Miafias Värld

Sitter här och väntar på att sonen ska komma hem från en skidresa med skolan.

Själv är jag inte så förtjust i snö... nej fel i vinter menar jag. För snö kan vara bedövande vacker. Tänk när man sitter på landet och tittar ut på den kritvita, orörda och gnistrande snön. Det tycker jag om...
Men jag hatar när det bara är slask, grå snö eller isgator, för jag tillhör dem som alltid står på roten. Varje vinter är det likadant. Fast egentligen ska jag inte beskylla vintern för jag står på öronen året runt.
T ex när jag hade varit på anställningsintervju på mitt nuvarande jobb, 15 år sen. På vägen hem halkade jag i ståltrappan i Slussen å landade på svanskotan och kanade ner flera trappsteg. Det tjongade i hela Slussen. Där låg jag och kved i trappan, min svarta folioportfölj med arbetsprover, skisser... ja allt åkte ut. Det kom en snäll kille och hjälpte mig. Efter det hade jag så ont i 3 månader och än idag känner jag av svansen.

När jag var liten så älskade jag snö och vinter. Kunde vara ute och klättra i snöhögarna som plogbilarna skrapat ihop i timmar. Alla barn var där. Man gjorde kanor och gångar. Där låg man och kollade på den stjärnklara himlen och sög på lovikavantarnas is.
När man var hos farmor och farfar så var det så mycket snö att farfar brukade skotta ut en snögrotta direkt i vallen han skottat fram till huset. Min brorsa och jag gjorde rum, hade t o m en toalett, men vid ett tillfälle kissade nån i den på riktigt... bläää. Farmor lät oss ha riktiga stearinljus och tändstickor i vår grotta, men hon var inte så glad när vi fått stearin över våra kläder.
Och sen när man fick komma in i värmen och farmor gjort varm choklad som man fick dricka på fat.
Eller när man var ute och åkte spark...

Det var lyxigt! Men kallt kunde det var ibland, det värsta var -42 grader. Allt var helt stilla och inte en fågel hördes.