En sticka...
Man har de taskiga påhoppen som Pyret fått i bakhuvudet hela tiden när man skriver.
Hela tiden så tänker man efter så man uttrycker sig rätt, så man inte framstår som djurplågare, rasist, barnhatare, surkärring, inte för deppig, inte för glad, vara tacksam, inte trampa någon på tårna politiskt...
Faan vad tråkigt det blir å blogga då. Men jag vet hur det känns, det räckte med den kommentaren jag fick för att jag skulle bli lessen...
Jag med. Och då är det ju ändå inget mot vad L.P. fått på sin. Hm. Sicket folk. ta ifrån oss detta goa nöje.
jag har tydligen haft tur, jag har klarat mig hitills!
Mia när man gör ett rörelsetest så kollar man hur dom ligger i utvecklingen. kan dom hoppa på ett ben, kan dom krypa, åla, springa, kasta boll, gå och göra kullerbyttor!
Det här kollar man ett par gånger om året. Kram
Har klarat mig hitills men det är kanske bara en tidsfråga. Funderade så här: Om man blir hämmad pga idioter så har dom vunnit, men samtidigt så tänker jag på om den skada som sker är värd att vinna för. Lite svamligt men jag hoppas du förstår vad jag menar.
Lästa det Therese har skrivit, det var ju riktigt bra.
Fast jag tycker nog att vi inte ska låta idioterna vinna.Jag har missat din kommenatar, vet inte vad det stod....men som jag har skrivit till alla andra. Fortsätt skriva, jag kommer fortsätta att hälsa på....jag älskar det du skriver. Kram
Hoppas du inte råkar ut för fler kommentarer! Jag tror mina kommer från personer som helt enkelt stört sig på något i min blogg.
Hoppas att det inte kommer fler trista kommentarer. Tråkigt att man skall behöva känna sig hämmad i sitt skrivande pga tragiska mobbare.