Miafias Värld

Just nu är jag ensam hemma min man har åkt till sin syster med barnen. Jag är hemma för jag mår inte så bra varken i kropp eller själ. De sista två veckorna har varit tuffa, vi har varit magsjuka, i två vändor. Man blir sliten. Jag mår inte så bra i själen heller... det blir ju inte bättre av att ens lillasyster får ta en del rätt tuffa smällar just nu.

Jag har sagt att denna blogg ska vara glad och berätta små historier ur min/vår barndom. Historierna är ett underlag till min "Barnbok för vuxna". Det är en dröm som jag har att någon gång få göra denna bok och eftersom mitt största intresse är min konst så är det ju ett ypperligt tillfälle att slå ihop dessa två saker.
Men min barndom var ju inte altid så kul, så det blir ju en del lite "tyngre" historier också.

Funderade lite på mitt barndomshem...
Vår lägenhet var inte så stor men den hade många utrymmen och vi använde oss av alla. Ibland var både matrum och kök även sovrum beroende på hur många som bodde hemma. Inredningen och färger var väl typiskt 70-tal. Köket gick i gult och brunt, på en vägg ovanför arbetsbänken hade mamma som var duktig på att rita målat en kurbits. Ena sovrummet var väggarna målade gula med en vävtapet ovanpå utom en vägg som lämnades gul och en grön heltäckningsmatta. Det andra sovrummet var det blå medaljongtapeter och klädskåpen mörkblå med ljusblå luckor och med  fyra mörkblå hjärtan.
Matrummet var rött med vävtapet. Hallen målade mamma i en babybajsrunfärg, riktigt fult...

Vid ett tillfälle när mamma skulle tapetsera om till det som skulle bli det blå rummet, fick vi barn rita på väggarna. Jag ritade stora härstar. Vi och våra kompisar tyckte det var jättekul. Men det tog nog typ ett år innan nåt omtapetseringen skedde i rummet, så hästarna fick leva med ett tag. En del tyckte nog att vårat hem var lite konstigt.

Ett älskat ställe var vår klädkammare, vi tyckte det var stort som ett rum. Man kunde sitta där ifred under alla jackor... det hände en hel del därinne. 

Min yngsta syster lärde sig läsa ganska tidigt och hon kunde sitta i timmar och läsa högt ur någon bok, typ "Ett barn blir till" som hon samlat ihop egna pengar till att köpa. Ibland var man så trött på att höra henne mala på, och det visste hon när hon satt där i köket och kikade på en under sitt långa hår, när man tjatade på mamma att hon skulle få tyst på henne. Till slut blev mamma så trött på oss allihopa att hon satte in en liten skolbänk till min syster i klädkammaren, gjorde en liten egen mysvrå åt henne. När man gick förbi dörren kunde man höra henne läsa högt och tydligt...
"Man förstod ju att hon fick lov att ligga i hårdträning med denna bok, för det var ju den som hon höll föredrag i på lekis". Hon var så smart min lilla syster... Är hon fortfarande! Kram