Miafias Värld

Vi pratade i timmar...
Tog sen en dusch å kröp i säng men tankarna snurrade så jag fick lov att gå upp igen och skriva lite. Måste få detta i ord annars hade jag legat vaken hela natten för att förskriva mitt blogginlägg i min hjärna.

Vi talade om allt, det är tunga saker vi delar. Saker som var början till ett evigt helvete för oss båda men som vi kanske någon gång kan se som en del av vår historia och som inte ska påverka vår framtid. Jag tycker det är så skönt att du har en bild av det som hände, fast det är ruskigt men jag vet att jag inte är ensam med en sån vidrig mardröm, inte för att jag önskar att någon ska ha detta i hjärnan... Men för mig känns det skönt att jag kan dela detta med någon.

Men, det finns ett men så kommer det fram att jag svikit... och det svider. Jag ber verkligen om förlåtelse och jag ska ta det till mig. Jag vet inte varför jag svek, försöker minnas och förstå... kanske det var mitt konflikträdda jag som fick mig att fly, bättre fly än illa fäckta. Jag är lessen att jag gjort dig besviken för du är en av de sista på jorden som jag skulle vilja göra det mot.

Hoppas att vi fortsätter denna långa väg tillsammans!
Älskar dig och du betyder så mycket! Utan dig hade det nog varit svartare...

Måste krypa ner i min säng och gråta lite i alla fall...