Miafias Värld

Allt var inte så himla lätt när jag var liten. Jag har ju sagt att jag ska använda denna sak till att skriva roliga saker men just nu känner jag att jag måste få skriva sånt som jag känner var jobbigt och som jag tänker på ibland.
Det är ju lätt att fundera på sådana här saker när man har barn själv.

Mina föräldrar skilde sig när jag var liten men lagom stor för att fatta en del. Ofta bråkade mina föräldrar om oss barn. Mamma ville ha oss omkring sig men ibland när pappa ringde och krävde att få träffa oss så skickade hon mig och min bror, vi var äldst.
En kväll vid 22-tiden ringde pappa, han var onykter och ville att vi skulle komma. Mamma väckte oss. Jag grinade och var jättetrött men packade det jag skulle ha med mig. Vi hade våra små väskor och varsitt gossedjur i famnen och sattes i en taxi, jag fram och min bror bak. Väl framme hos pappa stod han inte och väntade på oss. Vi fick sitta i taxin och vänta och vänta till han dök upp pissfull. Taxichauffören var i alla fall snäll som inte bara lät oss stå där i mörkret men å andra sidan så var det pappa som skulle betala resan.
Sen åkte vi upp till pappas lilla etta på 13:e våningen. Därinne var det instängt och rökigt, det stod ölburkar, spritflaskor och disk i drivor. Resten av den natten fick jag ligga i mörkret och lyssna på pappa, vilken usel människa han var, ingen älskade honom... varje gång man höll på att somna ruskade han liv i en.
Dagen efter gick vi ner på pizzerian, där var vi i timmar och väntade på pappa som drack öl. Vi fick lite småpengar av fyllona runtomkring så vi kunde spela lite på den enarmade banditen.

Kommer ihåg hur jag satt på hans soffa/säng och lekte med min enögda docka och tittade på pappa när han brände vid maten i pentryt. Schnitzel med ost (Findus eller nåt) och pommesfrites stek i stekpanna... urk.

Ps. En gång höll min pappa mig och min syster utanför fönstret för att vi skulle förstå hur högt upp vi var. Kommer ihåg att det var en nyasfalterad garageutfart nedanför...