Miafias Värld

Igår hade jag ett sånt stor behov av att lyfta på luren och ringa en "mamma"...
Att ha en mamma att gråta för, att rådfråga eller bara få vara liten hos. Ibland känns behovet så starkt att man bara vill skrika.

Ibland är det bara vanliga saker man kan få en hjärtkramare av... när nån säger att jag ringde mamma och frågade om nån sås eller mamma har stickat sockor åt grabbarna. Jag vill också ha en mamma som stickar sockor åt mina barn och gärna ett gäng med fula tröjor som man gömmer längst in i klädskåpet men känslan att mina barn betyder så mycket för någon.

Det är klart att ibland åker man snålskjuts på någon "annans mamma" men de kan aldrig bli just den där mormorn för dem. De har sin egen familj å när vinden ligger på så väljer de ju dem trots allt. Å det är ju självklart!

Visst har mina barn ändå tur att de finns människor runt omkring dem som älskar dem.
Fast ingen som skulle orka med deras feber i 5 dagar eller 4 timmars gråt. Eller tycka att deras små utbrott på affären är "ingenting". Någon som orkar sitta timme ut och timme in med dem i knät och läsa samma saga om och om igen. Å som tycker de är gulligast i världen...

Nu har ju barnen farmor och farfar å det är tur för fafar har fått ställa upp rätt mycket när barnen varit sjuka. Sen blir de ju lite extra omhuldade eftersom alla kusinerna är mycket äldre. Så jag ska inte gnälla för mycket...

Men jag saknar en "mamma", min mamma!!!