Miafias Värld

Som ni läst tidigare så hade ju min mamma en väninna som var cykelhandlare. Detta betyder icke att vi hade fina nya cyklar.

En dag kom mamma hemsläpande på en ny cykel, jippi... Det var en marsipangrön finsk cykel, en Jopo... Marsipangrön var inte modefärg då och inte de kommande åren heller å nu kanske hade den funkat men nu finns den ej längre...

Den här cyklen ställde till med ett elände för en. Varje dag vart man mobbad för att vara en Jopo-dåre. Killarna sparkade och spottade på den.
Det var en pina att ta med den på "cykelnsdag", när man under polisens övervakning skulle klara att köra en bana med koner, kunna vägmärken... så skulle man få ett klistermärke med "godkänd cykel".
Man drömde att man inte hade någon cykel och att man då hellre satt på lektion och slapp vara med. Men icke!

En dag var cykeln borta!!! Hurra någon hade stulit den (hade prövat under en längre tid att ha den olåst...). Men glädjen vart inte långvarig för där vid trapporna på väg till skolan (vid de röda taggbuskarna) inne i hundgården låg Jopon slängd... De ville inte ens stjäla den! Suck.

Dess öde vart nog rosten...