Tack farmor och farfar...
Vill bara framföra ett jättestort tack till min farmor och farfar, som tyvärr är borta båda två men som såg till att fylla min barndom med mycket skoj, tack!
Alla lov tillbringade jag hos mina farföräldrar i Dalarna...
Min farmor bakade jämt, varje morgon fick man farmors goda bröd med sallad och ost och en kopp choklad. Man satt vid köksbordet och åt sin frukost och tittade på när farmor körde "Morgonpasset".
Hon tvingade aldrig oss att klä oss, så ibland hände det att man var ute på tomten i sitt nattlinne och hoppade rep mitt på dagen, eller varför inte i hennes nattlinne. Jag hade fri tillgång till hennes klädskåp och smyckelåda.
Jag vet att min farfar älskade mig jättemycket, trots att han var ganska sträng och många uppfattade honom som lite elak eller kanske lite rädda för honom. Jag hade hittat en väg in till farfars hjärta, han och jag kunde gå ut i skogen i timmar, vi gick där, han först och jag efter som en liten hund. Han lärde mig namnen på alla blommor och växter, djur och fåglar som jag kan.
Eller så kunde jag sitta i hans knä och han läste sagor eller berättade massa spännande saker. Ibland kunde jag hänga med honom ner i pannrummet där hans bandsåg stod och han kunde tillverka ett pussel eller något annat jag ville ha.
Nu var det ju så att farmor och farfar ibland bjöd på show så det stod härliga till. Förhållandet mellan dem var väl inte det allra bästa men jag tror ändå att de höll av varandra.
Kram!
Det blonda, envisa yrvädret
Ps. Nu kommer historierna...
Alla lov tillbringade jag hos mina farföräldrar i Dalarna...
Min farmor bakade jämt, varje morgon fick man farmors goda bröd med sallad och ost och en kopp choklad. Man satt vid köksbordet och åt sin frukost och tittade på när farmor körde "Morgonpasset".
Hon tvingade aldrig oss att klä oss, så ibland hände det att man var ute på tomten i sitt nattlinne och hoppade rep mitt på dagen, eller varför inte i hennes nattlinne. Jag hade fri tillgång till hennes klädskåp och smyckelåda.
Jag vet att min farfar älskade mig jättemycket, trots att han var ganska sträng och många uppfattade honom som lite elak eller kanske lite rädda för honom. Jag hade hittat en väg in till farfars hjärta, han och jag kunde gå ut i skogen i timmar, vi gick där, han först och jag efter som en liten hund. Han lärde mig namnen på alla blommor och växter, djur och fåglar som jag kan.
Eller så kunde jag sitta i hans knä och han läste sagor eller berättade massa spännande saker. Ibland kunde jag hänga med honom ner i pannrummet där hans bandsåg stod och han kunde tillverka ett pussel eller något annat jag ville ha.
Nu var det ju så att farmor och farfar ibland bjöd på show så det stod härliga till. Förhållandet mellan dem var väl inte det allra bästa men jag tror ändå att de höll av varandra.
Kram!
Det blonda, envisa yrvädret
Ps. Nu kommer historierna...
Kommentarer
Trackback