Miafias Värld

Jag försöker vara en god människa...
Så mycket jag kan och mäktar med vill jag ställa upp för mina nära och kära. Och jag hoppas att de vet det!

Just nu är jag inne i en period då jag försöker finna mig själv, samtidigt vill jag ju ge min familj det de behöver, ge 100 på jobbet, ställa upp...

Hoppas att ni vet att jag älskar er och aldrig skulle göra något för att såra er och jag hoppas att ingen känner sig trampad på eller avsnäst. Ha tålamod med mig och säg till om ni tycker att jag "fattat galoppen".

En gång när vi var i London handlade min pojkvän en liten "säck" med marshmallows. Han tyckte det var jättegott men jag hatar dem.

En kväll innan vi skulle gå ut så gick jag in på badrummet för att göra mig iordning och tappade upp ett hett bad. Låg där och hade det jätteskönt, plötsligt kommer han inrusande och tömmer halva påsen med marshmallows i mitt bad.
Gluffs sa det bara och ca 350 st marshmallows smält ihop till ett kompakt duntäcke... Skrattade så vi höll på å kissa på oss men lovar att det vart kletigt.

Å vilka problem vi hade att göra oss av med denna matta av smultna marshmallows... kan bara säga att det blev stopp  i toan!

Igår när jag satt och lyssnade på Thåström började jag fundera på en hel del saker...

Började tänka på alla konserter man varit på och det liv man levde som tonåring. När jag var i typ 13-årsåldern så vart jag tillsammans med en lite äldre kille. Jag gick i 7:an och han började gymnasiet. Hoppas att min lilla tjej får var "oskuldsfull" något längre. Låter som jag var värsting men det var ganska oskyldigt...

Nu var det så att den här killen var världens snällaste och vi "familjen" känt honom länge. Han var väldigt omtyckt bland släkt och vänner. Han var den enda som min lilla Pysen tillät trösta henne när hon var lessen och vi var barnvakt, å det säger inte lite. Jag var hans prinsessa, han la alla sina pengar på mig.
Han var punkare, ibland var det grönt, blont eller svart hår. Man visste aldrig vad som skulle dyka upp...

Han tog mig in i en värld av musik. Vi var iväg på konserter. Har åkt tunnelbana runt stan och gått och tittat på små källarband i Rågsved, Axelsberg, Jakan... Sprungit från plats till plats, ibland jagade av några arga raggare. Suttit i rökiga och mörka lokaler å barer å tittat på diverse bra/dåliga band.

Han spelade själv i ett band. Så man har suttit x-antal timmar i hans mormors garage i Stureby och lyssnat på timmar av repning.

Vi åkte även ofta till London. Han bjöd alltid mig. Jag gillade mest att shoppa i små affärer på Kingsroad, men resan innehöll även ett stort antal konserter han ville gå på. Så många resor blev det ut till skumma små lokaler i Londons förorter, shit vad jag var rädd, kände mig alltid så utlämnad. När man kommer in på en bakgård eller en lokal och alla vänder sig om...
Så jag kunde nog aldrig riktigt njuta av konserterna. Har varit på en del kända klubbar också men jag kände mig alltid så utanför, så jag har nog aldrig riktigt förstått att jag gjort en massa häftiga saker. Sett mycket kända band också, Ramones, Clash, Stiff Little Fingers... Suttit livrädd å druckit en öl i mörkret på Marqees i London...

Det är nog därför jag inte då riktigt hajjade hur stor Thåström eller Ebba Grön var för de bara fanns runt en..

Det känns lite som en tagg i fingret när man skriver nu...
Man har de taskiga påhoppen som Pyret fått i bakhuvudet hela tiden när man skriver.
Hela tiden så tänker man efter så man uttrycker sig rätt, så man inte framstår som djurplågare, rasist, barnhatare, surkärring, inte för deppig, inte för glad, vara tacksam, inte trampa någon på tårna politiskt...
Faan vad tråkigt det blir å blogga då. Men jag vet hur det känns, det räckte med den kommentaren jag fick för att jag skulle bli lessen...

Igår hade jag ett sånt stor behov av att lyfta på luren och ringa en "mamma"...
Att ha en mamma att gråta för, att rådfråga eller bara få vara liten hos. Ibland känns behovet så starkt att man bara vill skrika.

Ibland är det bara vanliga saker man kan få en hjärtkramare av... när nån säger att jag ringde mamma och frågade om nån sås eller mamma har stickat sockor åt grabbarna. Jag vill också ha en mamma som stickar sockor åt mina barn och gärna ett gäng med fula tröjor som man gömmer längst in i klädskåpet men känslan att mina barn betyder så mycket för någon.

Det är klart att ibland åker man snålskjuts på någon "annans mamma" men de kan aldrig bli just den där mormorn för dem. De har sin egen familj å när vinden ligger på så väljer de ju dem trots allt. Å det är ju självklart!

Visst har mina barn ändå tur att de finns människor runt omkring dem som älskar dem.
Fast ingen som skulle orka med deras feber i 5 dagar eller 4 timmars gråt. Eller tycka att deras små utbrott på affären är "ingenting". Någon som orkar sitta timme ut och timme in med dem i knät och läsa samma saga om och om igen. Å som tycker de är gulligast i världen...

Nu har ju barnen farmor och farfar å det är tur för fafar har fått ställa upp rätt mycket när barnen varit sjuka. Sen blir de ju lite extra omhuldade eftersom alla kusinerna är mycket äldre. Så jag ska inte gnälla för mycket...

Men jag saknar en "mamma", min mamma!!!

Undra hur många grodor och paddor barnen kommer få ihop i år i trädgården?
(bäst att tala om att de inte plågar dem...).

I somras fick Chrisse ihop 34 st han hade i dammen. Så hade han en liten ödla som klättrade upp och ned för snöret på hans munkjacka. Ödlan bor i vanliga fall under trappan till dasset (returnerades dit). En annan ödla bor under trappen på "Lilla Lotta", på dagarna sitter den där på trappen och solar sig.

Hanna är inte så förtjust i grodorna, vill inte röra vid dem. Hon är mer kompis med sniglarna... precis som om de vore mysigare.

En sommar när min svärfar Pelle gick ut genom dörren gick det en lokatt förbi på vägen, vinden låg på åt andra hållet så han märkte väl inte honom. Det skulle jag också vilja se.

Sen har vi en slaguggla som Pelle matat med möss som fastnat i råttfällor. Han la upp dem på lofttrappan och senare kunde man höra ett swischande ljud när den kom och hämtade mössen. Den är imponerande att se. Men nu var det ett tag sen den var på besök, det är väl för mycket liv och rörelse nu med alla barnen.

En gång så skulle mamma bort, antagligen å spela bingo med mormor och då skulle våran pappa vara "barnvakt".
Till en början var väl allt frid och fröjd men så efter några timmar var pappa borta. Vi letade överallt i lägenheten men han fanns ingenstans.
Efter ett tag började vi bli rädda. Så tårögda gick vi ner till en granne. Satt i deras kök och grinade och drack mjölk. Till slut tröttnade väl pappan i familjen på att ha fyra extrabarn hängande i köket. Så han tog med oss hem och gick en runda i lägenheten...

Å se där! Där var ju pappa... stupfull och låg under vår våningsäng och sov...

När vi var små fick vi brallor från Spanien av min mammas väninna.
Ett par var i spygrön fusksammet, de var vadlånga, längst ner på byxbenen och i midjan  var det en svart galonkant. Sen var det lappar i svart galon som var fastnitade på byxbenen.

Tror dessa brallor gick nog ett hemskt öde till mötes...

Jaha så gick det med de jeansen...

Hittade jättefina gröna pärlblommor som jag satte fast med textillim på mina korta jeans.... å det vart ju bra... inte!!! Blommorna lossnade, så nu har jag en hög pärlor och ett par jeans med genomskinliga limblommor på... suck!

Mina brallor trillar av pinn en efter en. Nu i veckan gick en reva i mina älsklingsbyxor, de svarta combatbrallorna. Tyget har blivit så tunt av allt tvättande...

Jag tycker det är lite depp att Pyret inte tycker det är kul att blogga längre...
Saknar verkligen hennes inlägg, saker som bara dyker upp i hennes hjärna och som hon skriver ner.
Jag tycker att det är båda modigt å häftigt att kunna ge av sig själv på det viset och att hon hittat ett sätt att få ventilera.
Men nu har någon taskig jävel förstört detta nöje för henne! Jag förstår att hon blir lessen och tappar sugen. Hoppas att hon hittar tillbaka till sin gnista och att vi (förhoppningsvis jag) kommer att få ta del av hennes underbara hjärna igen.

En stor kram

Idag blir det till att vara hemma, lilla Hampus hade 40,8 i feber.
Han är som ett litet spöke. Det är inte ofta han bara vill sova men nu sover han hur mycket som helst.
Eftersom han sover så mycket kan jag passa på att jobba hemma med några illustrationer till en butiksmanual. Hade egentligen behövt vara på jobbet för vi har rätt mycket att göra men vad gör man.
Hoppas Hampus feber går ner så han kan vara hos farfar imorgon.
Får väl försöka jobba över lite imorgon sådana fall, har blivit en del extra timmar senaste tiden men nu börjar tiderna ta slut. För vad ska man ta till när man redan kommer tidigt å går sent.

Sitter å skrapar 4 trisslotter med Johan och Hanna. Skulle behöva lite extra pengar! Jag behöver inte bli miljonär men det skulle vara skönt att slippa tänka på pengar ibland.

Jag har vunnit 1000 kr två gånger hos samma kioskkille, Alex, så han för lite tur med sig...
Sist jag handlade hos honom så var han lite extra pratig och lite upprörd på en av sina anställda. Så han glömde bort att ge mig lotten jag köpt och jag var lite stressad å hastade iväg till bussen.
Vart lite fundersam någon dag senare ifall jag tappat lotten eller...
Men en dag kom sonen hem med ett kuvert med rosor på där det stod "Till Johans fru"...

Vann i alla fall 25 kr på den lotten! Måste gå till Alex å byta den... så kanske...

Jag har fått problem, har fått ett "musfinger"...
På jobbet har jag en jättefin trådlös mus, en Cordless MX700 från Logitech. Så jag borde vara nöjd men nu har jag upptäckt att mitt långfinger börjar värka. Varför? Jo för "scroll-området är för stort/högt så mitt långfinger vilar inte på "andra sidan" som det ska utan ofta lyter jag upp det lite i luften.
Känns som musen är gjord för män som har lite större händer.

Vilket i-landsproblem...sorry

Idag när jag rotade i en av mina 100-tals junklådor så fann jag en teckning jag gjort som 4-åring.
Mamma har antecknat på baksidan att det föreställer:
"En lessen gammal tant på väg till himmeln"

Ska nog rama in den och hänga upp i något litet skrymsle på landet.

Just nu saknar jag en stor, härlig å ljus ateljé...
Är så trött på att bära fram allt man behöver när man ska göra något... eller snarare att plocka undan efter mig. Vill bara kunna lämna allt och komma tillbaka dagen efter för att fortsätta där jag slutade.

Det går ju åt en halvtimme bara att plocka fram det man ska ha, detta försöker man göra medans lillkillen sover eller barnen är borta på något. Visst tycker jag att det är kul att göra skapa saker med barnen men det blir lite jobbigt att försöka rädda de dyra penslarna eller hålla rätt på alla pärlburka, där jag sorterat pärlorna efter färger....ryser. Lite jobbigt att försöka både vara en kreativ skapande konstnär utan hämning och den lilla jävla perfekta människan som bor i min kropp som vill ha ordning och reda.
Det kanske därför man ska dricka lite rödvin?!? För det är väl det man gör när man skapar...(ironi).

Innan jag fick småkottarna var jag lite bortskämd för då hade jag ett eget arbetsrum. Lyxigt!!!
Nu trängs allt i vårat sovrum, alla mina tyger i kassar under linneskåpet, på översta hyllan i skåpet ligger ramar, lampskärmar, stoppning. Penslar/pennor står i en hylla. Pärlor finns i fönstret i moppehyllor. Min man har fått göra en hylla ovanför våran sovrumsdörr och en stor låda med handtag där jag har alla mina färger på flaska...

Idag ska jag klistra lite gröna blommor på mina korta jeans... blir väl några på Hannas också!

Har sparat lite konservburkar, typ majs, krossade tomater, bönor...
Jag tagit bort etiketterna så nu är de blanka å fina. Nu är det bara att ta fram en liten borr och göra ett gäng hål. Runt bottenkanten tänkte jag också göra några hål där jag tänkte trä i ståltråd med pärlor på.

Sen är det bara att till sommaren hänga dem i trädgården......och ha fest för sina nära å kära!

Det är lättare att göra något av ett oskrivet blad och formade det efter eget huvud...
För om det redan finns ett skrivet blad och man ska göra det bättre så är ens hjärna redan förgiftad

Fick det doftminnet från skolan.... Björnklister! Hur gott luktade det inte?!? Man fick lust att äta det. Jag hade en grön burk, i locket satt en pensel. Den vita, lite gryniga massan. Vad är det egentligen gjort av? Vilka kriterier hade de när de tog fram det?!? Nu ska vi göra ett klister som luktar gott så att barnen blir glada... tror inte det.

Å sen den sorgliga målarlådan! Vi fick varsin låda med 6 stora, runda färger typ puckar.
Jag var så rädd om mina färger (redan då). Men varje gång vi skulle måla var det likadant... tjejernas färglådor bestod av BRUNT. För det visade sig att killarna som var mindre rädd om sina färger, typ bara blandade utan att skölja penseln, tappade dem så de gick i bitar... 
Deras lösning var att helt sonika byta sina skitiga, trasiga färger med tjejerna.
 
Jag var så arg att jag grät (redan då)!

Det kommer en vind genom mitt fönster, det är en vind som stryker mig över håret och kinden. På sitt speciella sätt smeker hon min handled.
Den här vinden är så otroligt klok och vacker. Hon får mina ögon att tåras, mitt hjärta att bulta, hon susar i mina öron och får mitt blod att bubbla. Hennes kloka ord söker sig in i min kropp och själ, får mig att stanna upp... Just då kommer den porlande känslan som får mig att blomma, att för ett ögonblick glömma. Tillsammans virvlar vi båda bort för några minuters underbar lycka! 

Tusen tack för att du finns!

Jag är en social ensamvarg...
Tycker om att vara ensam, en vald ensamhet. Man kan vara ensam fast man är flera...
I min ensamhet gillar jag att fundera mycket men detta gör att ibland blir jag lessen för att tankarna blir för jobbiga, svåra att bena upp och reda ut. Men i min ensamvarg bor nog en ganska lessen själ... tror att jag alltid kommer att vara lite lessen men det är väl en bit av det som gör mig till den jag är. Det jag måste lära mig är att leva med min lessna varg.
Men flockdjuret inom mig har också ett stort behov av att ha människor omkring mig. Tycker om att prata och älskar att skratta! Skratta är det bästa som finns... men ibland finns även ett väldigt starkt behov av att yla på månen!

Idag har vi handlat en skotork till barnens skor, är trött på blött å grus i hela lädenheten.
Det vart några andra småsaker också, som krokar till Chrisses rum. Han börjar bli så stor och leksakerna börjar omvandlas till större prylar... simmfötter, cykloper, snorklar, hantalar... just nu ligger allt bara i högar. Har fått upp gitarren på en rejäl krok.
Igår var jag in på Hemtex och köpte gardinvepor i vitt med inslag av grått, svart och beiget. Egentligen ville han ha sitt rum målat i orange, men vi kompromissa, det vart gråa väggar med orange prylar, som kuddar hyllor, cd-box...
Nu börjar rummet kännas som det mera är tänkt för en tonåring.

Min lillkille börjar bli så stor!
Kram mamma

Smög ut i folkvimlet. Drog ner mössan och stoppade ned händerna djupt i fickorna. Håret som fortfarande var blött fladdrade... Ställde mig vid fönstret och väntade. 
Satt där i varsin fåtölj, det var tyst... då kom de som jag visste skulle komma, tårarna. De tog aldrig slut och det gjorde så ont.

Varför ska det vara så här?

Jag tycker att jag har fått en för alldeles stor och ansvarsfylld uppgift!
Det är att ta hand om mig själv och se till att jag är glad, lycklig och stark.
Hur kunde någon vara så dum att ge mig den uppgiften?!?

Känner att jag just nu är i ett stort behov av någon som hjälper mig styra...

Jag är en jävel på att ro, är stark, envis och seg men jag behöver någon som står i fören och hejar på mig med en stor jävla megafon! Jag har en förmåga att vilja göra allting... dessutom vill jag göra alla glada, skiter i om jag är glad själv men alla andra måste vara glada!  Jag vill vara bäst, kunna allt...

Skulle behöva ett stort schema som jag dag för dag, timme för timme kan se vad jag ska göra. Annars försöker jag göra allting samtidigt. Detta stressar mig som faaan. Just nu känns det som jag sitter i en centrifug...

Inbillar mig att jag är en samlare...
Pratade ju tidigare om Big Pack-förpackningar. Jag tror att jag ska safta å sylta hela sommaren och under vintern ska det bakas sju sorters kakor, hur ofta inträffar det... Bort med burkar å skräp ur mina skåp, är trött på rassel.

Första sommaren vi hade landet vart det massor av saft, svartvinbärssaft, mums. Å den rödavinbärs- och rabarbersaften är ingen dum kombination, den saften gjorde alltid farmor.

Jag vill ju inte att vinbären eller hallonen går till spillo. I år plockade vi av allt och frös in. Sen har jag tagit fram så mycket jag behöver för tillfället, som t ex när jag gör svartavinbärsmarmelad med päron och kanel, kanongod om jag får säga det själv...

Behövs blåbär så går jag ner bakom min lilla förfallna smedja och plockar, till den dagens efterrättspaj. Där går man även den lilla kantarellslingan för att få ihop till en kvällsmacka, allt detta medans man ser och hör den övriga familjen på tomten.

Det är lyx!

Idag kan jag tala om att jag känner mig lite trött på att vara långhårig...
Barnen sliter å drar och man fastnar överallt. Det är ju inte heller särskilt praktiskt att ha långt hår när man hatar att borsta det...

Just nu skulle jag vilja ha lite längre än till axlarna, tycker tjocka små flätor är fint!
Så skulle jag vilja att det var rött med bleka slingor... vad fint. Eller brunt... eller mer blont...
Sen är det fint med lockar eller helt platt rakt fint glansigt hår...

Jag har varken rakt eller lockigt hår men om jag inte borstar det när det är blött blir det vågigt. Och under håret har blivit lockigt sen jag fick barn...

Okej dá jag gillar mitt hår... Älskar att kunna göra olika frisyrer efter humör eller bara ha det utsläppt...

Nu i detta läge skulle jag vilja att min "riktiga" pappa hörde av sig...
Han skulle säga förlåt att jag hållit mig borta, men jag ville att du skulle få en normal uppväxt och lära dig att tjäna egna pengar. Jag har sett att du klarar detta, så nu kan jag ge dig din förmögenhet på 3 miljarder... och hör av dig när du behöver lite till.

Å skulle det vara några andra gubbar som skulle få för sig att de råkade vara min pappa, gör er icke besväret!!!

(Tyvärr vet jag vem gubben är... men man kan väl få drömma!)

Känner att jag idag är lite negativ...
Min man fick det inte så mycket lättare än vad barnen haft det idag, när han ringde hem för att tala om att det skulle gå på 7.000:- för bilen som är på verkstan (faktiskt, en schysst verkstad mé små ärliga farbröder)... 3.000:- förra veckan... hmmm 10.000:-!
 
I mina öron tycker jag det låter överflödigt med hjullager, generator, fördelarlock... locket kan man inte skära ut det ur ett gammalt Big Pack-lock, för ett gäng sådana bor ju i ett av underskåpen och de verkar pigga på att göra nytta för de ramlar ju ut varje gång man öppnar dörrarna...

Kan bara säga satan på ren spanska, måtte denna dag aldrig komma tillbaka!

Inga problem med pengarna för de plockar vi ju bara ur "Guldbyxorna"!!!

Jag var lite orättvis i det förra inlägget...
Måste ju medge att i mellan åt är mina barn det goaste som finns!
Just för ögonblicket sitter de i högen av leksaker och äter varsin glasstrut som storebrollan fixat i ordning.

Å jag älskar mina barn massor!!!

För mig är det jättestessigt att vara hemma med barnen...
Missförstå mig rätt, jag menar den här oplanerade "hemmatiden", typ som idag, när man måste vabba.
Inte planerad mystid, typ gå promenad, bygga pärlhalsband, baka bullar... å tankarna är på jobbet, i högen med alla uppdrag, å mötet med finnarna...

När vi låg i sängen vid halvsextiden och måste bestämma hur vi skulle lösa dagen. Om Hampus bara varit lite febrig som igår så skulle han varit hos farfar, men inte med 40 grader å spyor... Johan måste lämna bilen på verkstan...

Okej, då kan Hanna också vara hemma så slipper vi jaga upp båda ungarna för att jag ska lämna henne, för Hampus kan ju inte vara hemma själv... Jaha stora grabben också sjuk... suck.

Barnen vaknar och far omkring. Ringer dagmamman, jag har ändrat mig, kan Hanna komma?!? Jaha om jag möter dig 3 km bort i nordöstlig riktning, bakom eken, till höger om de stora stenarna (de har hunnit gå ut, är långt borta)... nej tack, det går bra att hon är hemma.

Är jag världens sämsta mamma, som blir galen när de vänder upp och ner på 3 lekbackar och en gigantisk legolåda, hoppar i vår dubbelsäng, matar katen med frukosten, målar badrumsgolvet med muggborsten...

Ninni å Alex jag behöver er!!!

Mitt på golvet står hon... den gigantiska Bläckfiskmamman!  I sina grå träningskläder står hon där och pyser. Det kokande blodet pumpar runt i hennes kropp, hennes armar fladdrar... ur munnen kommer ett gurglande vrål: Tyst!
Barnen som är flockade kring henne stannar upp en sekund å tittar upp på henne med sina runda ögon och bjärt färgade nappar....
- Du å du är sjuka... å du där sluta vara så himla pigg!
- Ni två sätt er i soffan och titta på Madagaskar...
- Å jag tar den här lilla klumpen å lägger mig å myser...
- Uppfattat!!!

5 minuter senare så lägger sig den mullrande stämningen. Klumpen somnade direkt med sin ficklampa i handen. De andra två sitter nakna i soffan gloendes på tv:n. Bläckfiskmamman pustar ut för en sekund! Sätter sig ner framför datorn för att berätta något för omvärlden.

Då hörs en duns ifrån soffan....

Min kusin berättar om bänkpapper i en kommentar (se Prinsessans val). Det sa bara klick!

Jag fick aldrig bänkpapper till mina skolböcker, det var alldeles för dyrt. Mamma slog in mina i hyllpapper och de det inte räckte till fick "jag" förklara för fröken att de var onödiga att slå in enligt mamma... pinsamt!

Helt hänsynslöst, utan att tänka det minsta på sin lillebror som hon delar rum med...
Valde hon bubbelgumsrosa gardinvepor
Försökte lirka med andra men det vart tvärnobben. Höll så krampaktigt om förpackningen så det var bara att trava fram och betala...

Pysen kan nu varva ner igen...
Åkte till Panduro i Solna istället, perfekt för då kan vi alltid skicka Moster att shoppa!
Fick tag i det jag behövde. Blev några varianter, försöker tänka lite smart och ekonomiskt.

Så jag hoppas att jag får barnen i säng tidigt ikväll, annars är det ju risk att lillsessan vill hjälpa till och då blir nog inte korten riktigt vad du tänkt dig...

Snart måste vi ha möte nr 2! Bestäm tid och dag som passar er. Skulle vara kul om Pyret kunde komma denna gång. Å det var ju inte fel med vin å sushi....

Kramar!

Som sagt har jag ju lyssnat på Edith Backlund när jag tog mitt skumbad. Hon spelar och sjunger den sorts musik som jag skulle vilja kunna framföra.

Tänkte på mina otroligt musikbegåvade kusiner. De är så där bra att man ryser och blir tårögd när man hör dem... och för att man känner dem och att något så bra kan komma ur dem. Jag hoppas att de kommer så långt de vill med sin musik!

Jag kan inte låta bli att fundera lite på hur bra man själv kunnat bli om man kommit in rätt i musikens värld (se tidigare inlägg Min musikaliska bana, Mer musik och Musiken ebbar ut...). Jag vet att jag kan sjunga, som liten vart jag uttagen till Nacka Musikskolas kör och sjöng i kör senare också, är en 2:a alt.

Undra om jag hade blivit bra på gitarr ifall intresset fått komma spontant? Det kommer jag nog aldrig få veta. Nu får det sjungas ihop med barnen och lite i duschen...

Men sonen verkar bli en rätt bra gitarrspelare!

Det är helt sjukt vad det är skönt att ta ett hett bad...
Tände lite ljus och låg och lyssnade på den helt underbara cd:n jag fått av Pyret, Edith Backlund. Precis musik i min smak. Låg där och njöt... och tänkte. Tänk att hjärnan ska arbeta på högvarv hela tiden.
Fast det var inte så mycket sorgsna tankar utan rätt bra tankar.

Tänkte på min man, som just nu ligger i vår säng tillsammans med våra barn och sover. Denna man som jag väntat på i hela mitt liv men inte fattade det förens jag fann honom.
Levde ett ganska destruktivt liv innan honom, eller vad ska man säga levde ett liv i förnekelse... Svårt att förklara. Har alltid levt med fel sorts män, män som tagit så mycket av mig utan att ge något tillbaka.

Min man är otroligt snäll och go. Han månar om mig och skulle göra allt för mig och barnen. Han finns vid min sida både när jag mår bra och dåligt. Det är inte lätt för honom att alltid förstå mig men han försöker...

Är otroligt glad att vi fann varandra och att jag var villig att ge honom en chans.

Tack att du finns! Snart ska jag bära in barnen i deras sängar och sen ska jag väcka dig. Kanske om vi har tur kan vi i lugn och ro få kolla på en film å mysa utan att barnen hoppar upp och ned och kräver underhåll.

För ett par veckor sedan blev jag medbjuden av barnens dagmamma på ett ljusparty...
Hade aldrig hört talas om det tidigare. Har bara varit på ett enda Tupperware-party i hela mitt liv och fick en nagelpetare...och har inte varit på ett endaste underkläds- eller sexprylsparty heller...

Hon tyckte inte att jag skulle vara så lessen och behövde komma ut och träffa lite andra människor. Så okej dá, jag hängde väl på.

Vi var ca 10 tjejer och bara två av oss var "nybörjare". Vilken värld! Det var hur mycket ljus som helst. Vet inte hur många dofter och färger det fanns. Alla tjejerna var värsta ljusproffsen. Fick t o m en liten broschyr hur man sköter sina ljus. Jag brukar typ köpa storpack värmeljus och vita kronljus på IKEA.

Men det blev en ladning ljus i alla fall. Valde de med svagast doft (annars hade jag säkert fått migrän):
Mojito, blå tamarind och vitt te med ingerfära... och en stor låda med 16 st ljus i blandade dofter och helt underbara färger. Hanna vill gärna kolla å plocka i lådan men... nonono får inte blanda ihop allt för då vet jag inte vilket ljus som luktar vad (står i locket på resp plats men inte vilken fäg).

Så nu blir det ett skumbad med några doftande blå tamarinder i badrummet...

När jag var ung var jag på solsemester tillsammans med min dåvarande pojkvän. Han var lite äldre en jag och behandlade mig som jag vore en korkad liten tjej.

En dag hyrde vi en motorcykel och åkte över till andra sidan ön. På Kreta finns det rätt höga berg t o m snö. Där uppe bland bergen fanns det inte så mycket byar och hus. När vi skulle åka hem sent på eftermiddagen så frågade jag lite försiktigt om vi hade bensin så det räckte, han svarade lite hånfullt att det hajjar du väl att det finns reservtank på motorcykeln... okej sa inget mer.
När vi är som högst upp bland bergen så lägger bågen av, soppatorsk. Jaha vad gör vi nu. Bara att gå tillbaka till den lilla byn vi passerat ett tag sen. Därfanns det bara en liten pojke som kunde engelska, nej de hade ingen bensin men en åsna. Så det var bara till att vandra på...
Det var tungt för honom att dra motorcykeln, jag kunde inte ens rubba den. Där gick vi en timme, solen började gå ner och inga bilar eller så mötte vi. Kallt började det bli och man hörde ylande bland bergen. Jag var skiträdd och grinade. Till sist kom vi till en by, nix ingen soppa där heller. Då kom som tur ett tyskt par, så det blev till att slanga bensin (han fick hela mun full när han sög upp den i slangen).
Det var de sista personerna vi mötte på vägen hem den kvällen.

Efter det tvingade jag honom att tanka i varje liten by med bensinpump.

I min familj har det byggs en hel del stor pussel, typ 3000 bitar...

En gång när vi var klara så hade vi en bit kvar. En bit av himlen...
Jag skrev då till "Pusselkungen" i Holland och sa:
"Kära Pusselkungen om någon hör av sig och saknar en pusselbit av himlen... så är den här (skickade med biten)."

Tror inte han hade någon humor för jag fick aldrig något tackbrev...

Har funderat lite...
Jag omger mig med en hel hög med starka kvinnor. Vackra, smart och starka kvinnor!
Dessa fantastiska kvinnor har en förmåga att lyssna, säga kloka saker och bara finnas tillhands. Några av kvinnorna är ibland lessna och behöver extra omsorg. Men just att de är svaga och vågar visa att de är lessna och behöver tröst gör dem till starka kvinnor, att de vågar stå för vad de är! Inget tigande å lidande...

Jag älskar er allihopa och önskar att ni lever efter bästa förmåga och tar vara på det som är unikt med er, det som gör att ni är den ni är: En stark, vacker å smart kvinna!

Eftersom Panduro hade bommat så tog jag, Johan å barnen en liten sväng på IKEA...

Det gick rätt bra, barnen tyckte det var ok tills vi kom till kassan. Är rätt mycket folk som står i kö.
När vi kommer fram till kassan kommer en "Östermalmskärring" inseglande framför oss för att prata/skrika med/åt killen i  vår kassa.
-Hörrudu, ska ni inte öppna snabbkassan snart?!?!?
(En snabbkassa är faktiskt öppen och det är kö överallt men inte värstingköer...)
-Inte just nu, säger killen
-Ropa på nån och kolla när ni tänker öppna snabbkassan, för jag har faktiskt bara en sak och jag ska inte behöva stå i kö... för jag har faktiskt bråttom...
-Jag är lessen men det är bara att ställa sig i kön, säger killen
-Ähh, håll käften säger kärringen, å seglar iväg...

Vilken hagga, hon tyckte hon var finare än alla andra och minnsan inte skulle behöva stå i kö som vanligt folk...

Kan tala om att jag inte hade den minsta lust att säga "gå du före mig som bara har en sak"!

Panduro hade slagit igen hos oss... Hade ingen aning.

Hmmmm, det blir nog till att ta en liten semsterdag i veckan och lura med mig Pysen å Pyret på stan, om inte Pysen börjat på sitt nya jobb förstås.

Tur att jag har lite material som jag kan börja med här hemma!

idag blir det en sväng till Panduro, ska handla lite material till Ps bröllopsinbjudningar. Måste göra en skiss idag med riktigt material. Det ska bli så kul!

Men om jag känner mig rätt kommer jag komma ut därifrån med ett väldigt långt kvitto, för jag kommer säkerligen köpa på mig ett gäng med bra-att-ha-saker till mig själv.

Lugn P, hamnar inte på din faktura!

Äntligen är jag här igen...
Två kvällar i rad har jag inte varit inne på bloggen, jag har ju tjuvkikat lite på dagen men det är inte samma sak, för då är ju ni inte så ofta där. Det har kliat i fingrarna att slå på datorn när man vaknar till efter att ha somnat framför någon film. Som igår t ex så vet jag inte vem som vann Let´s dance!!! Somnade i slutet...

Men jag saknar er i alla fall. Värst är det nog med Pyret, hon och jag pratar väldigt mycket, flera timmar ibland via msn, telefon eller mail... men nu kankse vi bara pratat typ sammanlagt 40 min på en dag... Känns väldigt konstigt!

Karm!!!

Dagens outfit är vad min syster Pyret kallar Boho chic... å jag gillar det, både stilen och ordet!

Miafia för dagen:
Ljusblå, slip-in-gympaskor
Långa randiga strumpor i mörkbrunt, gult, orange, vinrött, olivgrönt å blått
Korta grå/gröna combatbrallor med hängande snören
Kort orange/rosa/corall-färgad flowerpower-blommig klänning
Smutsblå mysjacka i plysch
Svart virkad silkig sjal med fransar

Tillbehör: Ruffsigt hår uppsatt med silverspänne, svart ögonskugga, hallon/rosa glamshine, svarta glasögon...

Känner mig glad idag!

Ingen har sagt något om min outfit idag... men är man AD så får man se ut så här! :) 

Vi pratade i timmar...
Tog sen en dusch å kröp i säng men tankarna snurrade så jag fick lov att gå upp igen och skriva lite. Måste få detta i ord annars hade jag legat vaken hela natten för att förskriva mitt blogginlägg i min hjärna.

Vi talade om allt, det är tunga saker vi delar. Saker som var början till ett evigt helvete för oss båda men som vi kanske någon gång kan se som en del av vår historia och som inte ska påverka vår framtid. Jag tycker det är så skönt att du har en bild av det som hände, fast det är ruskigt men jag vet att jag inte är ensam med en sån vidrig mardröm, inte för att jag önskar att någon ska ha detta i hjärnan... Men för mig känns det skönt att jag kan dela detta med någon.

Men, det finns ett men så kommer det fram att jag svikit... och det svider. Jag ber verkligen om förlåtelse och jag ska ta det till mig. Jag vet inte varför jag svek, försöker minnas och förstå... kanske det var mitt konflikträdda jag som fick mig att fly, bättre fly än illa fäckta. Jag är lessen att jag gjort dig besviken för du är en av de sista på jorden som jag skulle vilja göra det mot.

Hoppas att vi fortsätter denna långa väg tillsammans!
Älskar dig och du betyder så mycket! Utan dig hade det nog varit svartare...

Måste krypa ner i min säng och gråta lite i alla fall...

Inatt när jag låg och försökte sova så började jag tänka på saker som gjort en rädd som liten...

Kommer ihåg en gång när min pappa tog med mig och min syster på promenad.
Vi gick till Sickla kanal. Min syster satt på pappas axlar. När vi kom fram till slussen så gick vi genom en grind som stod på glänt. Kommer ihåg att det var lite lerigt för pappas skor lämnade avtryck i geggan, gick bakom honom.
Pappa gick fram med oss till kanten så att vi skulle titta ner i själva slussen, fast vi inte ville så tvingade han oss. Åh det var svinlande högt. Han föste mig ut på kanten, kommer ihåg hur mina tår sticker ut över kanten, har vita sandaler på mig som är lite leriga. Min syster är helt döstyst, så rädd.

Efter det gick jag och var jätterädd i flera år att min lillasyster skulle leta sig tillbaka dit för att leka...

Glömmer aldrig när mamma lade ifrån sig min lillasyster Pyret på deras dubbelsäng, med det gammelrosa överkstet. Hon har precis fått en flaska välling. Ligger där så liten med sitt illröda hår och har på sig en vit pyjamas som man drar ihop ett snöre i vid fötterna...
Hon ligger där och sprattlar, mamma går iväg till köket...
"Smasktjong" säger det när hon ramlar rakt ner i golvet och slår i bakskallen och vällingen som bara väller upp ur munnen... Å vad hon skrek, hon var alldeles röd.

Kommer jag aldrig glömma!

Det tog några år innan jag fattade varför det alltid var Lasse Berhagen som uppträdde på Gröna Lund när man var där när man var liten... Kunde det vara så att de vuxna förenade nytta med nöje?!?
Så jag kan lugnt påstå att jag fått min beskärda del av "All sång på Grönan".

Som sagt så är jag väldigt förälskad i mitt torp...
Det ligger mitt ute i skogen, långt från ära och redbarhet. Här på denna plätt på jorden kan man göra vad man vill, eftersom vi inte har några grannar... Det kommer högst förbi 4-5 bilar på hela sommaren och en och en annan bil på hösten, nån jägare som ska ut på pass. Så man behöver inte vara orolig att barnen springer ut på vägen, väg å väg, menar hjulspåren med grässträng i mitten.

Då finns det andra ställen man inte tänker visa dem, typ att man på vintern kan ta sig från en sjö till en annan genom att gå på den frusna bäcken... å där inte isen ligger kan man alltid vada eller hoppa över.

En vinter när vi var små så gick jag å mina syskon, utom lilla Pyret som låg och sov inbäddad i pappas lottapäls, ut och gick på isen. Pappa och hans fru hade inte heller vaknat ännu. Rätt som det var så ramlade så klart min syrra i vattnet... opps, smög hem igen och bytte våra blöta kläder. Kommer ihåg att vi var ute och lekte i snön i våra snygga plyschpyjamaser... Min var mellanbrun med fickor på framsidan och alldeles för kort i grenen så när man böjde sig ner skar den in i rumpan. Min brorsa hade en mörkbrun och syrran en röd...

Å vad vi var rädda att hon skulle tjalla vad vi hade gjort ute och varför våra kläder var genomsura.

Äntligen har min blogg blivit Miafia-fierad. Det är jag! Jag är en ljusblå och sval person men eldig... typ som lilla My, arg men glad...

Ett stort tack till min datasupport, min syster Pyret. Hon är kanon och vet precis vad jag vill ha, hon är min tvillingsjäl! Behöver inte ens säga vad jag vill ha för hon vet.

Massor av pussar från en lycklig syrra!!!

...och nöjd med mina skisser på bröllopskort. Vi kör på den första, så nu blir det lite jobb framöver men det ska bli kul! Kram gumman, nu kör vi på....

Idag kanske det blir av... Att jag uppdaterar min blogg och stukar till den så den blir lite mer Miafia.
Min syster kommer ju hit och hon är grym på sånt här. Jag har i alla fall förberett mig med att göra en egen liten illustration, en rymdblomma...
Tycker min sida just nu är så trist att ingen kan bli glad av att komma hit å hänga. Men nu kanske förändringen blir av...

Men man vet ju aldrig vi kanske fastnar ute i snöstormen eller på sushibaren...

Jag pratade rätt mycket med min syster igårkväll. Pratade om våra barnhistorier och vi kom ju på en hel del både glada och sorgliga saker. Jag har varit lite tveksam ifall jag skulle skriva om sorgliga eller hemska saker... varför kan du inte göra det undrade hon, det är ju din historia... en del saker är ju lite tragiskt dråpliga i efterhand. Sa ju från början att jag bara skulle skriva roliga saker...

Men jag kanske kastar in lite andra historier också, inte de allra värsta... Å jag lovar att inte lämna ut nån!

Åååå idag kommer min lillasyster och hälsar på, längtar efter henne!

Vi tänkte kanske ta en liten vända till Outlet, blir väl mest fönstershopping. Det blir jobbigt att låta bli att hitta något på Hemtex. Vi får väl drömma. Just det Pyret ska ju köpa en brödrost som hon fått pengar till av Moster, alla vet väl vad som hände den gamla brödrosten...
Sen blir det väl en sväng i centrum också. Hoppas man inte hittar några fina skor eller kläder som man kommer gråta över att man inte har råd med!

Vi tänkte i alla fall skrapa ihop lite pengar så att vi kan köpa lite sushi, smarrigt!
Har korv å bröd till barnen...

Nu ska jag slänga mig in i duschen så man är fräsch när syrran kommer , för hon kommer garanterat att vara det, känner henne!

Kram, vi hörs säkert senare. Ha en bra lördag!

Idag var jag ju ledig och gick hemma å skrota lite. Vart sugen på något, kikade in i skafferiet och hittade lite pistagenötter, å då började jag tänka lite på mina kusiners pappa som gick bort nyligen. Han gillade pistagenötter.

Kommer ihåg att en gång när jag var i Grekland så köpte jag med mig en jättestor påse med hem till honom. Pistagenötter var inte så jättevanligt här då och hittade man några så var de svindyra.

Nu sitter ni väl där på varsitt moln, du å mamma ätandes era nötter, du pistage å mamma sina jordnötter!

Kram

Jag har trors att jag är 41 år aldrig ägt en ny soffa, jag har aldrig köpt en egen soffa utan alltid fått tagit "nuvarande" pojkväns soffa...

Tänk den dagen då jag... okej dá, min man, får tillräckligt med pengar att köpa en soffa som jag vill ha!

Idag har jag lyxat till det lite, tog en semesterdag...

Kände ett behov av att vara ensam och bara bry mig om mig själv. Den här veckan har vi jobbat på bra på jobbet och fått undan en hel del, så jag slipper ha dåligt samvete för att jag är hemma.

Tänkte skriva lite, göra några illustrationer, ta ett långt bad, skulle egentligen vilja gå å simma men har lite ont i skallen fortfarande, sen ska jag plocka undan lite inför kvällens tjejmys. Kanske blir det en liten tupplur, barnen har varit lite stökiga på nätterna en tid så både Johan och jag är helt matta när vi ska gå upp på morgonen.

Sen det bästa av allt, min stora älsklingskille kommer hem från Egypten idag!!!
Hanna kommer bli överlycklig, hon har hängt inne i hans rum vare kväll och spelat hans Kent-skiva, låten "Dom som försvann" har stått på repeat... hon har suttit på hans datorstolo och snurrat runt och sjungit med allt vad hon orkat. Just nu är hennes storebror hennes idol!

När jag var liten hade vi en brun, ful bäddsoffa i 50-talsstil...
Mina föräldrar klädde om den till limegrönt. Ryggstödet kunde man lyfta upp och rulla ut madrass och sängkläder. På ryggstödet fanns ett lock av trä.
När man var liten så kunde man krypa in i soffan. Oftast hade vi nog Pyret där inne. Det värsta som kunde hända när man låg därinne var att brorsan kom och lyfte trälocket och pruttade och snabbt stängde in prutten... för man kom nämligen inte ut själv om inte någon lyfte ryggstödet...
Så risken var ju ganska stor att man fick ligga där och långsamt dö i pruttdöden...

Det känns så skönt att man känner att man har människor som bryr sig om en.
Människor som vill att man ska få må bra och vara lycklig och som gör allt i deras makt för att man ska få känna så. Försöker att tala om för er att jag är mycket tacksam för att ni finns och att jag alltid kommer finnas här för er skull!

Massor av kramar

Hur god är inte den Turkiska youghurten i lilla hinken från Laroc?!?!?

Sitter här och njuter av den med lite honungsmelonbitar till....

Jag var ganska stolt över min syster Pyret när hon föddes... (trots att hon senare fick mig att båda sluta äta och sova av ren svartsjuka). Har kvar ett gammalt brev som jag skrev till mamma när Pyret föddes.

När mamma låg på BB så satt jag och knåpade ihop ett par tofflor åt Pyret. Det var limegröna (hennes hatfärg på kläder, har man ju förstått nu...) med lila knappar på. Redan då en banbrytare! Hur snygga som helst! Inte...
Jag förstår att de aldrig kom till användning, för de var väl inte så behagliga, hade nämligen sytt dem av spilltyg från omklädningen av vår bäddsoffa*. Ganska hårt och kliigt material...

I flera år hade jag dessa tofflor i min ägo men nu vet jag inte vat de tagit vägen, kanske de åkte i soporna under de tuffa tonåren när man inte ville kännas vid gamla prylar man gjort.

* Bäddsoffan är en historia för sig... som kommer!

Idag kommer min lilla älsklingskusin och min moster hit, förhoppningsvis min syster också.

Min lilla baby ska nämligen gifta sig och jag har fått äran att hjälpa henne att göra hennes inbjudningar. Det ska bli jättekul. Det är för såna här uppdrag jag brinner, det andra jag håller på med är bara övning och för att hålla hjärnan i trim. Skojar bara jag älskar att göra layout på helt "vanliga" saker också. Känns lite lyxigt att få jobba med sin hobby.

Gulp, hoppas att hon blir nöjd med vad jag kan "koka" ihop...

Jag kallar henne min lilla baby för jag passade henne rätt mycket när hon var liten. Hon var en liten, söt, lite butter lintott. Första gången jag passade henne var jag 13 år och hon 3 månader.
Fattar inte hur min moster vågade låta oss, jag och min kompis, ta hand om hennes guldklimp. I och för sig har jag alltid varit ganska lugn och inte hittat på så mycket knäppa saker.

Som sagt första gången vi passade henne så skulle vi ta hand om henne över natten. Vad jag minns gick det ganska bra. Det som jag ryser lite över är att vi fick göra varma mackor i deras gasugn... Kan bara säga att hemma hos mig hade vi en elektrisk spis så gasugn var inget jag var van vid.
Allt gick i alla fall bra och jag fick komma tillbaka flera gånger under årens lopp, ibland fick man vara kvar i 2 veckor...

När "baby" vart lite större och jag skaffade en pojkvän, Hasse, så ville hon aldrig sitta i mitt knä eller låta mig trösta henne... då var det bara Hasse som gällde! 

Jag tror inte att jag skulle våat lämna min lilla bebis till en 13-åring....

Läste på Alex sida om hennes drömmar....

Måste bara berätta vad jag drömde inatt... helt sjukt!

Jag var Foppas personliga fotoassistent, typ stylist. Jag skulle fixa hans prylar inför en fotografering för en stor tidning. Vi var på något stort hotell och höll till i foajén, som såg ut som ett amerikanskt lyxköpcentrum med rulltrappor.
Foppa anländer... med en helt galen taxichaufför som börjar härja omkring och jag måste hålla koll på så han inte ställer till någonting. Taxisnubben åker upp och ner i rulltrapporna, käkar i buffén och är bara skitjobbig. Så är han bara borta...
Jaha då går jag för att titta till Foppas hotellrum så att det är i ordning. Man ser rakt in i hans rum för väggen är av brunt glas. Är där inne och prickar av att allt är ok. Lyfter på täcket... där ligger min dotter Hanna och Pyret och sover, vá faan... har inte tid att väcka dem, så jag lägger bara över täcket igen.
För jag måste iväg och servera glasstårta, det går åt för många så jag måste låna glasstårtor av Linneás föräldrar (Chrisses klasskompis).

Jag var helt färdig när jag vaknade. Hur kan man få ihop sådana här drömmar?

Undra om jobbet som Foppas personliga fotoassisten är ledigt?