Röd lucia...
Innan lucia upptäckte jag till min fasa att jag gjode något som min mamma gjorde...
"Min mamma var en sån där underbar bohem eller en variant som var hennes tolkning av bohem. Hon skulle nog egentligen velat vara lite mer bohemisk men inte riktigt vågade vara fullt ut för det fanns en del saker som inte var "bohemiska" som t ex att fika hos grannen, då talar jag superfika, alltid nybakt, flera sorter, ordentligt..."
Jo det var när min lilla flicka skulle ha lucia hos dagmamman med ett helt gäng andra dagmammor och barn i våran stora park. Jag är ju en ganska bra mamma med hyfsad koll på det mesta men ibland kan jag ha en tendens att skjuta vissa saker till sista minut, i detta fall att fixa ett nytt lucialinne. Sprang ner på H&M kvällen innan, snurrade runt, panik, fanns inga... jo där. Satan bara pojklinnen kvar och lite stora, ska jag chansa att springa till Konsum, finns säkert inte.
Köper alltså ett förstort pojklinne. Intalar mig att hon kommer gilla det bara jag syr på fina pärlor.
Stackarn, när hon stod där i parken med sitt långa pojklinne med pärlor på... för att barnen inte skulle frysa ihjäl så hade de sina overaller under. Jag glömde kameran, kanske lika bra det, så finns det inga bevis på vad jag gjort mot henne... Försöker intala mig att hon bara är 3 år och det är för tidigt att sätta spår...
Men jag däremot var typ 10 år när det hände...
Vi skulle gå luciatåg i matsalen. Som vanligt var vi sent ute. Dagen innan skulle det provas linnen, fanns inget som passade... Bussen in till Domus i Slussen och köpa ett. Det fanns ju så klart bara killinnen kvar men min mamma tyckte inte detta var något att grina över, mot sybehör, där inhandlades en meter band med prästkragar på att sy runt kragen på linnet... Vet inte ifall detta var något man önskat sig precis.
Nu tog det ju inte slut med detta, nu vart det ju rotande efter ett stearinljus. Man tager vad man haver...
Det vart ett rött ljus om varit tänt ett antal gånger.
Kommer ihåg att jag grät och hade svårt att sova.
Hur jobbigt var det inte när man stod där i den gamla musiksalen och skulle byta om, försöket att dra ut på pinan. Provade med att säga att jag glömt ljuset men det var ingen bra lösning, för de vart bara arga och lite upprörda för ingen hade något extra ljus. Det var bara låtsas som man råkade hitta ljuset i botten av kassen. Såg deras miner när det röda ljuset kom fram... å kacklet som blev från tuffa tjejerna från 6:an. Å vad hade jag på mig...
Vet inte om jag svimmade men jag kommer bara ihåg de första stegen i matsalen.
Så härmed lovar jag att i god tid nästa år köpa ett linne till min lilla flicka!!!
"Min mamma var en sån där underbar bohem eller en variant som var hennes tolkning av bohem. Hon skulle nog egentligen velat vara lite mer bohemisk men inte riktigt vågade vara fullt ut för det fanns en del saker som inte var "bohemiska" som t ex att fika hos grannen, då talar jag superfika, alltid nybakt, flera sorter, ordentligt..."
Jo det var när min lilla flicka skulle ha lucia hos dagmamman med ett helt gäng andra dagmammor och barn i våran stora park. Jag är ju en ganska bra mamma med hyfsad koll på det mesta men ibland kan jag ha en tendens att skjuta vissa saker till sista minut, i detta fall att fixa ett nytt lucialinne. Sprang ner på H&M kvällen innan, snurrade runt, panik, fanns inga... jo där. Satan bara pojklinnen kvar och lite stora, ska jag chansa att springa till Konsum, finns säkert inte.
Köper alltså ett förstort pojklinne. Intalar mig att hon kommer gilla det bara jag syr på fina pärlor.
Stackarn, när hon stod där i parken med sitt långa pojklinne med pärlor på... för att barnen inte skulle frysa ihjäl så hade de sina overaller under. Jag glömde kameran, kanske lika bra det, så finns det inga bevis på vad jag gjort mot henne... Försöker intala mig att hon bara är 3 år och det är för tidigt att sätta spår...
Men jag däremot var typ 10 år när det hände...
Vi skulle gå luciatåg i matsalen. Som vanligt var vi sent ute. Dagen innan skulle det provas linnen, fanns inget som passade... Bussen in till Domus i Slussen och köpa ett. Det fanns ju så klart bara killinnen kvar men min mamma tyckte inte detta var något att grina över, mot sybehör, där inhandlades en meter band med prästkragar på att sy runt kragen på linnet... Vet inte ifall detta var något man önskat sig precis.
Nu tog det ju inte slut med detta, nu vart det ju rotande efter ett stearinljus. Man tager vad man haver...
Det vart ett rött ljus om varit tänt ett antal gånger.
Kommer ihåg att jag grät och hade svårt att sova.
Hur jobbigt var det inte när man stod där i den gamla musiksalen och skulle byta om, försöket att dra ut på pinan. Provade med att säga att jag glömt ljuset men det var ingen bra lösning, för de vart bara arga och lite upprörda för ingen hade något extra ljus. Det var bara låtsas som man råkade hitta ljuset i botten av kassen. Såg deras miner när det röda ljuset kom fram... å kacklet som blev från tuffa tjejerna från 6:an. Å vad hade jag på mig...
Vet inte om jag svimmade men jag kommer bara ihåg de första stegen i matsalen.
Så härmed lovar jag att i god tid nästa år köpa ett linne till min lilla flicka!!!
Kommentarer
Postat av: Heidi
Jag har sett linnet men nog aldrig tänkt på storyn bakom. Tack för skrattet!
Postat av: Mia
Varsågod, det kanske dyker upp fler förklaringar på saker och ting!
Trackback