Miafias Värld

Min man och jag låg i sängen en kväll och kollade på en dokumentär som handlade om människor som ville amputera en kroppsdel.
Efteråt kommenterade min man att det var helt sjukt och jag höll med. Efter en stund så fick jag lov att krypa till korset och erkänna att hans fru hade varit lite sån som barn...

Jag tyckte nämligen att det var ganska fint att vara blind. Vi hade en jättesnygg tjej som var blind på ett öga i skolan och som henne ville jag vara.

Var jag på affären var jag oftast enögd (mest praktiskt så) och stod och snurrade lite med ett öga.
Annars typ hemma eller på bussen kunde jag vara helblind, himmla med båda ögonen och fumla omkring och snubbla på saker. Folk undrade nog varför den stackars lilla flickan inte hade fått någon blindkäpp...

Min man skrattade så han grät!