Presenter...

Igår pratade vi om presenter på jobbet. Vi kom in på när man var liten och föräldrar som lovade en saker som man aldrig fick... hus, bilar...

När jag var liten så lovade min pappa mig jämt att jag skulle få en häst, om jag var snäll eller var extra lydig... men putt putt aldrig blev det någon häst! Fast egentligen ville jag inte ha någon häst för jag var inte så förtjust i hästar, var nog lite rädd tror jag. De var ju vackra på bild men där gick nog gränsen för mitt hästintresse.
Dessutom vart jag biten av en liten elak svart ponny en gång när jag var 4 år. Kom lite för när med min lilla korta, röda, veckade kjol, den såg väl god ut för rätt var det var så snappade den tag i kjolen och min stackars mage. Mamma fick bända upp käkarna på den...

Min pappa hade en rätt sned fördelning av presenter eller julklappar. Jag å mina systrar fick varsin liten tyghund och min brorsa fick en snow-racer... Gud vad bra vi mådde när han å lillsyrran körde in i ett träd så den gick sönder... Dessutom fick han en moped en gång och jag ett par träskor...

Sen var det en gång när jag typ var 7 år så fick jag bara ett par vita äckliga kalasbyxor i födelsedagspresent av mamma å pappa, men så när min syrra fyllde år i oktober fick hon en docka... jag tjöt som en gris, hade inte glömt kalasbrallorna. Så mamma vart tvungen att ta fram dockan hon köpt till mig i julklapp för att få tyst på mig.

Så lova aldrig dina barn saker du inte kan hålla!

Kommentarer
Postat av: Ninni

Där håller jag med stenhårt!!Jag är också rädd för hästar, kommer ihåg en gång när jag var sisådär fjorton kanske. men ena bror hade hästar, jag brukade vara där och klappa på dom. Nu var inte min bror i närheten jag hade med mig sockerbitar och bröd som jag skulle bjuda hästarna på. Hästarna var i hagen, jag lockade, inte kom dom inte, jag stegade ut i hagen lite kaxig så där! Då kom dom skuttande emot mig och ville ha godis. Sen var det ju slut, men hästarna ville ha mer, dom buffade och knuffade på mig...jag blev livrädd och skrek rätt ut! Då kom en av tjerna som hjälpte brosan i stallet, hon klappade bara i händerna, då sprang de iväg...så snopet!Jag gick aldrig mer ut i den hagen.Sen började sonen rida när han var sju, då släppte faktiskt den värsta rädslan!

Layouten som jag har finns faktiskt på designsidan, men jag hoppas kunna få en som är mer jag...snart!Kram

Postat av: Pyret

Hrm... det var ju jag som körde... Har alltid känts som om det var mitt fel att den pajjade. Det var väl det också...

2006-02-26 @ 03:01:24
URL: http://litenpyret.blogg.se
Postat av: Miafia

Kändes som ett betällningsverk!

2006-02-26 @ 09:54:53
URL: http://miafia.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback