Mitt första möte med en färgad man...
Vill bara börja med att säga att jag inte är rasist, har inga fördomar om människor...
Mitt första möte med en färgad man skedde en varm sommardag. Jag satt utanför affären på den lilla stenmuren och väntade på min mamma som var inne och handlade. Jag hade fått en isglass som jag satt och sög på. Då kommer en färgad man gående på väg in för att handla. Han tittar på mig och skrattar, säger "hallo" och går in.
Sitter där på muren, är helt fascinerad. Aldrig har jag slukat en glass så fort. Måste gå in på affären och titta på honom en gång till, tyckte han var så fin.
Tar tag i handtaget till affären och blir alldeles kladdig, i min handflata är det alldeles brunt/vitt och geggigt... (flera år senare räknade jag ut att det måste varit nån som kladdat ned dörrhandtaget med mumsmums).
Jag vart alldeles ställd, höll han på att smälta? Och vad hade han för fyllning?
Jag såg honom aldrig igen. Resten av den veckan var jag så nervös och undrade om jag också blivit drabbad av denna smältande sjukdom...
Mitt första möte med en färgad man skedde en varm sommardag. Jag satt utanför affären på den lilla stenmuren och väntade på min mamma som var inne och handlade. Jag hade fått en isglass som jag satt och sög på. Då kommer en färgad man gående på väg in för att handla. Han tittar på mig och skrattar, säger "hallo" och går in.
Sitter där på muren, är helt fascinerad. Aldrig har jag slukat en glass så fort. Måste gå in på affären och titta på honom en gång till, tyckte han var så fin.
Tar tag i handtaget till affären och blir alldeles kladdig, i min handflata är det alldeles brunt/vitt och geggigt... (flera år senare räknade jag ut att det måste varit nån som kladdat ned dörrhandtaget med mumsmums).
Jag vart alldeles ställd, höll han på att smälta? Och vad hade han för fyllning?
Jag såg honom aldrig igen. Resten av den veckan var jag så nervös och undrade om jag också blivit drabbad av denna smältande sjukdom...
Kommentarer
Postat av: Emma
Jag dööööör! :-D
Trackback