Hatsöndagar...
En period, en lång sådan så gjorde vi alltid samma saker på söndag. Saker som pappa tyckte om.
Först skulle vi gå till Hammarbyhamnen och titta på skrotpråmar och efter det gick vi hem och åt middag, persiljejärpar med ris...
Så jag är glad över Hammarby Sjöstad och har aldrig ätit persiljejärpar sen den dagen. Eller "kanalflytare" som jag hörde i lunchkön en gång....
Först skulle vi gå till Hammarbyhamnen och titta på skrotpråmar och efter det gick vi hem och åt middag, persiljejärpar med ris...
Så jag är glad över Hammarby Sjöstad och har aldrig ätit persiljejärpar sen den dagen. Eller "kanalflytare" som jag hörde i lunchkön en gång....
Pappa lagar mat...
Min pappa var ganska bra på att laga mat men ibland blev det inte så lyckat...
En gång skulle mamma åka till mormor och vi skulle vara hemma hos pappa.
Vinkade åt mamma i fönstret när hon gick ner för backen...
Då kände jag lukten och gick ut i köket och tittade på tallriken, där låg brända fiskbullar (såna i burk med spad) och kokta ärtor.
Fort på med jackan och sprang som en ylande dåre nerför backen
-Mamma jag vill följa med till mormor!!!
En gång skulle mamma åka till mormor och vi skulle vara hemma hos pappa.
Vinkade åt mamma i fönstret när hon gick ner för backen...
Då kände jag lukten och gick ut i köket och tittade på tallriken, där låg brända fiskbullar (såna i burk med spad) och kokta ärtor.
Fort på med jackan och sprang som en ylande dåre nerför backen
-Mamma jag vill följa med till mormor!!!
Skolsyster...
När jag var liten var att gå till syster bland det värsta som fanns.
För det första så höll syster till en trappa ner och det kändes som man var i en källare med de små fönstergluggarna. Och lukten av sprit...
Dessutom så var de så osmarta att de skickade ner alla barna samtidigt för att t ex ta spruta... Man skulle klä av sig allt utom trosorna. Så skulle man sätta sig i bokstavsordning. Pojkar och flickor för sig, konstigt att de inte blandade, men det var väl för att vi inte skulle hångla eller nåt.
Där satt man då nästan sist, en efter mig typ, på en hård bänk och frös så att man vart blåmelerad om benen. Och systrarna C var bland de första. När de var inne hos syster, bakom den frostade glasdörren, hörde man deras skrik och jämmer. De kom alltid ut bleka och storgråtande. Det var inte konstigt att några nästan svimmade av rädsla.
Den gången skräcken spred sig som löpeld var "Doktorn drog i tros/kalsongkanten och kollade in grejen". Hjälp!
För det första så höll syster till en trappa ner och det kändes som man var i en källare med de små fönstergluggarna. Och lukten av sprit...
Dessutom så var de så osmarta att de skickade ner alla barna samtidigt för att t ex ta spruta... Man skulle klä av sig allt utom trosorna. Så skulle man sätta sig i bokstavsordning. Pojkar och flickor för sig, konstigt att de inte blandade, men det var väl för att vi inte skulle hångla eller nåt.
Där satt man då nästan sist, en efter mig typ, på en hård bänk och frös så att man vart blåmelerad om benen. Och systrarna C var bland de första. När de var inne hos syster, bakom den frostade glasdörren, hörde man deras skrik och jämmer. De kom alltid ut bleka och storgråtande. Det var inte konstigt att några nästan svimmade av rädsla.
Den gången skräcken spred sig som löpeld var "Doktorn drog i tros/kalsongkanten och kollade in grejen". Hjälp!
Bestick och skeden som försvann...
Det var inte bara udda män jag fattade tycke för som liten, detta gällde även bestick.
Jag hade en gaffel som hade en Philips-logga på och en av mina systrar valde alltid den lilla gaffeln som hade en sned tagg. Min yngsta syster hatade den lilla kniven som vi använde som fotskrapa.
Vi var dessutom ägare av en vacker sked med krusiduller på. En dag så tog jag med den ut och jag lovade mamma att inte tappa bort den. Jag och min kompis satt och grävde i sandlådan när hennes pappa kom förbi och frågade om vi ville följa med på en promenad. Höll hårt i min sked, fick inte komma bort.
Hennes pappa hade kamera med sig. Han fotade oss när vi sitter på en sten med hennes lilla hund. Fotografiet har jag fortfarande kvar.
Sen under middagen blev jag alldeles kall... skeden!!! Jag hade ju lagt ifrån mig den när vi fotades. Jag rusade från bordet och sprang hela vägen till stenen men skeden var borta. Jag var så olycklig och mamma var arg och sa att det var så typiskt. Jag gick tillbaka till platsen varje dag i en vecka men skeden är och förblir borta.
Hoppas att du som hittade skeden är snäll mot den och har den lika kär som jag hade den!
Jag hade en gaffel som hade en Philips-logga på och en av mina systrar valde alltid den lilla gaffeln som hade en sned tagg. Min yngsta syster hatade den lilla kniven som vi använde som fotskrapa.
Vi var dessutom ägare av en vacker sked med krusiduller på. En dag så tog jag med den ut och jag lovade mamma att inte tappa bort den. Jag och min kompis satt och grävde i sandlådan när hennes pappa kom förbi och frågade om vi ville följa med på en promenad. Höll hårt i min sked, fick inte komma bort.
Hennes pappa hade kamera med sig. Han fotade oss när vi sitter på en sten med hennes lilla hund. Fotografiet har jag fortfarande kvar.
Sen under middagen blev jag alldeles kall... skeden!!! Jag hade ju lagt ifrån mig den när vi fotades. Jag rusade från bordet och sprang hela vägen till stenen men skeden var borta. Jag var så olycklig och mamma var arg och sa att det var så typiskt. Jag gick tillbaka till platsen varje dag i en vecka men skeden är och förblir borta.
Hoppas att du som hittade skeden är snäll mot den och har den lika kär som jag hade den!
Böcker...
Vissa böcker har satt djupa spår:
- Jag en varulvsunge (fröken läste högt, jag hade mardrömmar)
- Skuggan som störtade (bara omslaget fick en att rysa)
- Solglitter (den sorgliga sagan om flickan som offrade sitt liv för pojken genom att slänga sig framför den stora stenbumlingen)
- Den lilla sjöjungfrun (originalet... inte Disneys version)
Sen var det böcker som mamma läst och som var så bra att vi måste läsa dem:
- Stina och Lars på vandring
- Nöff Nöff i djungeln
- Alla Heidi-böckerna (satte sina spår i familjen)
Dessutom är jag en lycklig ägare av udda böcker, inte titlar utan böcker som det är fel på typ misspass på omslaget, endast gult tryck, innehållet upp och ner, fattas typ 100 sidor, fel innehåll till fel omslag... detta berodde på att vår mamma ett tag jobbade på ett bokbinderi, att den firman gick runt...
OBS!
Om någon skulle vara intresserad så har jag en låda "Vita serien" och en låda "Westerndeckare" (pocketform) på landet. Så om nån vill köpa så är de till salu för en billig penning!
- Jag en varulvsunge (fröken läste högt, jag hade mardrömmar)
- Skuggan som störtade (bara omslaget fick en att rysa)
- Solglitter (den sorgliga sagan om flickan som offrade sitt liv för pojken genom att slänga sig framför den stora stenbumlingen)
- Den lilla sjöjungfrun (originalet... inte Disneys version)
Sen var det böcker som mamma läst och som var så bra att vi måste läsa dem:
- Stina och Lars på vandring
- Nöff Nöff i djungeln
- Alla Heidi-böckerna (satte sina spår i familjen)
Dessutom är jag en lycklig ägare av udda böcker, inte titlar utan böcker som det är fel på typ misspass på omslaget, endast gult tryck, innehållet upp och ner, fattas typ 100 sidor, fel innehåll till fel omslag... detta berodde på att vår mamma ett tag jobbade på ett bokbinderi, att den firman gick runt...
OBS!
Om någon skulle vara intresserad så har jag en låda "Vita serien" och en låda "Westerndeckare" (pocketform) på landet. Så om nån vill köpa så är de till salu för en billig penning!
Små lyten...
Min man och jag låg i sängen en kväll och kollade på en dokumentär som handlade om människor som ville amputera en kroppsdel.
Efteråt kommenterade min man att det var helt sjukt och jag höll med. Efter en stund så fick jag lov att krypa till korset och erkänna att hans fru hade varit lite sån som barn...
Jag tyckte nämligen att det var ganska fint att vara blind. Vi hade en jättesnygg tjej som var blind på ett öga i skolan och som henne ville jag vara.
Var jag på affären var jag oftast enögd (mest praktiskt så) och stod och snurrade lite med ett öga.
Annars typ hemma eller på bussen kunde jag vara helblind, himmla med båda ögonen och fumla omkring och snubbla på saker. Folk undrade nog varför den stackars lilla flickan inte hade fått någon blindkäpp...
Min man skrattade så han grät!
Efteråt kommenterade min man att det var helt sjukt och jag höll med. Efter en stund så fick jag lov att krypa till korset och erkänna att hans fru hade varit lite sån som barn...
Jag tyckte nämligen att det var ganska fint att vara blind. Vi hade en jättesnygg tjej som var blind på ett öga i skolan och som henne ville jag vara.
Var jag på affären var jag oftast enögd (mest praktiskt så) och stod och snurrade lite med ett öga.
Annars typ hemma eller på bussen kunde jag vara helblind, himmla med båda ögonen och fumla omkring och snubbla på saker. Folk undrade nog varför den stackars lilla flickan inte hade fått någon blindkäpp...
Min man skrattade så han grät!
Brände arslet och nästan dog...
Mamma hade en del konstiga pojkvänner.
Vid ett tillfället var det en elektriker som installerade vår tvättmaskin. Han var där några gånger å käkade pannkakor. Trist typ.
Ett tag (typ några år) hade vi en läcka i badrummet så vi fick stå och tvätta håret med duschen i handfatet.
Där stod man naken, tog duschen och böjde sig framåt.... och smack! Likadant vartenda gång man böjde sig så kom arslet åt tvättmaskinen och så fick man en stöt... det gjorde så helvetes ont och man vart helt mör.
Till slut kollade en elektikerkompis tvättmaskin, den var felkopplad!!!
Man ska inte blanda in kärlek på jobbet, det kan sluta illa....
Vid ett tillfället var det en elektriker som installerade vår tvättmaskin. Han var där några gånger å käkade pannkakor. Trist typ.
Ett tag (typ några år) hade vi en läcka i badrummet så vi fick stå och tvätta håret med duschen i handfatet.
Där stod man naken, tog duschen och böjde sig framåt.... och smack! Likadant vartenda gång man böjde sig så kom arslet åt tvättmaskinen och så fick man en stöt... det gjorde så helvetes ont och man vart helt mör.
Till slut kollade en elektikerkompis tvättmaskin, den var felkopplad!!!
Man ska inte blanda in kärlek på jobbet, det kan sluta illa....
Spygrön jävla cykel...
Som ni läst tidigare så hade ju min mamma en väninna som var cykelhandlare. Detta betyder icke att vi hade fina nya cyklar.
En dag kom mamma hemsläpande på en ny cykel, jippi... Det var en marsipangrön finsk cykel, en Jopo... Marsipangrön var inte modefärg då och inte de kommande åren heller å nu kanske hade den funkat men nu finns den ej längre...
Den här cyklen ställde till med ett elände för en. Varje dag vart man mobbad för att vara en Jopo-dåre. Killarna sparkade och spottade på den.
Det var en pina att ta med den på "cykelnsdag", när man under polisens övervakning skulle klara att köra en bana med koner, kunna vägmärken... så skulle man få ett klistermärke med "godkänd cykel".
Man drömde att man inte hade någon cykel och att man då hellre satt på lektion och slapp vara med. Men icke!
En dag var cykeln borta!!! Hurra någon hade stulit den (hade prövat under en längre tid att ha den olåst...). Men glädjen vart inte långvarig för där vid trapporna på väg till skolan (vid de röda taggbuskarna) inne i hundgården låg Jopon slängd... De ville inte ens stjäla den! Suck.
Dess öde vart nog rosten...
En dag kom mamma hemsläpande på en ny cykel, jippi... Det var en marsipangrön finsk cykel, en Jopo... Marsipangrön var inte modefärg då och inte de kommande åren heller å nu kanske hade den funkat men nu finns den ej längre...
Den här cyklen ställde till med ett elände för en. Varje dag vart man mobbad för att vara en Jopo-dåre. Killarna sparkade och spottade på den.
Det var en pina att ta med den på "cykelnsdag", när man under polisens övervakning skulle klara att köra en bana med koner, kunna vägmärken... så skulle man få ett klistermärke med "godkänd cykel".
Man drömde att man inte hade någon cykel och att man då hellre satt på lektion och slapp vara med. Men icke!
En dag var cykeln borta!!! Hurra någon hade stulit den (hade prövat under en längre tid att ha den olåst...). Men glädjen vart inte långvarig för där vid trapporna på väg till skolan (vid de röda taggbuskarna) inne i hundgården låg Jopon slängd... De ville inte ens stjäla den! Suck.
Dess öde vart nog rosten...
Portvakter...
Har funderat lite varför är alla portvakter lite udda typer?
De portvakter jag stött på har inte varit normala...
Ta Farbror Dahl t ex alla trodde han var en riktig mysgubbe. Han var typ 80 och blåbrallor, coca-cola-bottnade glasögon och rökte pipa, i släptåg hade han en stor svart, lurvig hund...
Förstod aldrig varför man måste pussa honom när man skulle gå källarvägen, var det typ dagens portkod? Eller varför man måste sitta i hans knä i garaget...
Sen hade vi den finske efterträdaren... Hans grin när han sitter på det lilla staketet med skjortan uppknäppt till naveln, man kände hur blickarna brände i ryggen när man gått förbi honom. Eller den gången han skulle täta fönster hemma hos oss, och frågade om inte våran morsa hade någon bärs hemma. Senare fick de göra om alla tätningar i huset.
Så hade vi galningen Carlsson, tror inte det fanns någon som inte var livrädd för honom och hans schäfer. Blev man tagen av hoom kunde man lika bra begå självmord snabbt innan han slet av halsen på en...
De portvakter jag stött på har inte varit normala...
Ta Farbror Dahl t ex alla trodde han var en riktig mysgubbe. Han var typ 80 och blåbrallor, coca-cola-bottnade glasögon och rökte pipa, i släptåg hade han en stor svart, lurvig hund...
Förstod aldrig varför man måste pussa honom när man skulle gå källarvägen, var det typ dagens portkod? Eller varför man måste sitta i hans knä i garaget...
Sen hade vi den finske efterträdaren... Hans grin när han sitter på det lilla staketet med skjortan uppknäppt till naveln, man kände hur blickarna brände i ryggen när man gått förbi honom. Eller den gången han skulle täta fönster hemma hos oss, och frågade om inte våran morsa hade någon bärs hemma. Senare fick de göra om alla tätningar i huset.
Så hade vi galningen Carlsson, tror inte det fanns någon som inte var livrädd för honom och hans schäfer. Blev man tagen av hoom kunde man lika bra begå självmord snabbt innan han slet av halsen på en...
Jakt och låtsas vänner....
Farmor och farfar bodde i ett pyttelitet hus. Man kunde gå från rum till rum. Så ibland kunde det hända att när man satt i soffan i vardagsrummet och tittade på barnprogrammen så kunde en gapskrattande farmor rusa förbi och efter sig hade hon en fullkomligt rasande farfar...
Eller farfars lilla egenhet att alltid prata med tvättmaskinen på väg till toan...
Farmor och farfar hade en rutig korkmatta i köket där vi brukade hoppa hage med farfar men efter någon timme, så slutade han bara gick ut och satte sig på cykeln och sa att han skulle till sin kompis Susan... det fanns ingen sådan utan det var nog ett fint sätt att slippa sina barnbarn en stund.
Farfar älskade att gå på auktion. En gång stod vi ute på tomten, farmor stod och pratade med en grannfru när det plötsligt hörs världens oväsen neråt vägen. Å där kom farfar med en tunna på hjul dragandes efter cykeln. Farmor skämdes, för hon insåg vidden av att han cyklat så några mil och en hel de bekanta männiksor sett/hört honom...
En gång när jag var typ 7år och min bror 5 så cyklade vi Orsasjön runt. Vi startade tidigt en morgon jag, min bror och farmor för vi skulle cykla till Mora. Vi cyklade å cyklade på dammiga vägar. Väl framme i Mora så handlade vi det vi skulle ha. Å där träffade vi farfar, som cyklat från andra hållet. Vi hälsade och så började trampa hemåt åt varsitt håll. Lagom till middag var vi alla på plats igen vid samma bord.
Eller farfars lilla egenhet att alltid prata med tvättmaskinen på väg till toan...
Farmor och farfar hade en rutig korkmatta i köket där vi brukade hoppa hage med farfar men efter någon timme, så slutade han bara gick ut och satte sig på cykeln och sa att han skulle till sin kompis Susan... det fanns ingen sådan utan det var nog ett fint sätt att slippa sina barnbarn en stund.
Farfar älskade att gå på auktion. En gång stod vi ute på tomten, farmor stod och pratade med en grannfru när det plötsligt hörs världens oväsen neråt vägen. Å där kom farfar med en tunna på hjul dragandes efter cykeln. Farmor skämdes, för hon insåg vidden av att han cyklat så några mil och en hel de bekanta männiksor sett/hört honom...
En gång när jag var typ 7år och min bror 5 så cyklade vi Orsasjön runt. Vi startade tidigt en morgon jag, min bror och farmor för vi skulle cykla till Mora. Vi cyklade å cyklade på dammiga vägar. Väl framme i Mora så handlade vi det vi skulle ha. Å där träffade vi farfar, som cyklat från andra hållet. Vi hälsade och så började trampa hemåt åt varsitt håll. Lagom till middag var vi alla på plats igen vid samma bord.
På rymmen...
Jag kunde vara ganska arg och envis när jag var liten... jag hörde de där harklanden!
Ibland när jag kände mig riktigt arg kunde jag rymma. Om jag inte var för arg så jag bara stack så packade jag ordentligt, tog god tid på mig så att alla riktigt kunde få lida och ångra allt dum de gjort mot stackars mig.
En gång hos farmor så packade jag min lilla väska och gick. Visste att de stod i fönstret och spanade efter mig men jag tog en luring och sprang genom trädgården och klättrade över staketet och ut på ängen. Så när jag var bakom hallonbuskarna så kunde jag sätta mig ner i gräset som var så högt att jag inte syntes.
Timmarna gick och jag hörde hur de ropade efter mig men jag satt envist kvar, jag var inte den som gav upp i första taget.
Men när en liten sork sprang genom mina underbyxor så fick jag nog och beslutade att min farmor skulle få en chans till.
Ibland när jag kände mig riktigt arg kunde jag rymma. Om jag inte var för arg så jag bara stack så packade jag ordentligt, tog god tid på mig så att alla riktigt kunde få lida och ångra allt dum de gjort mot stackars mig.
En gång hos farmor så packade jag min lilla väska och gick. Visste att de stod i fönstret och spanade efter mig men jag tog en luring och sprang genom trädgården och klättrade över staketet och ut på ängen. Så när jag var bakom hallonbuskarna så kunde jag sätta mig ner i gräset som var så högt att jag inte syntes.
Timmarna gick och jag hörde hur de ropade efter mig men jag satt envist kvar, jag var inte den som gav upp i första taget.
Men när en liten sork sprang genom mina underbyxor så fick jag nog och beslutade att min farmor skulle få en chans till.
Tack farmor och farfar...
Vill bara framföra ett jättestort tack till min farmor och farfar, som tyvärr är borta båda två men som såg till att fylla min barndom med mycket skoj, tack!
Alla lov tillbringade jag hos mina farföräldrar i Dalarna...
Min farmor bakade jämt, varje morgon fick man farmors goda bröd med sallad och ost och en kopp choklad. Man satt vid köksbordet och åt sin frukost och tittade på när farmor körde "Morgonpasset".
Hon tvingade aldrig oss att klä oss, så ibland hände det att man var ute på tomten i sitt nattlinne och hoppade rep mitt på dagen, eller varför inte i hennes nattlinne. Jag hade fri tillgång till hennes klädskåp och smyckelåda.
Jag vet att min farfar älskade mig jättemycket, trots att han var ganska sträng och många uppfattade honom som lite elak eller kanske lite rädda för honom. Jag hade hittat en väg in till farfars hjärta, han och jag kunde gå ut i skogen i timmar, vi gick där, han först och jag efter som en liten hund. Han lärde mig namnen på alla blommor och växter, djur och fåglar som jag kan.
Eller så kunde jag sitta i hans knä och han läste sagor eller berättade massa spännande saker. Ibland kunde jag hänga med honom ner i pannrummet där hans bandsåg stod och han kunde tillverka ett pussel eller något annat jag ville ha.
Nu var det ju så att farmor och farfar ibland bjöd på show så det stod härliga till. Förhållandet mellan dem var väl inte det allra bästa men jag tror ändå att de höll av varandra.
Kram!
Det blonda, envisa yrvädret
Ps. Nu kommer historierna...
Alla lov tillbringade jag hos mina farföräldrar i Dalarna...
Min farmor bakade jämt, varje morgon fick man farmors goda bröd med sallad och ost och en kopp choklad. Man satt vid köksbordet och åt sin frukost och tittade på när farmor körde "Morgonpasset".
Hon tvingade aldrig oss att klä oss, så ibland hände det att man var ute på tomten i sitt nattlinne och hoppade rep mitt på dagen, eller varför inte i hennes nattlinne. Jag hade fri tillgång till hennes klädskåp och smyckelåda.
Jag vet att min farfar älskade mig jättemycket, trots att han var ganska sträng och många uppfattade honom som lite elak eller kanske lite rädda för honom. Jag hade hittat en väg in till farfars hjärta, han och jag kunde gå ut i skogen i timmar, vi gick där, han först och jag efter som en liten hund. Han lärde mig namnen på alla blommor och växter, djur och fåglar som jag kan.
Eller så kunde jag sitta i hans knä och han läste sagor eller berättade massa spännande saker. Ibland kunde jag hänga med honom ner i pannrummet där hans bandsåg stod och han kunde tillverka ett pussel eller något annat jag ville ha.
Nu var det ju så att farmor och farfar ibland bjöd på show så det stod härliga till. Förhållandet mellan dem var väl inte det allra bästa men jag tror ändå att de höll av varandra.
Kram!
Det blonda, envisa yrvädret
Ps. Nu kommer historierna...
Utmanad...
Min syster utmandade mig och vill inte fega och avstå men tyvärr känner jag inga bloggar.
Så det får bli svar här istället.
Mina "hang-ups":
1. Vägrar lukta på gammal mat
2. Skriver listor på allt, vad som ska städas, handlas, packas, göras, ringas, skrivas... allt
3. Gillar att göra rent avloppet i handfatet
4. Om jag är stressad när jag sminkar mig visslar jag
5. Måste förbereda mig när jag ska gå av bussen, typ var sitter plingan, kommer människan brevid se att jag ska gå av...
Så det får bli svar här istället.
Mina "hang-ups":
1. Vägrar lukta på gammal mat
2. Skriver listor på allt, vad som ska städas, handlas, packas, göras, ringas, skrivas... allt
3. Gillar att göra rent avloppet i handfatet
4. Om jag är stressad när jag sminkar mig visslar jag
5. Måste förbereda mig när jag ska gå av bussen, typ var sitter plingan, kommer människan brevid se att jag ska gå av...
Gymnastik...
Vissa saker sätter spår...
Hur sjukt var det inte på gympan?
När jag var liten så delade alla flickorna på ett litet skåp i omlädningsrummet, här inne hängde gympapåsar, blöta handdukar och svettiga sockeplast hela terminen. Så två gånger om året bars påsen hem för tvättning.
Med jämna mellanrum hade vi även fotvårtsinspektion. Då fick alla barn stå på knä på bänkarna och hålla sig i ribbstolarna och visa upp sina fötter, de med fotvårtor fick ställa sig i en ring och de med plattfötter i den andra och sen var det marschpannkaka till syster...
Sen var det duschningen... håret fick icke blötas ner. Så på med duschmössor. Dessa var strutar av mjölkig plast.
Så var det egentligen något för grabbarna att smyga på, nakna flickor i Ku Klux Klan-huvor...
Hur sjukt var det inte på gympan?
När jag var liten så delade alla flickorna på ett litet skåp i omlädningsrummet, här inne hängde gympapåsar, blöta handdukar och svettiga sockeplast hela terminen. Så två gånger om året bars påsen hem för tvättning.
Med jämna mellanrum hade vi även fotvårtsinspektion. Då fick alla barn stå på knä på bänkarna och hålla sig i ribbstolarna och visa upp sina fötter, de med fotvårtor fick ställa sig i en ring och de med plattfötter i den andra och sen var det marschpannkaka till syster...
Sen var det duschningen... håret fick icke blötas ner. Så på med duschmössor. Dessa var strutar av mjölkig plast.
Så var det egentligen något för grabbarna att smyga på, nakna flickor i Ku Klux Klan-huvor...
Musiken ebbar ut...
Hur gick det då med min musikaliska bana? Illa kan man väl säga... Efter 6 år bad min gitarrlärare min mamma om att låta mig få slippa (eller han). Äntligen var jag en fri människa...
Men det har ju funnits en period av sång också....
Men det har ju funnits en period av sång också....
Mer musik...
Min musikkarriär har ju inte gått så bra kan man säga. Efter dragspelandet, skulle det spelas blockflöjt.
Man skulle kunna påstå att jag till viss del haft lite otur med mina lärare. Blockflöjtsmagistern, var till och med läskigare än dragspelsgubben. Han var lång och utmärglad, luktade mögel, hade bakåtkammad page, svart basker och svart lång rock... rena vampyren. Ren skräck funkade inte för mig att lära mig blockflöjt. Struntade så småningom i att träna och hoppades att jag skulle bli petad ur musikskolan men icke, jag var så "bra" att jag fick gå vidare och välja ett nytt instrument, själv denna gång...
Okej, då tar jag väl gitarr. Såg framför mig hur jag skulle få kompa, näää det var givetvis klassisk gitarr. Det fanns liksom inget slut på eländet. Fösökte allt möjligt för att få slippa, jag började utebli från lektionerna och var kvar hemma istället. Efter ett tag fick mamma reda på detta, liv i luckan och det bestämdes att en kamrat skulle hämta mig hemma så att jag inte kom undan.
Jag och min bästis hade jättekul och lekte men sakta kom det krypande att det var måndag igen och om en timme skulle Ellinor hämta mig för att gå tillsammans till gitarren... Då kläckte vi den briljanta idéen att vi skulle klä ut oss, jag skulle klä ut mig till min moster och min kompis hennes väninna. Vi rotade fram kläder och sminkade oss, övade framför spegeln att prata med vuxenröster. Hur smart som helst! När Ellinor plingade på dörren så skulle vi öppna och förklara för henne att "jag" fått lov att åka till min sjuka mormor.
Stod i köksfönstret, och där kom Ellinor i uppför backen. Vi stod i hallen och väntade, helt övertygade att detta var plättlätt och skulle fungera galant. Plingplong... vi stirrade på varandra... plötsligt sprang vi in i klädkammaren båda två och stod där inne en bra stund tills vi var säkra på att hon försvunnit.
Svettiga och sminkade satt vi på varsin stol i köket när mamma kom hem. Hur var gitarren? Gick du dit så där...
Mamma sa inget om att om att jag såg ut som min moster!
Man skulle kunna påstå att jag till viss del haft lite otur med mina lärare. Blockflöjtsmagistern, var till och med läskigare än dragspelsgubben. Han var lång och utmärglad, luktade mögel, hade bakåtkammad page, svart basker och svart lång rock... rena vampyren. Ren skräck funkade inte för mig att lära mig blockflöjt. Struntade så småningom i att träna och hoppades att jag skulle bli petad ur musikskolan men icke, jag var så "bra" att jag fick gå vidare och välja ett nytt instrument, själv denna gång...
Okej, då tar jag väl gitarr. Såg framför mig hur jag skulle få kompa, näää det var givetvis klassisk gitarr. Det fanns liksom inget slut på eländet. Fösökte allt möjligt för att få slippa, jag började utebli från lektionerna och var kvar hemma istället. Efter ett tag fick mamma reda på detta, liv i luckan och det bestämdes att en kamrat skulle hämta mig hemma så att jag inte kom undan.
Jag och min bästis hade jättekul och lekte men sakta kom det krypande att det var måndag igen och om en timme skulle Ellinor hämta mig för att gå tillsammans till gitarren... Då kläckte vi den briljanta idéen att vi skulle klä ut oss, jag skulle klä ut mig till min moster och min kompis hennes väninna. Vi rotade fram kläder och sminkade oss, övade framför spegeln att prata med vuxenröster. Hur smart som helst! När Ellinor plingade på dörren så skulle vi öppna och förklara för henne att "jag" fått lov att åka till min sjuka mormor.
Stod i köksfönstret, och där kom Ellinor i uppför backen. Vi stod i hallen och väntade, helt övertygade att detta var plättlätt och skulle fungera galant. Plingplong... vi stirrade på varandra... plötsligt sprang vi in i klädkammaren båda två och stod där inne en bra stund tills vi var säkra på att hon försvunnit.
Svettiga och sminkade satt vi på varsin stol i köket när mamma kom hem. Hur var gitarren? Gick du dit så där...
Mamma sa inget om att om att jag såg ut som min moster!
Naturliv...
En period av mitt liv var jag scout och vårt valspråk löd:
"En scout ska vara ärlig, hjälpsam och göra sitt bästa"
Jag var en nycklepiga och mina kompisar humla och fjäril. Det jag kommer ihåg att vi gjorde var att tillverka talgbollar till fåglar och putsa skor...
Men så en helg så skulle jag och fjärilen få åka med på en hajk och sova över. Det var så spännande. På dagen försökte de lära oss hur en kompass funkar och att läsa en karta. Jag fattar fortfarande inte kompassen men lärde mig hur en lövskog ser ut.
Sen vart det "skattjakt", vi skulle rusa omkring i skogen och samla guldkottar. Jag och fjärilen sprang in och ut i buskar, inte bara för att leta kottar, utan också för att fjärilen fått rännskita och nyckelpigan höll utkik efter bråkiga "huggormar och hökar" och samlade stora blad åt fjärlien att torka rumpan med.
Ibland stötte vi på en och en annan kille som var lite lessen för att han inte hittat en endast liten guldkotte, varsågod ta några av oss...
Så satt vi då runt lägerelden och sjöng "August å Lotta", grillade korv och så var det den stora kotträkningen. Det var bara massa killar som vann, för de hade ju dragit snyftvisan för vartenda tjej de stötte på i skogen. Hoppas att de trampade i fjärilens bajs!
Men det bästa av allt var när vi skulle sova, då hade vi små flickor fått den snygge 18-årige ledaren Ingemar att sova med. Han måste varit i himmelen, åtta små flickor som kröp ihop med honom under hans sovtäcke...
"En scout ska vara ärlig, hjälpsam och göra sitt bästa"
Jag var en nycklepiga och mina kompisar humla och fjäril. Det jag kommer ihåg att vi gjorde var att tillverka talgbollar till fåglar och putsa skor...
Men så en helg så skulle jag och fjärilen få åka med på en hajk och sova över. Det var så spännande. På dagen försökte de lära oss hur en kompass funkar och att läsa en karta. Jag fattar fortfarande inte kompassen men lärde mig hur en lövskog ser ut.
Sen vart det "skattjakt", vi skulle rusa omkring i skogen och samla guldkottar. Jag och fjärilen sprang in och ut i buskar, inte bara för att leta kottar, utan också för att fjärilen fått rännskita och nyckelpigan höll utkik efter bråkiga "huggormar och hökar" och samlade stora blad åt fjärlien att torka rumpan med.
Ibland stötte vi på en och en annan kille som var lite lessen för att han inte hittat en endast liten guldkotte, varsågod ta några av oss...
Så satt vi då runt lägerelden och sjöng "August å Lotta", grillade korv och så var det den stora kotträkningen. Det var bara massa killar som vann, för de hade ju dragit snyftvisan för vartenda tjej de stötte på i skogen. Hoppas att de trampade i fjärilens bajs!
Men det bästa av allt var när vi skulle sova, då hade vi små flickor fått den snygge 18-årige ledaren Ingemar att sova med. Han måste varit i himmelen, åtta små flickor som kröp ihop med honom under hans sovtäcke...
Storvinst...
En sommar kom det ett paket till mig som skulle hämtas ut på posten. Så mamma och jag travade iväg, för på sommaren var vårat postkontor stäng.
Jippi, jag hade vunnit 1:a pris i "Mitt livs novells"-skönhetstävling. Jag hade fått läppstift, nagellack, ögonskugga, allt i en skrikig underbar orange färg.
Men mamma var så taskig, jag fick aldrig använda det, för hon tyckte inte att små flickor skulle ha smink...
Konstig, förstod ingenting, jag hade ju fyllt i kupongen alldeles själv!
Jippi, jag hade vunnit 1:a pris i "Mitt livs novells"-skönhetstävling. Jag hade fått läppstift, nagellack, ögonskugga, allt i en skrikig underbar orange färg.
Men mamma var så taskig, jag fick aldrig använda det, för hon tyckte inte att små flickor skulle ha smink...
Konstig, förstod ingenting, jag hade ju fyllt i kupongen alldeles själv!
Min musikaliska bana...
Som första barn så blir man lite av ett experiment...
Min mamma ville att jag skulle göra allt det som hon aldrig fick. Så här skulle det dansas, spela och sjunga, lite konst var inte heller fel.
En kväll när jag var 6 år så tog mamma med mig till en mörk lokal som låg nere i en källare. Jag skulle få börja spela... DRAGSPEL!!! Hon kunde väl valt piano, harpa eller t o m munspel hade varit bättre. Jag har aldrig, kommer aldrig att gilla dragspel... å de luktar.
Det var en ren pina att gå dit. Vår lärare var en läskig gubbe med flott bakåtslickat hår och han stank rakvatten, på sig hade han en blank grå kostym och guldringar. Han hade även en assistent, en ung späd man. Nästan alla barnen grät när deras föräldrar lämnade dem. För att lätta upp stämningen lite brukade gubben skicka ut sin lilla vän att köpa lite godis åt oss.
Hade ångest varje gång när jag kom därifrån, att snart måste man gå dit igen! Jag tjöt och övade men fick aldrig nån kläm på instrumentet. Notblad efter notblad, inget gick in.
Efter några veckor skulle vi ha uppträdande. Jag och en kille skulle spela "Lilla cirkus". Mamma och jag satt i publiken och väntade på mitt framträdande. Så var det dags, jag skrek och grinade, höll mig fast i stolen. Det gick inte att få mig upp på scenen. Min medspelare gick gråtandes upp på scenen, satt på en liten stol i strålkastarens sken, sakta spelade han några toner... å där kom spyan som en kaskad över scenen.
Behövde inte gå så länge till i dragspelsskolan, för när det var dags att byta ut sitt lilla barndragspel till modell större insåg mamma att jag aldrig skulle orka bära detta själv, och då skulle hon vara tvungen att gå med varje gång.
Så gick det:
"Killen" vart senare en riktig bråkstake som plågade alla han kom åt och då brukade jag tänka att bråka inte med mig för då kommer jag tjalla att du spydde när du spelade... DRAGSPEL!
Ps. Det enda positiva var den fina blå pärlemorn på mitt dragspel...
Min mamma ville att jag skulle göra allt det som hon aldrig fick. Så här skulle det dansas, spela och sjunga, lite konst var inte heller fel.
En kväll när jag var 6 år så tog mamma med mig till en mörk lokal som låg nere i en källare. Jag skulle få börja spela... DRAGSPEL!!! Hon kunde väl valt piano, harpa eller t o m munspel hade varit bättre. Jag har aldrig, kommer aldrig att gilla dragspel... å de luktar.
Det var en ren pina att gå dit. Vår lärare var en läskig gubbe med flott bakåtslickat hår och han stank rakvatten, på sig hade han en blank grå kostym och guldringar. Han hade även en assistent, en ung späd man. Nästan alla barnen grät när deras föräldrar lämnade dem. För att lätta upp stämningen lite brukade gubben skicka ut sin lilla vän att köpa lite godis åt oss.
Hade ångest varje gång när jag kom därifrån, att snart måste man gå dit igen! Jag tjöt och övade men fick aldrig nån kläm på instrumentet. Notblad efter notblad, inget gick in.
Efter några veckor skulle vi ha uppträdande. Jag och en kille skulle spela "Lilla cirkus". Mamma och jag satt i publiken och väntade på mitt framträdande. Så var det dags, jag skrek och grinade, höll mig fast i stolen. Det gick inte att få mig upp på scenen. Min medspelare gick gråtandes upp på scenen, satt på en liten stol i strålkastarens sken, sakta spelade han några toner... å där kom spyan som en kaskad över scenen.
Behövde inte gå så länge till i dragspelsskolan, för när det var dags att byta ut sitt lilla barndragspel till modell större insåg mamma att jag aldrig skulle orka bära detta själv, och då skulle hon vara tvungen att gå med varje gång.
Så gick det:
"Killen" vart senare en riktig bråkstake som plågade alla han kom åt och då brukade jag tänka att bråka inte med mig för då kommer jag tjalla att du spydde när du spelade... DRAGSPEL!
Ps. Det enda positiva var den fina blå pärlemorn på mitt dragspel...
Haltar lite...
Jag vet att mina inlägg halter lite... men håll ut mina kära, jag massor på lager.
Så fortsätt gärna läsa!
Så fortsätt gärna läsa!
Inte alltid snäll...
Min mamma hade en väninna som var ägare av en gammal rostig folkabuss. Denna buss åkte vi omkring i ganska ofta. Bussen var egentligen deras firmabil, de hade en cykelaffär, så bak fanns det ingen inredning. Vi barn brukade sitta på en brun, noppig filt ovanpå motorn. Vid häftiga inbromsningar brukade vi fara som på en brun flygande matta genom bilen. Man var tacksam att de inte så ofta hade cyklar med sig när vi var ute på "utflykt", typ campade i Mariefred eller bara flummade runt.
Vid ett tillfälle så satt jag, min syrra, mammas väninnas dotter och en kompis till oss där bak och fantiserade om att starta en rockgrupp och bli kända.
Så nu skulle vi bara hitta på varsitt artistnamn. Vår kompis kom inte på något bra, så vi hjälpte henne:
Varför inte Vagina Murra? Hon tyckte det var jättebra och lät fräckt...
Vi skrattade så att vi höll på att kissa ned den bruna filten. Vi berättade aldrig för henne vad det betydde, för hon var ju så nöjd med valet av namn.
Tur att vårt band aldrig kom längre en till några repningar i Lilla skogen!
Vid ett tillfälle så satt jag, min syrra, mammas väninnas dotter och en kompis till oss där bak och fantiserade om att starta en rockgrupp och bli kända.
Så nu skulle vi bara hitta på varsitt artistnamn. Vår kompis kom inte på något bra, så vi hjälpte henne:
Varför inte Vagina Murra? Hon tyckte det var jättebra och lät fräckt...
Vi skrattade så att vi höll på att kissa ned den bruna filten. Vi berättade aldrig för henne vad det betydde, för hon var ju så nöjd med valet av namn.
Tur att vårt band aldrig kom längre en till några repningar i Lilla skogen!
Steril av platåskor?!?
En höst fick min mamma för sig att hon och jag skulle köpa ett par svarta, långskaftade platåskor tillsammans. De var rätt snygga men det var värre att hitta ett tillfälle att ha dessa på sig.
En kväll tog jag på mig dem och gick till "Stora gungis" (lekpark), där var de flesta av mina kompisar var samlade.
Tjejerna tyckte mina nya skor var läckra men en av "mesproppkillarna", han som alltid visste bäst, rynkade på näsan...
- Tur att man inte är ihop med dig, det är faktiskt skadligt att använda platåskor, man blir steril...
Har funderat på detta och varför man skulle bli steril:
- Såg jag för jävlig ut att ingen skulle ens vilja skaffa barn med mig, detta var ju knappast skornas fel...
- Var det för att man var för långt från marken, så att spermierna inte hittade längre...
- Tvinnar äggstockarna ihop sig...
- Har Agneta och Björn adopterat sina kottar...
- Varför käka p-piller...
Nån kanske också har hört talas om detta vetenskapliga fenomen och kan förklara för mig!
Det gick ju bra till slut, har 3 st, trots platåskor...
En kväll tog jag på mig dem och gick till "Stora gungis" (lekpark), där var de flesta av mina kompisar var samlade.
Tjejerna tyckte mina nya skor var läckra men en av "mesproppkillarna", han som alltid visste bäst, rynkade på näsan...
- Tur att man inte är ihop med dig, det är faktiskt skadligt att använda platåskor, man blir steril...
Har funderat på detta och varför man skulle bli steril:
- Såg jag för jävlig ut att ingen skulle ens vilja skaffa barn med mig, detta var ju knappast skornas fel...
- Var det för att man var för långt från marken, så att spermierna inte hittade längre...
- Tvinnar äggstockarna ihop sig...
- Har Agneta och Björn adopterat sina kottar...
- Varför käka p-piller...
Nån kanske också har hört talas om detta vetenskapliga fenomen och kan förklara för mig!
Det gick ju bra till slut, har 3 st, trots platåskor...
Känd man räddar mitt liv...
Varje sommar åkte vi och badade antingen vid Hellasgården eller Hästhagen.
När vi vart lite äldre typ 11-12 år så höll vi till på en ö. Man måste gå genom en liten skog och ut på en udde och därifrån tog man kläderna i handen och simmade till ön.
Runt omkring på den här udden så låg det människor och solbadade nakna på lite enskilda platser vid vattnet. Just där vi brukade simma över låg det ofta en "känd" man och solade.
Problemet med att ta sig till och från ön simmandes med kläder i ena handen var att man alltid fick skrattanfall. En dag gick det bara inte att sluta skratta, jag sjönk mer och mer, kläderna fortfarande ovanför ytan...
Det var då han reste sig upp och vadade ut i vattnet och tog tag i mina armar och drog upp mig.
Så jag har på nära håll stirrat rakt in i denna mans härlighet!
Du är min hjälte! Och du är en toppen skådis, detta icke baserat på "härligheten"...
När vi vart lite äldre typ 11-12 år så höll vi till på en ö. Man måste gå genom en liten skog och ut på en udde och därifrån tog man kläderna i handen och simmade till ön.
Runt omkring på den här udden så låg det människor och solbadade nakna på lite enskilda platser vid vattnet. Just där vi brukade simma över låg det ofta en "känd" man och solade.
Problemet med att ta sig till och från ön simmandes med kläder i ena handen var att man alltid fick skrattanfall. En dag gick det bara inte att sluta skratta, jag sjönk mer och mer, kläderna fortfarande ovanför ytan...
Det var då han reste sig upp och vadade ut i vattnet och tog tag i mina armar och drog upp mig.
Så jag har på nära håll stirrat rakt in i denna mans härlighet!
Du är min hjälte! Och du är en toppen skådis, detta icke baserat på "härligheten"...
Jag ljög...
Ni som var med kommer säkert ihåg när man skulle gå hem från vårat lekis så fick vi stå på en lång rad och så lekte vi "den som har färg bla bla, får gå hem".
En dag sa fröken:
-Den som har något beiget på sig får gå hem!
Jippi, jag fick gå... började gå med min "turkosa" kofta... justeden är ju inte beige, hade lite svårt för just de två färgerna. Kände hur jag rodnade nerifrån tårna. Panik! Vad gör jag nu?
- Jag har faktiskt den färgen på trosorna...
Mådde tvärdåligt på vägen hem att jag ljugit för fröken... hon visste säkert att jag gjorde det också.
Förlåt fröken! Flickan som hade "Karl Johan-svampen" på sin hängare...
En dag sa fröken:
-Den som har något beiget på sig får gå hem!
Jippi, jag fick gå... började gå med min "turkosa" kofta... justeden är ju inte beige, hade lite svårt för just de två färgerna. Kände hur jag rodnade nerifrån tårna. Panik! Vad gör jag nu?
- Jag har faktiskt den färgen på trosorna...
Mådde tvärdåligt på vägen hem att jag ljugit för fröken... hon visste säkert att jag gjorde det också.
Förlåt fröken! Flickan som hade "Karl Johan-svampen" på sin hängare...
Mitt första möte med en färgad man...
Vill bara börja med att säga att jag inte är rasist, har inga fördomar om människor...
Mitt första möte med en färgad man skedde en varm sommardag. Jag satt utanför affären på den lilla stenmuren och väntade på min mamma som var inne och handlade. Jag hade fått en isglass som jag satt och sög på. Då kommer en färgad man gående på väg in för att handla. Han tittar på mig och skrattar, säger "hallo" och går in.
Sitter där på muren, är helt fascinerad. Aldrig har jag slukat en glass så fort. Måste gå in på affären och titta på honom en gång till, tyckte han var så fin.
Tar tag i handtaget till affären och blir alldeles kladdig, i min handflata är det alldeles brunt/vitt och geggigt... (flera år senare räknade jag ut att det måste varit nån som kladdat ned dörrhandtaget med mumsmums).
Jag vart alldeles ställd, höll han på att smälta? Och vad hade han för fyllning?
Jag såg honom aldrig igen. Resten av den veckan var jag så nervös och undrade om jag också blivit drabbad av denna smältande sjukdom...
Mitt första möte med en färgad man skedde en varm sommardag. Jag satt utanför affären på den lilla stenmuren och väntade på min mamma som var inne och handlade. Jag hade fått en isglass som jag satt och sög på. Då kommer en färgad man gående på väg in för att handla. Han tittar på mig och skrattar, säger "hallo" och går in.
Sitter där på muren, är helt fascinerad. Aldrig har jag slukat en glass så fort. Måste gå in på affären och titta på honom en gång till, tyckte han var så fin.
Tar tag i handtaget till affären och blir alldeles kladdig, i min handflata är det alldeles brunt/vitt och geggigt... (flera år senare räknade jag ut att det måste varit nån som kladdat ned dörrhandtaget med mumsmums).
Jag vart alldeles ställd, höll han på att smälta? Och vad hade han för fyllning?
Jag såg honom aldrig igen. Resten av den veckan var jag så nervös och undrade om jag också blivit drabbad av denna smältande sjukdom...
Mamma förlåt...
En sak som jag aldrig riktig bett mamma om förlåtelse om var när vi blandade alla bladen på din majblomssamling i klädkammaren...
Sorry!
Sorry!
Fundering...
Har funderat på en grej...
Fanns det porrfilm på super-8-film?
Undrar annars vad mina päron kollade på hos grannarna, en myslördag 1971, video var väl inte uppfunnet...
Fanns det porrfilm på super-8-film?
Undrar annars vad mina päron kollade på hos grannarna, en myslördag 1971, video var väl inte uppfunnet...
Vår lilla älskling...
Ibland vet jag inte hur vi tänkte, om vi tänkte alls...
En dag bestämde vi att vi skulle skaffa oss en kyckling. Det var ju plättlätt...
Vi tog ett ägg i kylskåpet. Givetvis fick ägget ett namn också som vi skrev på skalet, Kenta. Ägget lades på en bädd av fetvadd. Nu gällde det bara att hitta ett varmt ställe där Kenta fick ligga ifred.
Perfekt, vi pillade bort gallret som satt ovanför kylskåpsdörren. Där inne fick han ligga i dammet och värmen... typ i 2-3 månader.
Mamma vart galen när hon hittade honom, hon kunde inte fatta att vi kunde vara så jävla korkade.
Vi var så lessna över att vi aldrig fick hålla vår lilla dunboll i händerna.
En dag bestämde vi att vi skulle skaffa oss en kyckling. Det var ju plättlätt...
Vi tog ett ägg i kylskåpet. Givetvis fick ägget ett namn också som vi skrev på skalet, Kenta. Ägget lades på en bädd av fetvadd. Nu gällde det bara att hitta ett varmt ställe där Kenta fick ligga ifred.
Perfekt, vi pillade bort gallret som satt ovanför kylskåpsdörren. Där inne fick han ligga i dammet och värmen... typ i 2-3 månader.
Mamma vart galen när hon hittade honom, hon kunde inte fatta att vi kunde vara så jävla korkade.
Vi var så lessna över att vi aldrig fick hålla vår lilla dunboll i händerna.
Kläder...
Ett hett ämne i min barndom är kläder...
Kommer ihåg en höst när det skulle införskaffas vinterkläder. Jag ville så gärna smälta ihop med mina kompisar, ville inte vara annorlunda. Det året var det röda täckjackor som gällde. Mina bästisar hade redan fått varsin... snart var det min tur.
En dag när jag kom hem från skolan hade mamma fixat en ny jacka, jippi, äntligen!
Ur klädkammaren togs en svart duffel som hade pifflats till med svart kaninskinn på ärmarna och i nederkant. Gud vad besviken jag var!
Som tur hade jag en schysst komis som tyckte att den var jättefin, så vi bytlånade ytterkläder på rasterna. Det var så skönt att få vara som andra i alla fall på rasterna.
Kommer ihåg en höst när det skulle införskaffas vinterkläder. Jag ville så gärna smälta ihop med mina kompisar, ville inte vara annorlunda. Det året var det röda täckjackor som gällde. Mina bästisar hade redan fått varsin... snart var det min tur.
En dag när jag kom hem från skolan hade mamma fixat en ny jacka, jippi, äntligen!
Ur klädkammaren togs en svart duffel som hade pifflats till med svart kaninskinn på ärmarna och i nederkant. Gud vad besviken jag var!
Som tur hade jag en schysst komis som tyckte att den var jättefin, så vi bytlånade ytterkläder på rasterna. Det var så skönt att få vara som andra i alla fall på rasterna.
Farliga pojkar...
Jag har en son som går i 6:an, så det händer ganska ofta att man tänker på skolan. Oftast är det låg- och mellanstadiet som dyker upp. Högstadiet och gymnasiet var ganska tråkigt... I och för sig har jag lite historier därifrån också men det blir nog en annan bok.
Jag tror att jag var lite harig i skolan... eller arg. Hatade att komma in ensam på skolgården, man visste aldrig vem man skulle stöta på, det fanns ju två man var livrädd för.
En period i skolan skulle ju alla hjälpas åt, bland annat skulle man ju duka fram lunchen. Man gick två ifrån varje klass och dukade åt sina klasskamrater. Killarna fick inte duka de dagar de serverades korv eller fiskpinnar, för då kunde det hända att "de" hade tagit en tugga på varenda korv i karotten.
En dag låg det ett äpple vid varje tallrik. Alla står vid sin plats och väntar på att man ska få sätta sig och äta, alla elever ska väntas in. Sist in kommer "han", värstingen... terroriserar de flesta han går förbi, han stannar vid min plats tar mitt äpple och tar en stor tugga och lägger det på bordet igen och fortsätter mot sin plats. Jag bara kokar, kan inte behärska min vrede, plockar upp äpplet och kastar iväg det allt vad jag orkar...
Det säger smack, träffar honom rakt i bakskallen, det blir helt dödstyst i matsalen, jag håller på å svimmar, känner att jag kan aldrig mer gå till skolan, om jag överlever. Tystnaden bryts av hans gråtande...
Den killen rörde mig aldrig igen och ingen annan heller för den delen...
Jag tror att jag var lite harig i skolan... eller arg. Hatade att komma in ensam på skolgården, man visste aldrig vem man skulle stöta på, det fanns ju två man var livrädd för.
En period i skolan skulle ju alla hjälpas åt, bland annat skulle man ju duka fram lunchen. Man gick två ifrån varje klass och dukade åt sina klasskamrater. Killarna fick inte duka de dagar de serverades korv eller fiskpinnar, för då kunde det hända att "de" hade tagit en tugga på varenda korv i karotten.
En dag låg det ett äpple vid varje tallrik. Alla står vid sin plats och väntar på att man ska få sätta sig och äta, alla elever ska väntas in. Sist in kommer "han", värstingen... terroriserar de flesta han går förbi, han stannar vid min plats tar mitt äpple och tar en stor tugga och lägger det på bordet igen och fortsätter mot sin plats. Jag bara kokar, kan inte behärska min vrede, plockar upp äpplet och kastar iväg det allt vad jag orkar...
Det säger smack, träffar honom rakt i bakskallen, det blir helt dödstyst i matsalen, jag håller på å svimmar, känner att jag kan aldrig mer gå till skolan, om jag överlever. Tystnaden bryts av hans gråtande...
Den killen rörde mig aldrig igen och ingen annan heller för den delen...
Har nån saknat mig?!?
Nu måste jag komma igång igen...
Under dagen har jag gått omkring här hemma och funderat lite på detta med min blogg, är det någon som saknat mina historier eller är de egentligen roliga/intressanta, kanske det bara är min familj som tycker det är kul att läsa dem.
Som sagt har jag ju ett lager med "rubriker" på olika små historier, just nu ligger 32 st och väntar på att få skrivas...
Så det är väl bara att sätta igång!
Ps. Har varit och köpt ett litet skissblock där jag bara kluddrar illustrationer till mina historier i.
Under dagen har jag gått omkring här hemma och funderat lite på detta med min blogg, är det någon som saknat mina historier eller är de egentligen roliga/intressanta, kanske det bara är min familj som tycker det är kul att läsa dem.
Som sagt har jag ju ett lager med "rubriker" på olika små historier, just nu ligger 32 st och väntar på att få skrivas...
Så det är väl bara att sätta igång!
Ps. Har varit och köpt ett litet skissblock där jag bara kluddrar illustrationer till mina historier i.
Tillbaka...
Nu är jag tillbaka...
Jag och min lilla flicka har varit kanonförkylda en vecka nu, vi har mest legat i sängen och sovit.
Fast jag har skrivit på min blogg i mitt huvud. Jag måste erkänna att jag har saknat att sitta framför datorn och knappa. Egentligen älskar jag att skriva på papper men det är även ganska jobbigt för jag vill nämligen att allt jag skriver ska bli snyggt och perfekt, å då vill jag inte hålla på och fula till genom att sudda, för då måste jag börja om.
Detta gäller även matlistor. Min man tycker att jag är helt besatt av att skriva lappar, för det krävs lappar vid alla tänkbara tillfällen t ex vid städning, så man vet vad man ska göra, packning, så man vet vad man glömt vid hemfärd, livslappar, så man vet vad man ska göra med livet, typ en vecka i taget....
Jag och min lilla flicka har varit kanonförkylda en vecka nu, vi har mest legat i sängen och sovit.
Fast jag har skrivit på min blogg i mitt huvud. Jag måste erkänna att jag har saknat att sitta framför datorn och knappa. Egentligen älskar jag att skriva på papper men det är även ganska jobbigt för jag vill nämligen att allt jag skriver ska bli snyggt och perfekt, å då vill jag inte hålla på och fula till genom att sudda, för då måste jag börja om.
Detta gäller även matlistor. Min man tycker att jag är helt besatt av att skriva lappar, för det krävs lappar vid alla tänkbara tillfällen t ex vid städning, så man vet vad man ska göra, packning, så man vet vad man glömt vid hemfärd, livslappar, så man vet vad man ska göra med livet, typ en vecka i taget....
En bekännelse...
Till min bästis...
Måste bara säga det, att det var jag som gjorde det!
Det var jag som hade sönder din lilla röda lackväska. Handtaget gick bara av. Jag la den längst ner i din rottingkorg under skrivbordet.
Förlåt!
Ps. Å jag var avundsjuk på dig å dina Askungenskor...
Måste bara säga det, att det var jag som gjorde det!
Det var jag som hade sönder din lilla röda lackväska. Handtaget gick bara av. Jag la den längst ner i din rottingkorg under skrivbordet.
Förlåt!
Ps. Å jag var avundsjuk på dig å dina Askungenskor...
Dålig blandning...
Detta har jag testat och det är inte att rekommendera:
Blanda lakritsriff med en chokladkola. Tugga ihop ordentligt och sen försök blåsa bubblor.
Blir väldigt kletigt och fastnar obarmhärtigt på skinn.
Fick klippa lugg och skrubbas med nagelborste i ansiktet...
Blanda lakritsriff med en chokladkola. Tugga ihop ordentligt och sen försök blåsa bubblor.
Blir väldigt kletigt och fastnar obarmhärtigt på skinn.
Fick klippa lugg och skrubbas med nagelborste i ansiktet...
Far ror...
När vi ändå är inne på vatten så måste jag bara berätta om min farsa igen...
Det var en sommaren, han hade hyrt en stuga långt inne i skogen. Den låg precis vid en sjö. Jag var inte alltför glad över att vara där, hade hellre varit kvar hemma med mina kompisar, som tur var hade jag iallafall min lillasyster med mig. Vi spelade mest kort och slappade. Allt var väl rätt okej så länge pappas flickvän var kvar.
Sen när hon hade åkt så var det ingen som längre satte någon gräns för alkoholintaget. Så efter en rejält blöt eftermiddag bestämde pappa att nu ska vi ta båten ut och fiska... Ånej! Min syster satt längst fram och jag bak, pappa rodde. Flytvästar ingick inte i fars mysiga fisketur.
Pappa fick för sig att han skulle ro hela sjön runt, den var inte liten. Min syrra och jag höll i oss och försökte fiska. Klart att lilla pappa vart lite kissnödig efter sina 18 bira och fick lov att ställa sig upp i båten för att pinka... det var bara att klamra sig fast!
Efter några timmar på sjön och inte en fisk började vi närma oss huset, pappa som är en riktig "kraftkarl", skulle vis sig lite på styva linan och tog i började ro riktigt fort (började väl bli törstig).... rakt på ett grund. Han for baklänges rakt ner i båten, låg där och kippade efter andan.
Jag hjälpte min syster ur båten, sen vadade vi in till land... pappa lämnade vi i båten.
Vi sov när han kom hem!
Det var en sommaren, han hade hyrt en stuga långt inne i skogen. Den låg precis vid en sjö. Jag var inte alltför glad över att vara där, hade hellre varit kvar hemma med mina kompisar, som tur var hade jag iallafall min lillasyster med mig. Vi spelade mest kort och slappade. Allt var väl rätt okej så länge pappas flickvän var kvar.
Sen när hon hade åkt så var det ingen som längre satte någon gräns för alkoholintaget. Så efter en rejält blöt eftermiddag bestämde pappa att nu ska vi ta båten ut och fiska... Ånej! Min syster satt längst fram och jag bak, pappa rodde. Flytvästar ingick inte i fars mysiga fisketur.
Pappa fick för sig att han skulle ro hela sjön runt, den var inte liten. Min syrra och jag höll i oss och försökte fiska. Klart att lilla pappa vart lite kissnödig efter sina 18 bira och fick lov att ställa sig upp i båten för att pinka... det var bara att klamra sig fast!
Efter några timmar på sjön och inte en fisk började vi närma oss huset, pappa som är en riktig "kraftkarl", skulle vis sig lite på styva linan och tog i började ro riktigt fort (började väl bli törstig).... rakt på ett grund. Han for baklänges rakt ner i båten, låg där och kippade efter andan.
Jag hjälpte min syster ur båten, sen vadade vi in till land... pappa lämnade vi i båten.
Vi sov när han kom hem!
Mitt första möte med skärgården...
Det tog mig många år att förstå tjusningen med skärgården...
I många år tyckte jag att det var fula kala kobbar med små risiga tallar.
Mamma hade ett tag en "pojkvän" eller någon slags kompis, man ifrågasatte inte så mycket utan gled med. Den här mannen var iallafall biten av havet och hade en liten motorbåt å några ungar. Vi var ju några barn själva, så när det bestämdes att vi skulle ut i skärgården och tälta så skulle de fyra äldsta barnen åka båten från strömmen ut till Möja. Båtresan kändes som en evighet och man vågade inte lämna sin plats.
Väl framme på Möja så skulle vi vänta på att bli upplockade av pojkvännen. Vi väntade och väntade... Några brast i gråt både en och två gånger, en kissade på sig och gamla tanter kom fram och undrade vad vi stod där ensamma och grät för. Efter några timmar kom han... En egenhet han hade var att åka omkring naken, en riktig sjöbjörn, kul.
Så var vi ute på ön. Vidrigt. Mamma hade migrän och låg mest i tältet. Pojkvännen badade näck och en av hans ungar bajsade en halvmeterskorv i vattnet, som la sig på botten, så den fick man lov att hålla utkik efter varje gång man badade...
Tillslut fick vi äntligen åka hem. Tältet som lämnades på ön, fick stå några veckor. En dag när vi kom hem så låg det brandgula 6-mannatältet utbrett på vårt vardagsrumsgolv, dyblött, fullt med myror, tallbarr och gud vet vad... Den nu fd pojkvännen hade varit så schysst och åkt ut med sin nya kvinna och tagit hem tältet. Kul kille!
Litet inlägg:
En gång när han var riktigt full och vi en aning trötta på honom så tyckte han för att vara lite smörig och få oss på lite bättre humör att vi kunde få "snurra in" honom i tejp, som han snott på jobbet... Vi snurrade å snurrade, säkert 10-15 rullar, innan vi var nöjda.
Kommer fortfarande ihåg hans blick när han ligger där på köksgolvet och tycker att leken är över och att vi ska befria honom...
Jag svär vid Gud, jag gjorde det inte....
I många år tyckte jag att det var fula kala kobbar med små risiga tallar.
Mamma hade ett tag en "pojkvän" eller någon slags kompis, man ifrågasatte inte så mycket utan gled med. Den här mannen var iallafall biten av havet och hade en liten motorbåt å några ungar. Vi var ju några barn själva, så när det bestämdes att vi skulle ut i skärgården och tälta så skulle de fyra äldsta barnen åka båten från strömmen ut till Möja. Båtresan kändes som en evighet och man vågade inte lämna sin plats.
Väl framme på Möja så skulle vi vänta på att bli upplockade av pojkvännen. Vi väntade och väntade... Några brast i gråt både en och två gånger, en kissade på sig och gamla tanter kom fram och undrade vad vi stod där ensamma och grät för. Efter några timmar kom han... En egenhet han hade var att åka omkring naken, en riktig sjöbjörn, kul.
Så var vi ute på ön. Vidrigt. Mamma hade migrän och låg mest i tältet. Pojkvännen badade näck och en av hans ungar bajsade en halvmeterskorv i vattnet, som la sig på botten, så den fick man lov att hålla utkik efter varje gång man badade...
Tillslut fick vi äntligen åka hem. Tältet som lämnades på ön, fick stå några veckor. En dag när vi kom hem så låg det brandgula 6-mannatältet utbrett på vårt vardagsrumsgolv, dyblött, fullt med myror, tallbarr och gud vet vad... Den nu fd pojkvännen hade varit så schysst och åkt ut med sin nya kvinna och tagit hem tältet. Kul kille!
Litet inlägg:
En gång när han var riktigt full och vi en aning trötta på honom så tyckte han för att vara lite smörig och få oss på lite bättre humör att vi kunde få "snurra in" honom i tejp, som han snott på jobbet... Vi snurrade å snurrade, säkert 10-15 rullar, innan vi var nöjda.
Kommer fortfarande ihåg hans blick när han ligger där på köksgolvet och tycker att leken är över och att vi ska befria honom...
Jag svär vid Gud, jag gjorde det inte....
Ibland väljer man fel själv...
Det finns ju en del saker som man ställde till med själv också, alltför att göra livet enklare...
Som t ex i 3:an när man började med engelska och skulle välja sig ett engelskt namn. Vet inte vart det slog slint någonstans men jag, för att vara lagom neutral valde: Doris...
Det blev ett svårt val att leva med!
Som t ex i 3:an när man började med engelska och skulle välja sig ett engelskt namn. Vet inte vart det slog slint någonstans men jag, för att vara lagom neutral valde: Doris...
Det blev ett svårt val att leva med!
Pappas tidningar...
Vid ett tillfälle när vi var ensamma hemma, jag, mina syskon och ett antal kompisar så råkade vi hitta pappas hemliga tidningar...
Vet inte vad vi gjorde men vi klättrade iallafall i bokhyllan och där på den högra delen på andra hyllan bakom böckerna låg de, vilken skatt!
Det var en bunt, typ 3-4 tidningar med nakna damer. Vi satt i vår svarta gallonsoffa, på varandra och tokstirrade i dessa. Vi visste att vi gjorde något förbjudet. Snabbt la vi tillbaka dessa innan mamma kom hem.
Senare den dagen satt vi och åt middag, falukorv och potatismos. Allt är som vanligt tyst och lite stelt runt bordet, pappa är ju hemma och är trött och grinig efter jobbet...
Då plingar det på dörren, mamma går och öppnar. Vi hör en liten stämma säga:
-Hej kan jag få låna de där tidningarna... för det pirrade så skönt i stjärten....
Host, host...korv i halsen... gaffeln som ramlade ned i tallriken...
Älskar den här historian, kan berätta den hur många gånger som helst utan att tröttna!
Vet inte vad vi gjorde men vi klättrade iallafall i bokhyllan och där på den högra delen på andra hyllan bakom böckerna låg de, vilken skatt!
Det var en bunt, typ 3-4 tidningar med nakna damer. Vi satt i vår svarta gallonsoffa, på varandra och tokstirrade i dessa. Vi visste att vi gjorde något förbjudet. Snabbt la vi tillbaka dessa innan mamma kom hem.
Senare den dagen satt vi och åt middag, falukorv och potatismos. Allt är som vanligt tyst och lite stelt runt bordet, pappa är ju hemma och är trött och grinig efter jobbet...
Då plingar det på dörren, mamma går och öppnar. Vi hör en liten stämma säga:
-Hej kan jag få låna de där tidningarna... för det pirrade så skönt i stjärten....
Host, host...korv i halsen... gaffeln som ramlade ned i tallriken...
Älskar den här historian, kan berätta den hur många gånger som helst utan att tröttna!
Maskerad - å vá kul... inte
Satt och drömde bort lite igårkväll, det var ju lördag...
Kände att jag var sugen på att bjuda hem lite vänner på middag, god mat, vin mycket skratt... Glitter å glamor.
Då kom jag och tänka på maskerad, brrr. Har aldrig varit på någon riktigt kul, jo kanske en men det är en annan historia. De maskerader jag tänker på utspelade sig den första när jag gick i 3:an.
Ett drama i tre akter:
Akt 1:
Å vad kul det skulle bli, jag och mina kompisar pratade på rasterna och planerade vad vi skulle vara. Jag drömde om att få vara en indian eller kanske en cowboy men jag tillhörde dem som stod på indianernas sida, snyggare kläder och hästar. Kunde även få vara med som tant Grön i ett gäng (bara tant Brun å Gredilin dök upp). Detta var en dröm jag delade med mina närmaste kompisar... men där tog drömmen slut.
Mamma hade införskaffat en i hennes ögon en perfekt utstyrsel. På sängen låg ett par klarblå gabardinbyxor, givetvis superutsvängda, en kycklinggul långärmad blus med puffärmar, vita blommor och knytning på ryggen, en mörbrun peruk med kort lockig frisyr och det enda jag tyckte var fint ett par jätteguld örhängen. Jippi... jag skulle gå som en amerikans deckarhora...
Ni kan vara lugna detta kommer det snart en bild på!
Akt 2:
De två nästa skedde på mellanstadiet, man kan tro att man fått mer inflytande över sin utstyrsel då... pytt.
Först ut fick man vara en sorglig figur, detta var ju något riktigt. Mamma hade ju lånat en kostym från en bekants släkting som var en stor skådespelare på en riktig teater, har ett vagt minne att jag sett honom på en stor oljemålning hemma hos dem...
Tror kanske att figuren kunde varit en fulare variant av pierrot, är inte säker. Själva kläderna var stora, säckig, begieaktiga, tunga och av siden. Hängde runt kroppen som en punkterad luftballong, inte specielt varma så där på vintern heller... Peruken var en sorglig historia, en tovig sak av riktigt hår, med en eländig tofs i nacken å så den luktade å kliade... Minns inget av festen!
Här finns tyvärr eller som tur ingen bild.
Akt 3:
Å denna gång skulle det bli något som lät som en lovande början... Jag skulle få vara en älva, å vad fint.
Kanske inte min bild av en älva gick i gult. Men så vart det, gul t-shirt, gul tyllkjol, gula strumpbyxor, gula vingar och en knallröd afroperuk. Ansiktet färgades med gult teatersmink, vad det luktade, och knallröda kinder. Dessa feta illaluktande kritor låg i vår översta byrålåda och stank i flera år...
Måste hitta en bild!
Efter detta la inte jag min röst på maskerad när föreslogs en rolig fest.
Litet inlägg:
Några år senare skulle min lillasyster på maskerad och hon hade en önskan att vara prinsessa, vid det laget hade mamma tröttnat på att fixa maskeradkläder till otacksamma ungar.
Jag hjälpte min syster med en sessaklänning så gott det gick. Tror hon vart ganska nöjd å det gick bara åt ett lakan med bård på...
Kände att jag var sugen på att bjuda hem lite vänner på middag, god mat, vin mycket skratt... Glitter å glamor.
Då kom jag och tänka på maskerad, brrr. Har aldrig varit på någon riktigt kul, jo kanske en men det är en annan historia. De maskerader jag tänker på utspelade sig den första när jag gick i 3:an.
Ett drama i tre akter:
Akt 1:
Å vad kul det skulle bli, jag och mina kompisar pratade på rasterna och planerade vad vi skulle vara. Jag drömde om att få vara en indian eller kanske en cowboy men jag tillhörde dem som stod på indianernas sida, snyggare kläder och hästar. Kunde även få vara med som tant Grön i ett gäng (bara tant Brun å Gredilin dök upp). Detta var en dröm jag delade med mina närmaste kompisar... men där tog drömmen slut.
Mamma hade införskaffat en i hennes ögon en perfekt utstyrsel. På sängen låg ett par klarblå gabardinbyxor, givetvis superutsvängda, en kycklinggul långärmad blus med puffärmar, vita blommor och knytning på ryggen, en mörbrun peruk med kort lockig frisyr och det enda jag tyckte var fint ett par jätteguld örhängen. Jippi... jag skulle gå som en amerikans deckarhora...
Ni kan vara lugna detta kommer det snart en bild på!
Akt 2:
De två nästa skedde på mellanstadiet, man kan tro att man fått mer inflytande över sin utstyrsel då... pytt.
Först ut fick man vara en sorglig figur, detta var ju något riktigt. Mamma hade ju lånat en kostym från en bekants släkting som var en stor skådespelare på en riktig teater, har ett vagt minne att jag sett honom på en stor oljemålning hemma hos dem...
Tror kanske att figuren kunde varit en fulare variant av pierrot, är inte säker. Själva kläderna var stora, säckig, begieaktiga, tunga och av siden. Hängde runt kroppen som en punkterad luftballong, inte specielt varma så där på vintern heller... Peruken var en sorglig historia, en tovig sak av riktigt hår, med en eländig tofs i nacken å så den luktade å kliade... Minns inget av festen!
Här finns tyvärr eller som tur ingen bild.
Akt 3:
Å denna gång skulle det bli något som lät som en lovande början... Jag skulle få vara en älva, å vad fint.
Kanske inte min bild av en älva gick i gult. Men så vart det, gul t-shirt, gul tyllkjol, gula strumpbyxor, gula vingar och en knallröd afroperuk. Ansiktet färgades med gult teatersmink, vad det luktade, och knallröda kinder. Dessa feta illaluktande kritor låg i vår översta byrålåda och stank i flera år...
Måste hitta en bild!
Efter detta la inte jag min röst på maskerad när föreslogs en rolig fest.
Litet inlägg:
Några år senare skulle min lillasyster på maskerad och hon hade en önskan att vara prinsessa, vid det laget hade mamma tröttnat på att fixa maskeradkläder till otacksamma ungar.
Jag hjälpte min syster med en sessaklänning så gott det gick. Tror hon vart ganska nöjd å det gick bara åt ett lakan med bård på...
Min arga unge...
Det här är min lilla Hampus som är så arg, dax för att sova lite middag!
Natti natt, älskling!
Fotografier...
Vaknade vid 4 imorse, kunde inte somna om. Så jag drog fram en pall och tog ned stora lådan med fotografier...
Hittade mycket spännande men för att göra er lite besvikna så har jag ännu inte funnit nån bild med den bajsbruna täckjackan. Man får inte ge upp!
Har gjort upp en lång lista med historier jag vill skriva om. Det har blivit 22 rubriker...
Några smakprov...
- Nero var galen...
- När pappa försvann och blev återfunnen
- Maskerad – jättekul... varför vara vanlig
- Värsta maten...
- En å annan bekännelse...
Ska leta upp en scanner!
Hittade mycket spännande men för att göra er lite besvikna så har jag ännu inte funnit nån bild med den bajsbruna täckjackan. Man får inte ge upp!
Har gjort upp en lång lista med historier jag vill skriva om. Det har blivit 22 rubriker...
Några smakprov...
- Nero var galen...
- När pappa försvann och blev återfunnen
- Maskerad – jättekul... varför vara vanlig
- Värsta maten...
- En å annan bekännelse...
Ska leta upp en scanner!
Röd lucia...
Innan lucia upptäckte jag till min fasa att jag gjode något som min mamma gjorde...
"Min mamma var en sån där underbar bohem eller en variant som var hennes tolkning av bohem. Hon skulle nog egentligen velat vara lite mer bohemisk men inte riktigt vågade vara fullt ut för det fanns en del saker som inte var "bohemiska" som t ex att fika hos grannen, då talar jag superfika, alltid nybakt, flera sorter, ordentligt..."
Jo det var när min lilla flicka skulle ha lucia hos dagmamman med ett helt gäng andra dagmammor och barn i våran stora park. Jag är ju en ganska bra mamma med hyfsad koll på det mesta men ibland kan jag ha en tendens att skjuta vissa saker till sista minut, i detta fall att fixa ett nytt lucialinne. Sprang ner på H&M kvällen innan, snurrade runt, panik, fanns inga... jo där. Satan bara pojklinnen kvar och lite stora, ska jag chansa att springa till Konsum, finns säkert inte.
Köper alltså ett förstort pojklinne. Intalar mig att hon kommer gilla det bara jag syr på fina pärlor.
Stackarn, när hon stod där i parken med sitt långa pojklinne med pärlor på... för att barnen inte skulle frysa ihjäl så hade de sina overaller under. Jag glömde kameran, kanske lika bra det, så finns det inga bevis på vad jag gjort mot henne... Försöker intala mig att hon bara är 3 år och det är för tidigt att sätta spår...
Men jag däremot var typ 10 år när det hände...
Vi skulle gå luciatåg i matsalen. Som vanligt var vi sent ute. Dagen innan skulle det provas linnen, fanns inget som passade... Bussen in till Domus i Slussen och köpa ett. Det fanns ju så klart bara killinnen kvar men min mamma tyckte inte detta var något att grina över, mot sybehör, där inhandlades en meter band med prästkragar på att sy runt kragen på linnet... Vet inte ifall detta var något man önskat sig precis.
Nu tog det ju inte slut med detta, nu vart det ju rotande efter ett stearinljus. Man tager vad man haver...
Det vart ett rött ljus om varit tänt ett antal gånger.
Kommer ihåg att jag grät och hade svårt att sova.
Hur jobbigt var det inte när man stod där i den gamla musiksalen och skulle byta om, försöket att dra ut på pinan. Provade med att säga att jag glömt ljuset men det var ingen bra lösning, för de vart bara arga och lite upprörda för ingen hade något extra ljus. Det var bara låtsas som man råkade hitta ljuset i botten av kassen. Såg deras miner när det röda ljuset kom fram... å kacklet som blev från tuffa tjejerna från 6:an. Å vad hade jag på mig...
Vet inte om jag svimmade men jag kommer bara ihåg de första stegen i matsalen.
Så härmed lovar jag att i god tid nästa år köpa ett linne till min lilla flicka!!!
"Min mamma var en sån där underbar bohem eller en variant som var hennes tolkning av bohem. Hon skulle nog egentligen velat vara lite mer bohemisk men inte riktigt vågade vara fullt ut för det fanns en del saker som inte var "bohemiska" som t ex att fika hos grannen, då talar jag superfika, alltid nybakt, flera sorter, ordentligt..."
Jo det var när min lilla flicka skulle ha lucia hos dagmamman med ett helt gäng andra dagmammor och barn i våran stora park. Jag är ju en ganska bra mamma med hyfsad koll på det mesta men ibland kan jag ha en tendens att skjuta vissa saker till sista minut, i detta fall att fixa ett nytt lucialinne. Sprang ner på H&M kvällen innan, snurrade runt, panik, fanns inga... jo där. Satan bara pojklinnen kvar och lite stora, ska jag chansa att springa till Konsum, finns säkert inte.
Köper alltså ett förstort pojklinne. Intalar mig att hon kommer gilla det bara jag syr på fina pärlor.
Stackarn, när hon stod där i parken med sitt långa pojklinne med pärlor på... för att barnen inte skulle frysa ihjäl så hade de sina overaller under. Jag glömde kameran, kanske lika bra det, så finns det inga bevis på vad jag gjort mot henne... Försöker intala mig att hon bara är 3 år och det är för tidigt att sätta spår...
Men jag däremot var typ 10 år när det hände...
Vi skulle gå luciatåg i matsalen. Som vanligt var vi sent ute. Dagen innan skulle det provas linnen, fanns inget som passade... Bussen in till Domus i Slussen och köpa ett. Det fanns ju så klart bara killinnen kvar men min mamma tyckte inte detta var något att grina över, mot sybehör, där inhandlades en meter band med prästkragar på att sy runt kragen på linnet... Vet inte ifall detta var något man önskat sig precis.
Nu tog det ju inte slut med detta, nu vart det ju rotande efter ett stearinljus. Man tager vad man haver...
Det vart ett rött ljus om varit tänt ett antal gånger.
Kommer ihåg att jag grät och hade svårt att sova.
Hur jobbigt var det inte när man stod där i den gamla musiksalen och skulle byta om, försöket att dra ut på pinan. Provade med att säga att jag glömt ljuset men det var ingen bra lösning, för de vart bara arga och lite upprörda för ingen hade något extra ljus. Det var bara låtsas som man råkade hitta ljuset i botten av kassen. Såg deras miner när det röda ljuset kom fram... å kacklet som blev från tuffa tjejerna från 6:an. Å vad hade jag på mig...
Vet inte om jag svimmade men jag kommer bara ihåg de första stegen i matsalen.
Så härmed lovar jag att i god tid nästa år köpa ett linne till min lilla flicka!!!
Allt kan ju inte bli bra...
Bilden nedan är ett av de tre barnen som jag ska försöka låta bli att sabba pulkan för...
Det är min lilla Hanna 3 år, snygg, rolig och skitarg...
Med nyårslöftet: Jag ska använda mer rosa....
Det är min lilla Hanna 3 år, snygg, rolig och skitarg...
Med nyårslöftet: Jag ska använda mer rosa....
Snart...
Jag vet nu är det snart dags för lite bilder. Måste börja rota lite bland de gamla schyssta fotografierna!
Hoppas det finns nån på den bruna täckjackan....
Hoppas det finns nån på den bruna täckjackan....
Saker som satte spår...
Det här ju bättre en att gå på terapi...
Ibland när jag tänker på mina föräldrar kan jag tänka, är jag som de, gör jag samma saker de gjorde eller...
Vissa saker var bra andra kanske inte fullt lika bra men kul. Min pappa har gjort en del helt sjuka grejer som man kan garva ihjäl sig åt, t ex den gången när han typ var 27-årig fyrbarnspappa och fick hjärtinfarkt på väg till jobbet...
Det var vinter och jävligt kallt ute, han stod vid busshållplatsen i sina lågskor och fina slimmade bruna täckjacka i bajsbrunt, midjekort med muddar så klart, å drog några djupa blås från sin cigg. Å då kommer bussen, fort som faan släcka ciggen och kasta sig på.
Efter en stund började han svettas och det började göra så jävla ont i hjärtat... det blev bara värre och värre, öppnade jackan... där låg en röd Commerce (tror de stavas så, läste aldrig på paket, fick bara springa å handla dem) utan filter och pyr på hans bringa... stort hål i den vita nylonskjortan å midjejackans foder... tur att inte mattan fattade eld!
Eller den gången jag å min brorsa fick en pulka, som min pappa i sin bruna täckjacka, drog iväg oss till Hammarbybacken för att testa. Vi pulsade över isen på Sickla sjön, skitlångt. Innan vi var framme så kom vi till ett rätt brant berg som är vid strandkanten. Där skulle pappa visa hur en riktig man åker pulka. Vi stod kvar nere på isen och såg vår coole far knata uppför berget, sätta sig på pulkan och fara utför... vilken krasch där berget övergår till is... han låg som en mask å vred sig på den trasiga pulkan, svanskotan var säkert av.
Jag och min bror fick dra vår grinande farsa på det som var kvar av pulkan hela den långa vägen hem igen utan att fått åkt en enda gång!
Undra om gubben har kvar täckjackan?
Ibland när jag tänker på mina föräldrar kan jag tänka, är jag som de, gör jag samma saker de gjorde eller...
Vissa saker var bra andra kanske inte fullt lika bra men kul. Min pappa har gjort en del helt sjuka grejer som man kan garva ihjäl sig åt, t ex den gången när han typ var 27-årig fyrbarnspappa och fick hjärtinfarkt på väg till jobbet...
Det var vinter och jävligt kallt ute, han stod vid busshållplatsen i sina lågskor och fina slimmade bruna täckjacka i bajsbrunt, midjekort med muddar så klart, å drog några djupa blås från sin cigg. Å då kommer bussen, fort som faan släcka ciggen och kasta sig på.
Efter en stund började han svettas och det började göra så jävla ont i hjärtat... det blev bara värre och värre, öppnade jackan... där låg en röd Commerce (tror de stavas så, läste aldrig på paket, fick bara springa å handla dem) utan filter och pyr på hans bringa... stort hål i den vita nylonskjortan å midjejackans foder... tur att inte mattan fattade eld!
Eller den gången jag å min brorsa fick en pulka, som min pappa i sin bruna täckjacka, drog iväg oss till Hammarbybacken för att testa. Vi pulsade över isen på Sickla sjön, skitlångt. Innan vi var framme så kom vi till ett rätt brant berg som är vid strandkanten. Där skulle pappa visa hur en riktig man åker pulka. Vi stod kvar nere på isen och såg vår coole far knata uppför berget, sätta sig på pulkan och fara utför... vilken krasch där berget övergår till is... han låg som en mask å vred sig på den trasiga pulkan, svanskotan var säkert av.
Jag och min bror fick dra vår grinande farsa på det som var kvar av pulkan hela den långa vägen hem igen utan att fått åkt en enda gång!
Undra om gubben har kvar täckjackan?
Vi kör hårt, på´t igen...
Känner att min barndom är en stor säck man kan ösa ur, det finns så mycket kul...
Å... alla pinsamma saker...
Som när man var nere och åkte skridskor på fotbollsplanen vid skolan, hur långt som helst att gå. Man åkte tills fötterna slutat att existera, helt borta. Man gick runt i snövallarna för att hjälpa de snygga (LATA) killarna att hitta sina puckar, det var ju ett guldjobb. De sa inte ens tack, deras tack var att de lät bli att skjuta pucken rakt på en (gällde bara vid ett tillfälle). När man gått där som träl i 3 timmar var det ju dags att gå hem... och det slog ju aldrig fel, eftersom vi bodde på en kulle var det väldigt många trappor att sakta klättra uppför, eftersom vi, min familj inte hade råd med lyxprodukter som träskydd, så drog man sig fram på gummiskydd... så slutade det ju alltid med att man kissade på sig utanför porten i sina fina bruna skidbyxor, som inte gick att böja sig i eftersom då skar de in i rumpan...
Suck... om man då är som jag, rätt blödig, så får man ju lov att gå hela vägen tillbaka för att plocka sitt vantludd som man nonchalant kastat i några buskar på vägen hem.
Vantluddet som man krafsat ihop till en liten boll, inne i vanten och helt galet bara kastat... Låg nu där och var lesset i den stora mörka kvällen.
Det var bara att trava tillbaka och leta upp luddet!
Å... alla pinsamma saker...
Som när man var nere och åkte skridskor på fotbollsplanen vid skolan, hur långt som helst att gå. Man åkte tills fötterna slutat att existera, helt borta. Man gick runt i snövallarna för att hjälpa de snygga (LATA) killarna att hitta sina puckar, det var ju ett guldjobb. De sa inte ens tack, deras tack var att de lät bli att skjuta pucken rakt på en (gällde bara vid ett tillfälle). När man gått där som träl i 3 timmar var det ju dags att gå hem... och det slog ju aldrig fel, eftersom vi bodde på en kulle var det väldigt många trappor att sakta klättra uppför, eftersom vi, min familj inte hade råd med lyxprodukter som träskydd, så drog man sig fram på gummiskydd... så slutade det ju alltid med att man kissade på sig utanför porten i sina fina bruna skidbyxor, som inte gick att böja sig i eftersom då skar de in i rumpan...
Suck... om man då är som jag, rätt blödig, så får man ju lov att gå hela vägen tillbaka för att plocka sitt vantludd som man nonchalant kastat i några buskar på vägen hem.
Vantluddet som man krafsat ihop till en liten boll, inne i vanten och helt galet bara kastat... Låg nu där och var lesset i den stora mörka kvällen.
Det var bara att trava tillbaka och leta upp luddet!
Fick lov att tokköra direkt...
När jag var lite så tyckte jag om killar/män som jag trodde att ingen annan tyckte om eller som det var lite synd om...
Nu pratar jag om Svenne Hedlund, Bosse Hansson på Sporten. Bosse såg lite ensam och lessen ut tyckte jag. Jag tror inte jag hade någon mer detaljerad plan hur jag skulle göra dessa män glada, kanske gå på Gröna eller nåt.
Hur lessen var inte jag när Svenne Hedlund gick och gifte sig med Lotta, jag nästan dog. Kommer ihåg att vi, "familjen" var hemma hos grannen på en liten grogg, inte barnen alltså, vi fick hålla tillgodo med nån vattnig apelsinsaft å solbulle. Jag satt i deras noppiga brandgula soffa och höll på att få saften i halsen, när de visade bilder på Svenne å Lotta på tv. Kommer ihåg hur jag grät och de vuxna bara skrattade och groggade vidare skrockandes "jag kommer ihåg när Elvis...", vilken jävla Elvis, skiter i honom nu snackar vi Svenne. Detta fick man ju höra ett långt tag...
En djup tagg!
Nu pratar jag om Svenne Hedlund, Bosse Hansson på Sporten. Bosse såg lite ensam och lessen ut tyckte jag. Jag tror inte jag hade någon mer detaljerad plan hur jag skulle göra dessa män glada, kanske gå på Gröna eller nåt.
Hur lessen var inte jag när Svenne Hedlund gick och gifte sig med Lotta, jag nästan dog. Kommer ihåg att vi, "familjen" var hemma hos grannen på en liten grogg, inte barnen alltså, vi fick hålla tillgodo med nån vattnig apelsinsaft å solbulle. Jag satt i deras noppiga brandgula soffa och höll på att få saften i halsen, när de visade bilder på Svenne å Lotta på tv. Kommer ihåg hur jag grät och de vuxna bara skrattade och groggade vidare skrockandes "jag kommer ihåg när Elvis...", vilken jävla Elvis, skiter i honom nu snackar vi Svenne. Detta fick man ju höra ett långt tag...
En djup tagg!
Först tänkte jag...
Satte mig framför datorn och kände mig lite depp... Tänkte att jag skulle skriva om alla trista saker som händer men så började jag fundera, det här ska vara en plats som ska vara ganska rolig, en plats där man kan känna sig lite glad över att vara på, typ en lekplats.
Då började jag tänka på lekplatsen när man var liten. Hur det luktade om händerna när man "gått uppför" för rutschkanna på åkdelen, man minns vartenda buckla i plåten. Eller sanden som fanns i den pyttelilla parken bakom vårat hus, det var en sand som alltid var lite fuktig och superbra att bygga med, ändå var den mjuk som en sandstrand... knappt för att man varit på nån sån i den åldern.
Sen hade vi jättebra buskar (givetvis giftiga) att göra fyllning av till våra sandrulltårtor. Kommer ihåg att vi bad en liten bön och drack varsin mun av den hemgjorda saften, den var lerbrun och simmade omkring i en gul hink med rött handtag. Tror inte vi vart sjuka... för det kunde vi ju lika bra ha blivit av nåt tuggummi vi pillat upp från trottaren.
Eller när vi hittade en spännande "gubbe", typ 14 år, som meckade nere i cykelkällaren... han lärde oss jojja. Finns det såna gubbar och cykelkällare fortfarande?
Det dyker upp många roliga barndomssaker i skallen när man börjar...
Så det blir kanske ett spår att köra på ett tag!
Nu blev jag sugen på att börja med nästa inlägg...
Min stora kärlek till Svenne Hedlund!
Då började jag tänka på lekplatsen när man var liten. Hur det luktade om händerna när man "gått uppför" för rutschkanna på åkdelen, man minns vartenda buckla i plåten. Eller sanden som fanns i den pyttelilla parken bakom vårat hus, det var en sand som alltid var lite fuktig och superbra att bygga med, ändå var den mjuk som en sandstrand... knappt för att man varit på nån sån i den åldern.
Sen hade vi jättebra buskar (givetvis giftiga) att göra fyllning av till våra sandrulltårtor. Kommer ihåg att vi bad en liten bön och drack varsin mun av den hemgjorda saften, den var lerbrun och simmade omkring i en gul hink med rött handtag. Tror inte vi vart sjuka... för det kunde vi ju lika bra ha blivit av nåt tuggummi vi pillat upp från trottaren.
Eller när vi hittade en spännande "gubbe", typ 14 år, som meckade nere i cykelkällaren... han lärde oss jojja. Finns det såna gubbar och cykelkällare fortfarande?
Det dyker upp många roliga barndomssaker i skallen när man börjar...
Så det blir kanske ett spår att köra på ett tag!
Nu blev jag sugen på att börja med nästa inlägg...
Min stora kärlek till Svenne Hedlund!
Vad kan intressera mina medmänniskor...
Sitter i mitt mörka sovrum och tänker på att nu kan jag föra ut tankar och upplevelser till en hel bunt människor, människor jag inte känner eller pyttelite kanske...
Vart inledd på denna bana av min bloggrymma syster (eller blir det blogg-grymma)?
Man känner en viss press att prestera någonting kul eller intressant.
Idag var det en ganska bra dag att prova på detta två av mina tre barn är hos farmor och farfar för att dagmamman är ledig under julen. Den tredje är kvar hemma och sköter sig själv.
Det är rätt tyst hemma, förutom att min man ligger och snarkar i sängen, man får ju passa på och sova när barnen är borta men det är tomt. Saknar dem jättemycket!
Hanna är 3 och Hampus är snart 2. Chrisse är snart 13 och håller på att gå igenom en förvandling till tonåring, typ nu är dörren till rummet alltid stängd (måste knacka), sover länge, äter mycket och "moppsar". Småbarn är superjobbigt men de stora är inte heller lätta.
Vart inledd på denna bana av min bloggrymma syster (eller blir det blogg-grymma)?
Man känner en viss press att prestera någonting kul eller intressant.
Idag var det en ganska bra dag att prova på detta två av mina tre barn är hos farmor och farfar för att dagmamman är ledig under julen. Den tredje är kvar hemma och sköter sig själv.
Det är rätt tyst hemma, förutom att min man ligger och snarkar i sängen, man får ju passa på och sova när barnen är borta men det är tomt. Saknar dem jättemycket!
Hanna är 3 och Hampus är snart 2. Chrisse är snart 13 och håller på att gå igenom en förvandling till tonåring, typ nu är dörren till rummet alltid stängd (måste knacka), sover länge, äter mycket och "moppsar". Småbarn är superjobbigt men de stora är inte heller lätta.
Into the space...
Jaha nu är man här...
Nu är det bara låta kreativiteten flöda.
Lycka till jag!
Nu är det bara låta kreativiteten flöda.
Lycka till jag!
Första inlägget
Välkommen till min nya blogg!