Mitt första möte med skärgården...
Det tog mig många år att förstå tjusningen med skärgården...
I många år tyckte jag att det var fula kala kobbar med små risiga tallar.
Mamma hade ett tag en "pojkvän" eller någon slags kompis, man ifrågasatte inte så mycket utan gled med. Den här mannen var iallafall biten av havet och hade en liten motorbåt å några ungar. Vi var ju några barn själva, så när det bestämdes att vi skulle ut i skärgården och tälta så skulle de fyra äldsta barnen åka båten från strömmen ut till Möja. Båtresan kändes som en evighet och man vågade inte lämna sin plats.
Väl framme på Möja så skulle vi vänta på att bli upplockade av pojkvännen. Vi väntade och väntade... Några brast i gråt både en och två gånger, en kissade på sig och gamla tanter kom fram och undrade vad vi stod där ensamma och grät för. Efter några timmar kom han... En egenhet han hade var att åka omkring naken, en riktig sjöbjörn, kul.
Så var vi ute på ön. Vidrigt. Mamma hade migrän och låg mest i tältet. Pojkvännen badade näck och en av hans ungar bajsade en halvmeterskorv i vattnet, som la sig på botten, så den fick man lov att hålla utkik efter varje gång man badade...
Tillslut fick vi äntligen åka hem. Tältet som lämnades på ön, fick stå några veckor. En dag när vi kom hem så låg det brandgula 6-mannatältet utbrett på vårt vardagsrumsgolv, dyblött, fullt med myror, tallbarr och gud vet vad... Den nu fd pojkvännen hade varit så schysst och åkt ut med sin nya kvinna och tagit hem tältet. Kul kille!
Litet inlägg:
En gång när han var riktigt full och vi en aning trötta på honom så tyckte han för att vara lite smörig och få oss på lite bättre humör att vi kunde få "snurra in" honom i tejp, som han snott på jobbet... Vi snurrade å snurrade, säkert 10-15 rullar, innan vi var nöjda.
Kommer fortfarande ihåg hans blick när han ligger där på köksgolvet och tycker att leken är över och att vi ska befria honom...
Jag svär vid Gud, jag gjorde det inte....
I många år tyckte jag att det var fula kala kobbar med små risiga tallar.
Mamma hade ett tag en "pojkvän" eller någon slags kompis, man ifrågasatte inte så mycket utan gled med. Den här mannen var iallafall biten av havet och hade en liten motorbåt å några ungar. Vi var ju några barn själva, så när det bestämdes att vi skulle ut i skärgården och tälta så skulle de fyra äldsta barnen åka båten från strömmen ut till Möja. Båtresan kändes som en evighet och man vågade inte lämna sin plats.
Väl framme på Möja så skulle vi vänta på att bli upplockade av pojkvännen. Vi väntade och väntade... Några brast i gråt både en och två gånger, en kissade på sig och gamla tanter kom fram och undrade vad vi stod där ensamma och grät för. Efter några timmar kom han... En egenhet han hade var att åka omkring naken, en riktig sjöbjörn, kul.
Så var vi ute på ön. Vidrigt. Mamma hade migrän och låg mest i tältet. Pojkvännen badade näck och en av hans ungar bajsade en halvmeterskorv i vattnet, som la sig på botten, så den fick man lov att hålla utkik efter varje gång man badade...
Tillslut fick vi äntligen åka hem. Tältet som lämnades på ön, fick stå några veckor. En dag när vi kom hem så låg det brandgula 6-mannatältet utbrett på vårt vardagsrumsgolv, dyblött, fullt med myror, tallbarr och gud vet vad... Den nu fd pojkvännen hade varit så schysst och åkt ut med sin nya kvinna och tagit hem tältet. Kul kille!
Litet inlägg:
En gång när han var riktigt full och vi en aning trötta på honom så tyckte han för att vara lite smörig och få oss på lite bättre humör att vi kunde få "snurra in" honom i tejp, som han snott på jobbet... Vi snurrade å snurrade, säkert 10-15 rullar, innan vi var nöjda.
Kommer fortfarande ihåg hans blick när han ligger där på köksgolvet och tycker att leken är över och att vi ska befria honom...
Jag svär vid Gud, jag gjorde det inte....
Kommentarer
Postat av: Pyret
Vad menar du "jag svär vid gud, jag gjorde det inte" betyder det att han ligger kvar på Atlasvägen i lägenheten?
Postat av: Mia
kanske ligger begravd under en bunt Expressen...
Trackback