Först tänkte jag...

Satte mig framför datorn och kände mig lite depp... Tänkte att jag skulle skriva om alla trista saker som händer men så började jag fundera, det här ska vara en plats som ska vara ganska rolig, en plats där man kan känna sig lite glad över att vara på, typ en lekplats.

Då började jag tänka på lekplatsen när man var liten. Hur det luktade om händerna när man "gått uppför" för rutschkanna på åkdelen, man minns vartenda buckla i plåten. Eller sanden som fanns i den pyttelilla parken bakom vårat hus, det var en sand som alltid var lite fuktig och superbra att bygga med, ändå var den mjuk som en sandstrand... knappt för att man varit på nån sån i den åldern.
Sen hade vi jättebra buskar (givetvis giftiga) att göra fyllning av till våra sandrulltårtor. Kommer ihåg att vi bad en liten bön och drack varsin mun av den hemgjorda saften, den var lerbrun och simmade omkring i en gul hink med rött handtag. Tror inte vi vart sjuka... för det kunde vi ju lika bra ha blivit av nåt tuggummi vi pillat upp från trottaren.

Eller när vi hittade en spännande "gubbe", typ 14 år, som meckade nere i cykelkällaren... han lärde oss jojja. Finns det såna gubbar och cykelkällare fortfarande?

Det dyker upp många roliga barndomssaker i skallen när man börjar...
Så det blir kanske ett spår att köra på ett tag!

Nu blev jag sugen på att börja med nästa inlägg...
Min stora kärlek till Svenne Hedlund!


Kommentarer
Postat av: Heidi

Ser fram emot nästa inlägg om barndomen...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback