Miafias Värld

Nu har jag den där känslan...
Måste vända på den!

Jag vet att jag inte borde sitta här men jag känner att jag måste skriva av mig detta för att kunna slappna av och göra det jag måste.

Det ringde på telefonen... det resulterade i att mannen bjudit in några på fika om 2 timmar.
Genast går jag in i ett vaccum. Hjärnan år på högvarv och hjärtat pumpar.
Han frågar om jag är arg, nej säger jag lite för skarpt, hör det själv. Vill inte vara sån men...

För mig börjar det mala:
- Måste städa badrummet, för det är det viktigaste för mig att det är fräscht. Å jag har lite svårt att bara gör något ytligt... måste göra en viss procedur. Nu låter det som mitt badrum är superäckligt men det är det inte. Fast om man ska ha gäster krävs en viss blankhetsgrad...
- Jag har hela hallen full av smutstvätt som jag håller på att sortera...
- Jag vet att det är sandigt i hallen... å då är det ju lika bra att dammsuga hela huset...

Å så måste jag ju piffas upp, duscha, tvätta hår, torka hår, klä mig snyggt, måla mig... å vara glad.

För i mitt "sjuka" huvud vill jag hålla en viss standard inför vissa personer. Vill inte att vissa saker ska skina igenom.

Så tänke jag om Pyret ringt och ville komma över hade det gått bra...

Så kära, snälla jag "lägg ner"! Vad dig själv och låt de se att du är mitt i julstök med 3 barn... De har ju hela veckorna på sig att handla och städa. Jag måste vara snäll mot mig själv och inte tänka på andra i första hand. Men det är svårt när det bara bubblar inom en.

Förlåt Johan att jag är en så orättvis typ! Puss

Kände idag att jag jobbar mot en "deadline".... tror att det är julen.

Känner mig inte helt frisk och när jag inte gör det så påverkar det även min själ...
Hjärtat jobbar just nu lite extra och ibland slår det liksom volter...

Jag har inte så många traditioner med mig i bagaget. Men jag vill att mina barn ska känna att julen är mysig och att de har en glad och nervarvad mamma. Fast just nu är jag som en uppskruvad fjäder, mest är det väl för att ekonomin till jul inte är så himla munter... tror jag.

Fast jag börjar bli bättre på att inte stressa upp mig i vardagen. Jag har varit van att få måla i min ensamhet några timmar varje dag men så är det ju inte längre. Nu jobbar jag heltid, har två små barn och en tonåring, en man, ett hem och sköta. Min man gör supermycket. Det är bara det att jag inte längre har den där "lyxtiden" att skapa själv längre. Under hösten har det gått jättebra när jag lärt mig att jag behöver inte måla jämnt, den tiden kommer tillbaka när barnen blir större.

Ikväll har jag lovat Hanna att vi ska pyssla lite... å då måste jag hålla tillbaka att "allt behöver inte bli perfekt" och det gör ingenting om pärlor rullar på golvet... världsliga saker. Men tror nog att pappa får hitta på något med lillkillen!

Vita julstjärnor är en vacker favorit till jul!

Tack Moster, Pysen & Co! Kram