar dig!

Igår pratade vi om presenter på jobbet. Vi kom in på när man var liten och föräldrar som lovade en saker som man aldrig fick... hus, bilar...

När jag var liten så lovade min pappa mig jämt att jag skulle få en häst, om jag var snäll eller var extra lydig... men putt putt aldrig blev det någon häst! Fast egentligen ville jag inte ha någon häst för jag var inte så förtjust i hästar, var nog lite rädd tror jag. De var ju vackra på bild men där gick nog gränsen för mitt hästintresse.
Dessutom vart jag biten av en liten elak svart ponny en gång när jag var 4 år. Kom lite för när med min lilla korta, röda, veckade kjol, den såg väl god ut för rätt var det var så snappade den tag i kjolen och min stackars mage. Mamma fick bända upp käkarna på den...

Min pappa hade en rätt sned fördelning av presenter eller julklappar. Jag å mina systrar fick varsin liten tyghund och min brorsa fick en snow-racer... Gud vad bra vi mådde när han å lillsyrran körde in i ett träd så den gick sönder... Dessutom fick han en moped en gång och jag ett par träskor...

Sen var det en gång när jag typ var 7 år så fick jag bara ett par vita äckliga kalasbyxor i födelsedagspresent av mamma å pappa, men så när min syrra fyllde år i oktober fick hon en docka... jag tjöt som en gris, hade inte glömt kalasbrallorna. Så mamma vart tvungen att ta fram dockan hon köpt till mig i julklapp för att få tyst på mig.

Så lova aldrig dina barn saker du inte kan hålla!

På landet har vi ett dubbeldass, väldigt praktiskt om man vill kompisbajja.

Ibland när vi var små kunde jag och min mellansyrra vara lite taskiga mot vår yngsta syster. Vi kunde säga att "du är tyvärr för liten för...". Det var precis så det gick till den gången när "vi" skulle på dass. Fnittrande å taskiga smet vi in på dass och la på haspen på insidan... smart tyckte vi!

Men... när vi satt där så ropade pappa, vi ska iväg och handla... hörde hur de ropade våra namn.... Tyvärr fick vi inte upp dassdörren, för vår smarta lillasyster hade lagt på haspen utifrån. Sen hörde vi bilen starta och åka iväg.

Så där satt vi några timmar tills de kom hem igen. Då kom syrran med en "fet" godispåse och öppnade dörren igen.

Pappa hade frågat henne ifall hon sett oss. Nääääe! 

En gång i tiden var mitt torp i Dalarna någon annans... men nu är det mitt bara mitt!!! Å lite man och barns också.

Men då, förrut, så var det vår styvmammas (numera x-) mamma som ägde det. Så där har vi tillbringat rätt mycket tid som små. Så jag vet vart alla spännande "barnställen" finns!

Det värsta som kunde drabba en när man skulle dit var just att åka med tanten i hennes rostiga folka med hål i golvet som man kunde kika ut genom. För om man åkte med henne så hade man en "låååång" färd framför sig... När man precis kommit ut ur stan så skulle man stanna och bada i Kalmarsand i Bålsta, i o f sig trevligt men inte "barntrevligt", typ i-dopp-å-upp... Sen skulle man stanna i Enköping. Nårgra mil senare vart det fikastopp. Kommer ihåg när tanten vimsade skålhett vatten över mina lår... Så var det ju lite kisspauser. Så ca 17 mil tog ungefär 4-5 timmar.

Det bästa med landet var den gamla brödrosten som rostade så goda mackor och på dessa fick man salami och skivad tomat... det var lyx för salami var knappast uppfunnet ännu, det rådde ju prickigkorvera.

Så än i dag är detta mina favvomackor på landet och de smakar bäst just där, i mitt torp!!!

Mina kära bloggkompisar...
I helgen kommer det att införas nya historier på bloggen!

Tack för ert tålamod och ha en bra dag!

Kram

En höst var jag och min syster ute och gick på Fjällgatan med vår farfar.
Jag går och håller farfar i handen och pratar. Min syster hamnar lite på efterkälken, hon har så mycket att titta på., vi får stå och vänta.
Rätt vad det är så hör vi hennes glada stämma kvittra bakom oss.
-Ttta vad jag har hittat! En liten tant...
Där står hon och drar en dvärg i armen...

Farfar var så arg!

Tror att min pappa vart lite besviken att jag var en flicka när jag föddes...

När jag vart ca 3 år fick jag en bilbana, eller min pappa köpte en bilbana till mig mest för sin egen skull. Den här bibanan monterades upp på en stor spånskiva.
Minns så väl hur jag låg där på magen och tittade på de två bilarna som for runt-runt. Själv fick man aldrig kör... hupp, hupp pappa kör! Akta, inte röra...
Till slut tröttnade jag väl på att vara passiv publik. Fram med kritorna. Som hällristningar fanns mina spöken ritade runt kanterna på spånskivan...

Har ju berättat att jag brukar gå och simma och detta leder ju osökt in på barndomens simning...

Jag lärde mig simma på Orsa Camping. Den här sommaren fick jag gå i simskola och simma i bassängen, annars så fick man oftast bada i Orsa sjön. Den var hur långgrund som helst, kändes som man fick gå flera kilometer för att få vatten till midjan. Vi hann bara komma ut och doppa oss så stod farmor på stranden och vinkade tillbaka oss.

Min kusin, prinsessan Jeanette, hade vi flertal tillfällen försökt lära mig simma, det gick väl sisådär, jag flöt ju i alla fall. Prinsessan var tävlingssimmare. Kommer ihåg vid ett tillfälle när non satt blåhuttrande i bilen och hade simmat Vansbrosimmet, hon kan inte ha varit gammal då!

I skolan fick man varje år åka till Näckenbadet i Saltsjöbaden och visa upp att man klarade olika simuppgifter. De som inte klarade sig igenom fick åka iväg på skoltid och simma. Det var mest killar... det var bara de som räknat ut om man spelade att man simmade lite dåligt så fick man ju åka och bada istället för att ha matte....

Jag och några kompisar brukade åka till badhuset i Högdalen. Vi var där hela dagen och simmade. På kvällen hade man så ont i ögonen av allt klor. Vid ett tillfälle så skulle ju jag och min kompis visa oss lite duktiga inför killarna, så vi skulle hoppa från 5:an... Vi var livrädda när vi stod där uppe men då var det försent för man ville ju inte vara en mes och klättra ner igen. Så jag hoppade först, puh det gick bra. Simmade till kanten och väntade på min kompis... hopp... splash... hon gjorde värsta magplasket. Det vart så kraftigt att hennes bikiniöverdel gick av på mitten framtill...

Just nu har jag e liten timeout från mitt ordinarie liv...
Kände att jag fick lov att stanna upp och lyssna på mig själv och mitt hjärta. Så igår och idag tog jag en promenad till simhallen och simmade utan stopp i 1 timme. Bastade och gjorde hårinpackning.
Det är ett perfekt ställe att tänka på när man simmar där fram och tillbaka, tänka på mig, livet, min familj...
Annars när jag går och simmar brukar jag tänka på min "barnbok", många historier poppar upp.

Idag funderade jag mycket på min mamma. De senaste åren har man kunnat tänka på henne utan att bli ledsen för att hon är borta. Jag har berättat tidigare att mamma och jag var väldigt olika, ibland kunde jag bli så irriterad och trött på henne och ibland kunde vi skratta hysteriskt. Vi gjorde rätt mycket saker ihop, mamma tog med mig på en del saker för att hon hatade att gå själv eller åka tunnelbana t ex och jag hägnde på för jag tyckte/tycker om att umgås med lite äldre människor, har alltid trivst i deras sällskap. Ännu mer sen mamma gick bort, jag har två nära väninnor som är 65 och 70 år, helt underbara människor.

Min ena väninna är helt underbar... Vi kan skratta, gråta, ja vad som helst och vi förstår varandra så otroligt bra. Ibland är det nästan läskigt vad mycket saker som vi har gemensamt. Jag kan berätta en av mina historier, då har hon en liknande. Likadant med saker man inte tycker om eller inte är så förtjust i, så tycker vi lika. Så numera behöver vi knappt nämna att t ex jag gillar inte för mycket persilja... då kommer det bara det vet/förstod jag väl.

Men åter till mamma... jag är så glad över att mamma och jag hann komma in i en fas, efter stormiga tonår, en fas där jag kunde tala om för mamma att jag älskade henne. Att jag i ord och handling kunde breätta vad hon betydde för mig och hur mycket jag uppskattade henne. Att våran sista tid i livet var sams och bara hade det kul.

Tack mamma, jag älskar dig fortfarande och tänker på dig ofta. Pratar om dig med barnen, så du finns med oss jämt fast inte kroppsligen...

Min äldsta son var så söt när han var liten då han frågade:
- Mamma min mormor är dö, visst...
- Ja älskling, hon är en ängel.
- Men hur dog hon???
Jag drog in andan för att börja berätta... Så kollar han upp på mig och säger:
- Det var en bil vá.......!?!
Så söt, bara för att man alltid höll på och tjata om akta dig för bilarna...
Så gav jag mig på att försöka förklara...
- Mormor fick en hjärnblödning, det är när nåt går sönder ini....
- Ja ja mamma nu vet jag....
Så sprang han bort och gungade.

Det är synd att det ska behövas en sån här dag egentligen, för det borde vara varje dag...
Men å andra sidan så är jag barnsligt förtjust att både ge och få små presenter.

Jag vill önska alla mina nära och kära, arbetskamrater, bloggvänner... jag alla en riktigt mysig "Alla hjärtans dag" och bry er extra om alla ni älskar.

Ikväll ska familjen få en extra god middag och vi ska umgås och mysa, för en stund ska vi glömma allt som för tillfället känns jobbigt och gör ont...

Kramar!

Mannen och barnen ligger tar en eftermiddagslur. Jag passade på att färga håret, raka benen, plocka ögonbryn och så tog jag ett hett bubbelbad, släckte ner i badrummet och tände två ljus... mmmmm

Låg där och funderar lite på livet och allt man ska hinna med, fick en klump i hjärtat... vill ha mer tid. Så funderade jag lite på min mamma som tyvärr är död. Tänkte på hennes och min relation. Vi älskade varandra men var ganska olika och ibland gick det lite isär och gnisslade men det gjorde ingenting för till slut blev att bra ändå. Älskar dig mamma!

Så funderade jag lite på min barndom.... och kom på några goingar.
Upp ur badet så jag inte skulle glömma dem.

En dag hörde jag hur tuffingarna i klassen stod och pratade om gruppen Slade. De hade en tidning med en bild på gruppen. Det här samtalet fångade mig...
När jag kom hem så fick jag lov att berätta om den här gruppen för mamma. Rotade fram en bild i tidningen Zip.
La tidningen på köksbordet och sa till mamma:
- Det här är gruppen Slade...
- Jaha...
- Den här killen här, hans fru har dött i en trafikolycka...
- Okej...
- Å nu är han trummis...
- Ja?!?
- Förstår du, han vart så lessen när hans fru dog att han blev döv...
- Döv?
- Ja, trummis... sorgen gjorde att hans trumhinnor gick sönder...

Då garvade mamma åt mig. Snacka om att hitta på en egen histora... ännu en kille att tycka synd om!

Denna har jag tagit från Ninnis blogg. Gillar att gör listor!

Tio olika saker om mig
1. Jag är snäll
2. Jag gillar att göra listor å planera
3. Jag tycker om trevliga människor
4. Jag älskar sol å värme
5. Jag är lyhörd
6. Jag gillar att laga mat
7. Jag är kreativ
8. Jag hatar att bråka
9. Jag älskar min familj
10. Jag är bekväm
Nio saker jag bär med mig varje dag
1. Väska
2. Nycklar
3. Mobil
4. Block å penna
5. Plånbok
6. Rabattremsa 
7. Mina ringar
8. Tankar...
Åtta saker som irriterar mig
1. Elaka människor
2. Girighet
3. Orättvisa
4. Gnäll
5. Att behöva tjata
6. Oempati
7. Bråk
8. Mobbing
Sju ställen jag besökt
1.Grekland
2. Spanien
3. Nordafrika
4. England
5. Frankrike
6. Tyskland
7. Danmark
Sex saker jag vill göra innan jag dör!
1. Resa mer
2. Livnära mig på min konst
3. Skriva en bok
4. Tillverka ett vackert kakel el tapet
5. Rusta klart min lilla gård i Dalarna
6. Se alla mina barnbarn
Fem saker jag är rädd för
1. Att nåt ska hända min familj
2. Att bli sviken
3. Ormar
4. Våld
5. Konflikter
Fyra saker jag gör de flesta dagar
1. Skapar i nån form
2. Lämnar barn
3. Sminkar mig
4. Skrattar
Tre saker jag försöker att inte göra just nu
1. Stressa
2. Tänka på måndag...
3. Tänka på ekonomi
Två personer jag saknar just nu (tyvärr blev det fler)
1. Familjen
2. Moster, syster, kusin...
Ett sätt att vinna mitt hjärta
1. Att vara snäll mot mig...

Vid ett tillfälle fick jag en lite udda kärleksförklaring av två killar. De satt i ett träd utanför mitt sovrumsfönster och sjöng... Öppnade fönstret och bad dem sluta!
Jag vart helt hysterisk, låg i hallen och skrek. Inte blev det bättre av att granntjejen ovanpå kom ner och ringde på vår dörr för att tala om att de satt två killar och sjöng att de var kära i mig i trädet...

Nu tycker jag att det är gulligt men inte då!

En sommar var vi hos mormor och morfar på landet. Vi var med pappa nere vid sjön och badade.
Jag var ute och vadade i vattnet, så hittade jag en mussla, den var lika stor som min handflata. Jag vart helt överlycklig. Pillade och försökte få upp den men det gick inte.
Pappa låg och sov på stranden. Sprang till honom för att han skulle hjälpa mig att öppna den.
Pappa vart jättearg, kallade mig dumma unge och tog ifrån mig musslan och kastade ut den i mitten av sjön...

Jag fattade ingenting... Satt i sanden och grät. Hade precis sett min första miljon försvinna, för jag trodde ju att alla musslor hade en stor vacker pärla.

Tänk ifall min pappa bara hade berättat för mig att musslan är ett djur och det är bättre om den får vara kvar i vattnet...

Som jag berättat så brydde sig inte min mamma om vad folk tyckte och tänkte. Hon umgicks med rätt udda människor men också fikande hemmafruar.

Det vart väl lite annorlunda när mamma som är från Stockholm dök upp i min pappas familjs liv, de var från Dalarna.
Farmor försökte skryta lite med hur fin hennes släkt var men sånt bet inte på min mamma. Så när farmor satt där och berättade att vi har två läkare, en veterinär... i släkten så sa bara mamma jasså, vi har två alkolister och en knarkare...

Blir man en finare och bättre människa om man har en fin titel?!?

I flera år hade jag en tysk brevvän, Susan från München...

Haenne fick jag efter att mamma och jag varit inne i stan en dag. Vi var på Åhléns och skulle köpa nya skor, träskor givetvis... Då kommer en tysk man fram och började prata med mamma. Jag fattade ju ingenting men tydligen så skulle han köpa med sig träskor till sin dotter hemma i Tyskland. Jag fick prova ut ett par till henne.
Efteråt gick vi alla till ett café och fikade. Han och mamma pratade i några timmar. Han tyckte att det skulle var kul om jag ville bli brevvän med hans dotter.

Hon och jag skrev till varandra i några år tills hon började tycka killar var intressantare. Tänker på henne ibland och undrar vad hon gör, ifall hon är gift, har barn, bor kvar...

Jag fick i alla fall en chokladkaka av hennes pappa för att jag varit så snäll. Jag valde en med jordgubbsfyllning, kommer fortfarande ihåg hur den smakade...

På vår gata bodde det en familj som hade det mycket sämre än vi...

Mamma som var snäll mot alla och inte brydde sig så mycket om vad folk tyckte och tänkte, hon hjälpte dem med de saker hon kunde bidraga med, som att vattna deras blommor och mata deras duvor (de hade i lägenheten) när de var på semester.

Den här familjen var lite udda. Deras pappa satt mest på staketet och kollade på brudar (kolla "Portvakter"), mamman flängde runt och städade och var så sliten och de hade två döttrar. Mamman brukade berätta lite konstiga historier om familjen, hon bjöd verkligen på deras privatliv. Bland annat brukade hela familjen bada i samma badvatten, givetvis pappa först. Om vi slängt några gamla kläder i grovsoporna brukade tjejerna alltid komma i dem dagen efter.

Senare brukade jag och min syster ringa ner till den äldsta tjejen när vi hade kläder vi tröttnat på eller skulle slänga, så att de slapp hämta i soporna.

Jag och två av mina syskon delade rum när vi var små. Jag och brorsan sov i en röd våningsäng. Jag låg överst och nedanför vår säng stod vår syster lilla turkosa säng (huvudändorna mot varandra). På kvällarna när mamma varit inne och sagt god natt och släckt lyset så lämnade hon alltid dörren lite öppen, vi kallade alltid den glipan en "öppen liten hand", lagom så att mammas hand gick i mellan...

Man kunde skrämma sin lillasyster genom att kika ned på henne uppifrån när hon låg där med sin välling. Hon tyckte det var läskigt att se en upp-och-ner i mörkret... Ibland hade vi lite svårt att sova men vi låg ändå alltid kvar i våra sängar. Vi vågade inte gå upp för då skulle både mamma och pappa bli arga...

Men en kväll kunde inte jag hålla mig längre, jag sa till mina syskon att vi hade tillåtelse att gå upp och titta på tv... men vi måste smyga och vara helt tysta. Ingen av dem reflekterade över att vi måste sitta bakom skrivbordet i rummet brevid och trycka. Det var lite svårt för oss att se allihop på en gång eftersom våra föräldrar satt lite i vägen. Men vi turades om. Vi satt där ett bra tag och tittade... på "Dracula". I en scen var det en tjej i vitt som red över en kyrkogård.

Oj oj oj vilket liv det blev när vi upptäcktes och alla timmar som gick åt varje kväll för mamma att lugna ned oss, för tänk om Dracula kom å drack vårt blod... 

Just nu är jag ensam hemma min man har åkt till sin syster med barnen. Jag är hemma för jag mår inte så bra varken i kropp eller själ. De sista två veckorna har varit tuffa, vi har varit magsjuka, i två vändor. Man blir sliten. Jag mår inte så bra i själen heller... det blir ju inte bättre av att ens lillasyster får ta en del rätt tuffa smällar just nu.

Jag har sagt att denna blogg ska vara glad och berätta små historier ur min/vår barndom. Historierna är ett underlag till min "Barnbok för vuxna". Det är en dröm som jag har att någon gång få göra denna bok och eftersom mitt största intresse är min konst så är det ju ett ypperligt tillfälle att slå ihop dessa två saker.
Men min barndom var ju inte altid så kul, så det blir ju en del lite "tyngre" historier också.

Funderade lite på mitt barndomshem...
Vår lägenhet var inte så stor men den hade många utrymmen och vi använde oss av alla. Ibland var både matrum och kök även sovrum beroende på hur många som bodde hemma. Inredningen och färger var väl typiskt 70-tal. Köket gick i gult och brunt, på en vägg ovanför arbetsbänken hade mamma som var duktig på att rita målat en kurbits. Ena sovrummet var väggarna målade gula med en vävtapet ovanpå utom en vägg som lämnades gul och en grön heltäckningsmatta. Det andra sovrummet var det blå medaljongtapeter och klädskåpen mörkblå med ljusblå luckor och med  fyra mörkblå hjärtan.
Matrummet var rött med vävtapet. Hallen målade mamma i en babybajsrunfärg, riktigt fult...

Vid ett tillfälle när mamma skulle tapetsera om till det som skulle bli det blå rummet, fick vi barn rita på väggarna. Jag ritade stora härstar. Vi och våra kompisar tyckte det var jättekul. Men det tog nog typ ett år innan nåt omtapetseringen skedde i rummet, så hästarna fick leva med ett tag. En del tyckte nog att vårat hem var lite konstigt.

Ett älskat ställe var vår klädkammare, vi tyckte det var stort som ett rum. Man kunde sitta där ifred under alla jackor... det hände en hel del därinne. 

Min yngsta syster lärde sig läsa ganska tidigt och hon kunde sitta i timmar och läsa högt ur någon bok, typ "Ett barn blir till" som hon samlat ihop egna pengar till att köpa. Ibland var man så trött på att höra henne mala på, och det visste hon när hon satt där i köket och kikade på en under sitt långa hår, när man tjatade på mamma att hon skulle få tyst på henne. Till slut blev mamma så trött på oss allihopa att hon satte in en liten skolbänk till min syster i klädkammaren, gjorde en liten egen mysvrå åt henne. När man gick förbi dörren kunde man höra henne läsa högt och tydligt...
"Man förstod ju att hon fick lov att ligga i hårdträning med denna bok, för det var ju den som hon höll föredrag i på lekis". Hon var så smart min lilla syster... Är hon fortfarande! Kram

Där vi bodde så var det en park i mitten av bostadsområdet. I parken låg en kulle och stod man på den såg man in i de flesta lägenheterna väldigt bra i vårt hus. Vår lägenhet hade kök och två sovrum som vette mot kullen. På baksidan av huset så hade vi ett stort vardagsrumsfönster.

Ett tag bodde en kille som hyrde en lägenhet högst upp i vår trapp. Vi upptäckte att han väldigt ofta stod på kullen på kvällarna och rökte cigg, man såg glöden i mörkret. En kväll fick min bror och jag för oss att nu jäklar... så vi tog fram en grymt stark ficklampa.Fick in honom i ljuskäglan och hur han än gick så hakade vi på med lampan. Då plötsligt trodde han att han var smart och skulle kunna smita in på baksidan men vi sprang över till vardagsrummet och fånga in han igen... han var som en liten kanin som fastnat i bilens strålkastarljus...

Tills slut gav han upp och kom in i trapphuset och när han passerade vår dörr så kastade vi upp den: Jäkla snuskgubbe... Han stod där med blossande kinder och stammade, visste inte vad vi pratade om. Hans glasögon var alldeles immiga. Vi var nog inte lätta att övertyga.

Efter det stod han aldrig mer på kullen och inte ångt efter så flyttade han...

Min lilla tjej fick en Allrams cd av sin snälla moster med posten idag. Hon vart överlycklig och nästan lite generad och pussade på lappen moster skickat med. Så idag har det blivit Allram för hela slanten...

Funderade lite på vad vi lyssnade på när vi var små...
Jo vi hade en älskad lp-skiva, Tarzan - Legenden om Greystoke... Den var jättespännande (varje gång). Den var så mystisk och häftiga ljud. Man var helt knäpptyst när man lyssnade på den. Mest kommer jag ihåg när de hittade föräldrarnas hyddan eller när den elaka apan skakade ner den lilla apan Gazan från trädet.... "Å där låg Gazan orörlig på marken...", så var det apvrål i bakgrunden.

Vi hade inte så mycket egna skivor, jag hade en hög med Donny Osmond, nån David Cassidy...
Vid ett tillfälle åkte vi in till en skivaffär med mamma som låg på Folkkungagatan, där skulle vi få välja varsin singel. Jag tog en Agneta Fältskog "Jag skulle äga miljoner om tårar var guld", brorsan tog en Jimmy Osmond som hette typ "Mama" och vår syster tog en Gary Glitter för hon tyckte han var så lik pappa...

Vår yngsta syster hon körde mest "Sjung med oss mamma", tror hon kan den utantill fortfarande.

Annars har vi fått i oss vår beskärda del av: Demis Rossos, Cat Stevens, Julio Iglesias, Lill Lindfors, Gunnar Wiklund... känner att jag nog kommer återvända till detta ämnet, kommer inte på fler just nu...

Jag och min syrra brukar garva åt saker man blev itutad som liten:
Att man inte skulle käka snö, för då fick man mask i magen - Hade varit bättre att varna för den gula snön...
Att man inte fick bada när man ätit - bara för föräldrarna ville ligga å dåsa lite efter maten och inte orkade springa och kolla vart man var...

Det finns ju en hel drös såna här, men så finns det min favorit...
Man ska inte dricka vin med kork i, speciellt inte män för då fastnar korken i urinröret... nej det vet vi väl att kork smakar apa...

Har funderat en del på det där, varför fastnar korken lättare i mäns urinrör... och varför har man aldrig hört å min man dog efter att han druckit en flaska Brunello di Montalcino... eller jag ska opereras för kork i röret...

Hur blir det då om man har sex? Stoppas det upp... och risk för en mindre explosion kan uppstå...

I skolan gick man inte så ofta på toaletten man höll sig hellre tills man kom hem. Var det konstigt?!?

Flickornas toalett låg så till att man måste gå ut ur byggnaden och nedför en lång backe, medans killarnas var inomhus.
Själva toaletten betod av små kaklade bås utan dörr. Det fanns en toalett med dörr men den var oftast låst. Toalettpappret gick inte att använda, det var små fyrkantiga ark i ett smörpappersliknande material, det var som att torka sig med pappret man får till varmkorven...
Tvålen, om det nu kan kallas tvål. Den var gulaktig och satt i en automat, typ pepperkvarn. Man vred så hade man en liten hög parmesan i handen... som luktade spy.
Golvet var alltid blött och skitigt. Sen vågade man aldrig gå dit ensam, för man visste aldrig vem som var där inne.

Hatar offentliga toaletter!

Jag kan ha väldigt svårt för att ringa...
Speciellt om det är till en myndighet eller en "vuxen" person. Det är som om jag måste bygga upp vad jag ska säga innan, så jag är beredd på alla följdfrågor. Jag blir helt enkelt åtta igen och i underläge...

Tror att detta beror på att när jag var liten så hatade min mamma att ringa. Så redan från tidig ålder fick man lov att sälv ringa t ex sin tandläkare för att boka om en tid eller så fick man ringa själv till skolan för att sjukanmäla sig... det vart utfrågning varje gång, varför ringer inte din mamma (som alla andra) eller skolkar du? Så varje gång man ringde så kändes det som man ljög.

Det är tur att det finns täcken att ligga under när man ringer...

En av mammas pojkvänner var en slemmig typ... eller det var ju de flesta av de män hon träffade.
Fast den här, vi kallar honom Grodan, tyvärr förpestade han vårt liv under en ganska lång tid.
Första gången jag träffade Grodan var han kanonfull och hade pissat på sig. Jag var kompis med hans son.

Den gången jag ska berätta om så hade jag varit på sjukhus och gjort ett ryggmärgsprov. Efteråt ska man ligga stilla i sängen. Mamma ville inte att jag skulle vara hemma själv utan ville att jag skulle följa med dem till landet istället. Okej, för jag mådde ju ganska dåligt.

Väl på landet fick jag ligga i soffan. Mamma och Grodan lagade mat och drack vin. Efter maten spelade vi kort. Grodan vart mer och mer berusad. Spelade skithögt på sin bergsprängare. Mamma råkade dessutom bita av en framtand. Vilken cirkus det blev. Grodan vart otrevlig och anklagade mamma för allt möjligt. Jag låg på soffan och svettades och mådde riktigt dåligt. Rätt som det var välte han bordet över mamma med flaskor, glas, askkopp och spelkort... Mamma grät. Det var droppen jag tog en gaffel och högg den rakt i högtalaren på hans jävla bergsprängare. Tog tag i gubben och slängde ner honom i en fåtölj. Stod och skrek honom rakt i ansiktet, sen fick han en rak höger så att både han och fåtöljen ramlade bakåt.
Jag tog mamma i handen, raffsade ihop våra saker... han kröp omkring på golvet och grinade. På vägen ut genom dörren tog jag hans cigg och bilnycklar. Ute på varandan smulade jag sönder ciggen och kastade ut hans bilnycklar i skogen. Sen sprang vi... skrek åt honom att jag hoppas du ligger här i skogen och dör, inte ens maskarna kommer vilja käka på dig.

Vi fick gå några kilometer för att få tag på en buss som kunde föra oss tillbaka till stan igen. På bussen kramade mamma och jag varandra och skrattade och grät... Efter ett tag körde hans lilla gröna äckliga bil om bussen. Hade det funnits en mobiltelefon hade jag ringt snuten direkt.

Tyvärr fortsatte mamma vara tillsammans med denna skitgubbe!

Jag har ett ärr ovanpå min högra hand.
Det fick jag när min pappa skulle passa mig i Drottningholmsparken. Han satt på en trappa och drack en öl med en kompis och glömde att titta till mig... och jag försökte klappa en ilsken svanhanne... 

En av de farligaste platserna som fanns var "Lilla skogen", då snackar vi liten skog... snarare en större dunge. Men då, när man var liten var den stor... och hemsk. Den låg precis vid skolan.

I Lilla skogen fanns det en gigantisk lövhög. Hade man riktig otur och råkade leka för nära skogen på rasten kunde det hända att man blev kidnappad av skolans hemsking, Pelle och slängd i denna hög... man hade knappt hört om någon som överlevt detta kast. Det gick rykten om att det fanns hemliga gångar under lövhögen och att några av de hårdare killarna varit där nere med pannlampor. Man undrade om de sett några döingar där nere...

En gång så hittade vi en 10-liters hink med orange målarfärg. Lite "wild and crazy" så bestämde vi, jag och några kompisar att vi skulle måla ett stort klippblock som låg i skogen. Vi kavlade upp ärmarna och började måla och vi måla. Tog en hel dag... När jag satt där högst upp på stenen kom den "galna" killen på vår gata. Han frågade vad vi höll på med, abetet avstannade. Han sa att han kännde en massa kommunalgubbar och han skulle tjalla att det var vi som gjort detta.

En hel vecka var jag skiträdd att det skulle ringa på dörren och de skulle stå ett gäng kommunalgubbar där som skulle ta med oss till fängelset...

Färgen satt kvar så länge jag bodde kvar där och en gång såg vi en herrmelin där...

Usch vad jag hatade alla dessa stickade kläder...

De värsta var nog när mamma hade stickat åt alla sina barn... poncho med tillhörande byxor. Jag och min syster fick gula ponchos med brun frans och gula brallor, vår bror brun poncho med gul frans och bruna brallor och vår minsta syster som var bebis fick en röd poncho.

Iklädda detta åkte vi till Skansken en het dag. På Bollnästorget kom det fram en gubbe och pratade tyska, han undrade om han fick fotografera oss. Undrar ifall det var för att vi var så himla söta eller om han ville dokumentera detta för att ta hem till Tyskland för att skratta hjärtligt med familjen och vänner... Kolla svenskarna! 

Min mamma ville att jag skulle bli en vacker å graciös dansös... glömde tydligen bort vilka förutsättningar som fanns.

Så tidigt satte hon mig i dansskola. Jag förstod aldrig riktigt tjusningen med att springa runt och leka fjäril. För mig var en ballerina något vacker iförd rosa kläder, kjolar av tyll, stram knut å ballerinaskor...
Men såg jag ut som en ballerina?!? Icke... hade en liten ljusblå dräkt, svarta strumpbyxor, flätor eller kringlor och hör å häpna röda tofflor.

Droppen i min karriär var i alla fall uppvisningen, jag var hur arg som helst, hängde mest längst bak å var sur... För vad var det för mening med att tassa omkring som en vacker svan när det satt en massa vuxna människor på åskådarplatserna och skrattade...

En av mina bästisar "Fjärilen" (se Naturliv) bodde i en liten etta med kök med sina föräldrar. Hon hade ett pyttelitet rum bakom ett draperi.
Hennes föräldra var jättecoola, speciellt hennes mamma. Hon var jätteliten och brukade ha kortkort och höga lackstövlar, ibland brukade hon även ha en peruk med långt svart hår.

Min kompis hade en svart katt som hette Nero. Man vågade inte bli lämnad ensam med honom för då gick han till anfall. En gång satt jag i hennes lilla krypin och väntade medans hon åt mat. Satt där och såg Neros skugga komma smygande på andra sidan draperiet, då var det bara att lägga benen på ryggen och springa. Den katten var helt galen.
Till slut fick det lov att avliva honom när han hade attackerat brevbäraren x-antal gånger...

Vår klass hade en slags indelning på "par", vem-tillhörde-vem...
Det var toppskiktet, dessa par var låsta. Jag kom som par nr 4 ungefär, här kunde det skilja sig lite, ofta fick jag samma kille men om han inte var bjuden på ett visst party så fanns det en "stand in" på plats nr 4. När man närmade sig plats 7-8 fick man blanda fritt.
Jag kan inte påstå att jag var överlycklig över mitt utbud, men både jag och den ordinarie 4:an fann oss i vårt öde, vi kunde fått någon värre eller bli petade längre ner i rankingen.

Vi körde mest ryska posten, svarta nunnan eller kuddleken...

Svarta nunnan var man inne i ett mörkt rum, jag t ex var inne i rummet ensam med alla grabbar och så jagade man runt därinne tills man fick tag i någon att kyssa. Sen den killen man kysst, så vart det hans tur att vara ensam med alla tjejerna i det mörka rummet... och så höll man på så där tills man kört några varv.

Kuddleken, den blev nästan evig ibland. Då skulle man vara ett jämt antal killar och tjejer, t ex 8 av varje. Killarna var i ett rum och tjejerna i ett. Killarna satt på varsin stol med beväpnad med en kudde, så valde de varsitt nr från 1 till 8. I det andra rummet ställde sig tjejerna på rad och fick det nr i den ordningen man gick in till killarna, detta skedde en och en. Väl inne i rummet gick man fram till valfri kille och frågade "Är du min?" (t ex 1:an i kön), sa killen nej så fick han slå en allt vad han orkade med kudden eller om han hade nr 1 så fick man kyssa honom och ställa sig bakom hans stol.

Men killar är killar, de bytte nr och höll på å fibbla bara för att de skulle få slå en så mycket som möjligt...

Han brukar tänka på mig ibland...

Han som min kompis egentligen var kär i och jag var ju kär i en annan. Men han ringde mig ibland på kvällen och bestämde träff i källaren. Vi pratade en stund och så fick han sin puss...

När vi var bland kompisarna i parken eller på badet så bråkade vi alltid...

Nej nu måste jag bli glad igen...

En gång fick jag en superchans. En tjej som bodde i vårt hus jobbade på ett stort tidningsförlag, hon brukade anända min bästis som fotomodell till olika uppdrag, bl a visa kläder i Året Runt. Jag var så avundsjuk på henne som fick vara med i tidningar.

Men så till min stora lycka så var hon inte hemma vid ett tillfälle, så det plingades på min dörr...
Skulle du ha lust att hjälpa oss idag, vi behöver en modell till "Evas kalender"... Jippi, vart alldeles överlycklig.

Bilderna skulle tas på olika priser man kunde vinna varje månad. Jag sminkades och presenterades för den manliga modellen, höll på att dö hur snygg var inte han...
Jag hade rostbruna manchesterbrallor och en vit collagetröja med en "Skateboardsmurf" på. På en bild skulle jag åka skateboard... gick inte alls, bilden fick tas med mig sittandes på asfalten med knäskydd, gul hjälm... och skateboarden i famnen.
En annan bild skulle jag åka rullskridskor... gick inte heller. Det vart en bild på mina fötter, med randig strumpor och rullskridskor, utanför bild höll den manliga modellen och en assistent i mig för att jag inte skulle ramla.
Den bästa bilden var i alla fall när jag skulle hålla om killen och se kär ut...

Ps. Tröjan med smurfen fick jag behålla. Hur cool var den inte!?! Den snoddes senare av en kärring på en toalett i London... men har ett ex av kalendern kvar

Forsätter med lite sorg...

En gång kom min pappa hem sent och hade en flaska sprit innanför sin bruna täckjacka. Det var sent och min föräldrar grälade. Jag gick upp som alltid vid dessa tillfällen och stod och såg på, jag var så rädd...
Mamma skrek:
-Du får välja mellan mig eller flaskan...
De fortsatte skrika, så gick jag fram och öppnade skruvkorken, antagligen var den väl redan öppnad, pappa hade väl smuttat på bussen på vägen hem. Jag tog av korken och hällde ut spriten i slasken, jag ville ju att han skulle välja min mamma men visste att det inte skulle bli så.
Pappa vart alldeles tyst. Gick ner på knäna, tog tag mig i armarna och stirrade med sina tårfyllda ögon rakt in i mina och ruskade mig. Med allvarlig stämma sa han:
- Det är inte ditt fel att jag går nu och aldrig kommer tillbaka... Så gick han.

Var det konstigt att man fick gå till läkaren för att man aldrig sov och slutade äta...

Ps. En annan gång kom han hemrusande med en trasig kvarting som gott sönder och läckte i innerfickan, som han försökte sila den genom durkslaget... när han insåg att det var kört grät han som ett barn på köksgolvet... 

Allt var inte så himla lätt när jag var liten. Jag har ju sagt att jag ska använda denna sak till att skriva roliga saker men just nu känner jag att jag måste få skriva sånt som jag känner var jobbigt och som jag tänker på ibland.
Det är ju lätt att fundera på sådana här saker när man har barn själv.

Mina föräldrar skilde sig när jag var liten men lagom stor för att fatta en del. Ofta bråkade mina föräldrar om oss barn. Mamma ville ha oss omkring sig men ibland när pappa ringde och krävde att få träffa oss så skickade hon mig och min bror, vi var äldst.
En kväll vid 22-tiden ringde pappa, han var onykter och ville att vi skulle komma. Mamma väckte oss. Jag grinade och var jättetrött men packade det jag skulle ha med mig. Vi hade våra små väskor och varsitt gossedjur i famnen och sattes i en taxi, jag fram och min bror bak. Väl framme hos pappa stod han inte och väntade på oss. Vi fick sitta i taxin och vänta och vänta till han dök upp pissfull. Taxichauffören var i alla fall snäll som inte bara lät oss stå där i mörkret men å andra sidan så var det pappa som skulle betala resan.
Sen åkte vi upp till pappas lilla etta på 13:e våningen. Därinne var det instängt och rökigt, det stod ölburkar, spritflaskor och disk i drivor. Resten av den natten fick jag ligga i mörkret och lyssna på pappa, vilken usel människa han var, ingen älskade honom... varje gång man höll på att somna ruskade han liv i en.
Dagen efter gick vi ner på pizzerian, där var vi i timmar och väntade på pappa som drack öl. Vi fick lite småpengar av fyllona runtomkring så vi kunde spela lite på den enarmade banditen.

Kommer ihåg hur jag satt på hans soffa/säng och lekte med min enögda docka och tittade på pappa när han brände vid maten i pentryt. Schnitzel med ost (Findus eller nåt) och pommesfrites stek i stekpanna... urk.

Ps. En gång höll min pappa mig och min syster utanför fönstret för att vi skulle förstå hur högt upp vi var. Kommer ihåg att det var en nyasfalterad garageutfart nedanför...

Jag har en slags hatkärlek till Stadsmuséet i Slussen...

Vi var där rätt ofta, ibland fick man gå omkring och kolla på själva utsällningarna, kommer ihåg skelettet av "Hallonflickan", vikingabåten, ett rum i början av 1900-talet eller så kollade man in nån teaterföreställning typ "Ville, Valle och Viktor", min mellansyster var helt förälskad i Viktor och vart alldeles stum när han kom fram och klappade och pratade med henne.
Fast oftast vart jag och min syrran inlämnade på: Hyllan...
Mamma skulle träffa någon eller fika, vet inte vem hon träffade egentligen... men ibland var det hon med folkabussen eller hennes svägerska som var författare/konstnär.

På hyllan var det glada tanter och farbröder (med skägg och glasögon) i mahjongkläder och stickade randiga västar. Ibland gjorde man saker i papier maché (tror det stavas så) typ städer, oftast gjorde man något tillsammans, som en stor familj. Eller måla stort med händerna på utrullat papper. Annars var man i mysrummet, hängde i lianer, klättrade på ribbstolarna eller dök bland alla kuddar och madrasser. Man kunde ligga och mysa och läsa böcker eller höra på någon saga.

Kanske dags att avlägga en visit snart...

Lite namn som florerade på vår gata:
Vinkgubben
Horbocken
Glasstanten
Luddegubben
Huggtandgubben eller Dracula
Marjapippi
Gammelfarfar
Fanns alltid en stor och en liten av något slag...

Det dyker säkert upp fler....

Vid våran park hade vi ett elhus. Det var gult tegel, plåttak och en rödmålad plåtdörr, många gånger har man stått med kinden mot den solvarma plåten och räknat till hundra. Just runt detta hus skedde många aktiviteter... Ofta lekte vi ringen i ryggen. Det var alltid en hög med barn som var med. På våran gata behövde man aldrig vara ensam.

På ena sidan huset fanns piskställningen, på den tiden användes den flitigt till att piska mattor. Man har nog gjort x antal timmar där. När inte gatans rya- och plasttrasmattor hängde där var det ett utmärkt ställe att leka på. Man kunde sitta där med sin bästis och sjunga eller prata om killar. Hade man en filt vart det en perfekt koja. Gick utmärkt att hänga knäveck i också.
Det var här vi satt när Mökens mamma ropade på honom för 10:e gången:
- Kommer inte du in och äter nu... kommer tandläkaren och tar dig!!! (konstigt att den killen nästan svimmade när han behövde laga tänder).

På andra sidan hade vi ett perfekt berg, som rymde ett helt hus t ex vardags med soffa på en klipphylla. Från typ badrummet kunde man glida ner för den krokiga lönnen. Detta lilla berg kunde roa en i timmar...

Men det som elhuset användes till mest var att kissa bakom. Det var som hårdtrampad jordstig. Alltid var det någon som stod eller satt och kissa där. Luktade inte så gott alla gånger...

Jag var en stor beundrarinna av äldre kusin när jag var lite...

Hon var alltid så glad, rolig, busig och sa alltid att skaer och ting var "fräna", tog lång tid innan jag förstod vaddet betydde. Vi träffades oftast på sommaren då hon kom och hälsade på hos farmor och farfar.

En sommarkväll låg vi i sängen och det var kolmörkt i rummet. Hon hade varit på bio, så nu skulle hon återberätta filmen för mig. Den var skitläskig och tog lika lång tid att berätta som den tog att titta på. Jag låg där i mörkret och lyssnade på denna rysare. Mina ögon måste varit stora som tekoppar.
Hon berättade aldrig vad filmen hette. För att jag skulle lätta lite på min skräck så berättade jag den några dagar senare för min ännu räddare syster, kändes ganska bra efteråt.
Typ 15 år senare såg jag en film, mer och mer kände jag att det är ju filmen min kusin berättade: Exorcisten!!!

Hon var så häftig min kusin, kommer ihåg när man var hemma hos henne och man fick åka omkring på hennes häftiga tandemcykel. Den sommaren lovade vi även varandra att varje gång vi sågs skulle vi säga en ramsa som vi läst på mjölkpaketet och lärt oss utantill:
Äsike däsike luntan tuntan semilimaka kuckelikaka nabbeli dabbel dank!
Tror ni hon kom ihåg det...

Fast när vi var ännu yngre kunde jag ibland bli lite ledsen. Det var när vi skulle leka prisessor, hon sa att jag inte var riktigt lika fin som henne eftersom hon hade ett mycket vackrare namn än jag. Som prisessor skulle vi använda oss av våra andranamn, jag var då den simpla prinsessan Elisabeth medans hon var den förnämare prinsessan Jeanette...

Eller sommaren vi skulle jobba i pappas affär. Vi skrattade mest och käkade glass. Butiken gick inte med vinst den perioden!

Glömmer aldrig det supersnygga nattlinnet jag fick av henne. Det var i nylon (sträv), färgen var skiftande som olja på vatten, volanger, genomskinligt, tyget skar in under armarna... och electriskt, det nästan knastrade om en och mitt hår stod rakt upp.
Men snyggt var det och totalt omöjligt att sova i!