Miafias Värld

Jag kunde vara ganska arg och envis när jag var liten... jag hörde de där harklanden!

Ibland när jag kände mig riktigt arg kunde jag rymma. Om jag inte var för arg så jag bara stack så packade jag ordentligt, tog god tid på mig så att alla riktigt kunde få lida och ångra allt dum de gjort mot stackars mig.

En gång hos farmor så packade jag min lilla väska och gick. Visste att de stod i fönstret och spanade efter mig men jag tog en luring och sprang genom trädgården och klättrade över staketet och ut på ängen. Så när jag var bakom hallonbuskarna så kunde jag sätta mig ner i gräset som var så högt att jag inte syntes.
Timmarna gick och jag hörde hur de ropade efter mig men jag satt envist kvar, jag var inte den som gav upp i första taget.

Men när en liten sork sprang genom mina underbyxor så fick jag nog och beslutade att min farmor skulle få en chans till.