En film som berör mig...
Masjävlar!!!
Den filmen har jag sett 3 ggr och varje gång garvar jag med tårar i ögonen. Min man tror inte jag är klok men jag säger att det känns som det är jag vissa bitar. Har rötter i Dalarna...
Min farmor, som jag älskade, kunde ibland vara ganska rakt på sak. Som t ex när man försökte berätta om vad man jobbade med och förklara att jag hade ett jobb som många önskade sig, då sa hon:
- Ahh det är väl bra att du har ett jobb... om du nu ska hålla på med sånt!
I hennes ögon var det "finare" att vara hemma och ta hand om sin man å barn...
Man kände också att som flicka så stod man inte riktigt lika högt i kurs. Det var pojkar hit å dit, hennes pojkar!
Man kände sig alltid som den där Mia från Stockholm. Men jag tror att farmor älskade mig rätt mycket ändå och på sitt sätt!
Jag har endast sett den en gång. Kunde inte riktigt klara av hennes dalmål som kändes så fejkat. Det tog bort en del av min känsla för filmen. Tyvärr!
Förstår vad du menar...
Den delen har inte gått in hos mig i denna film för jag är så upptagen av deras liv.
Men vissa filmer kan verkligen förstöras t ex med mikdopp eller hårspännet på fel sida... såg en sån film med Hanna "Sherdil", usel film men H är helt betagen av hästar men bara på avstånd...
Man skall egentligen inte se film med mig för jag sågar allt. Ser allt sådant som inte andra ser. Irriterar mig på ljudeffekter (som jag känner igen från ALLA filmer för att alla använder just de som jag sålde förut), tal, musik... tröttsamt! Har ju också ett proffs som sitter bredvid mig som gör mig uppmärksam på andra saker. Suck!
Masjävlar gillade jag sådär, men jag hade precis varit och sett Så som i himmelen och den älskade jag...så jag kanske hade för höga krav!
Gillade filmen men inte för filmen som sådan utan för att precis så där är det i Dalarna och man känner igen sig grymt ibland...
Jag gillade Masjävlar!