Många tankar...
Jag mår ganska bra men många frågor har väckts till liv men det är nog första gången som jag kan tillåta mig att tänka på en massa sorger och saker som har skett utan att bli så lessen att jag håller på att kvävas.
Jag är så otroligt tacksam att jag omger mig av människor som älskar mig och vill mig väl, detta när jag är mitt i livet. Varför skulle det ta så lång tid för mig att få ha det så?
Jag försöker vårda mig å min själ och lära mig älska mig själv så att jag kan ge mina barn den här känslan redan som små. Det är inte så att det inte funnits människor som älskat mig men det har funnits andra som inte förtjänat min kärlek och som kränkt mig bara för att de kan...
Ingen kan få dig att känna dig mindervärdig om du inte går med på det själv.
Eleonor Roosevelt.
Sorry fick inte med allt..he he..men vad jag menar är att det tar viss tid i livet att komma så långt du gjort nu..en bamse kram!!
Men usch va det där lät?? Nää jag kan inte förklara i skrift va jag menar..he he..låter ju fan inte klokt??? Hoppas du förstår på ett ungefär va jag menar??*kraaam*..
Anna:
Jag fattar vad du menar :)
Glad att det känns lite bättre. Vi är massor som älskar dig precis som du är.
Det gör mig glad att du mår bättre och låt absolut ingen trampa på dig...du är värd mer än så!
Att älska sig själv är inte lätt oavsett om man har många omkring en som gör det....det är en lång vandring!
Jättekram till dig från mig!!
Men vad härligt att Du nått dit Du är. Många går genom livet och dör utan att våga det Du vågar. För det handlar om mod att sörja, det handlar om mod att vara nära människor. Jag tycker mod är ett annat ord för kärlek. Kram. Glad för Dig. "Your pain is the breaking of the shell that encloses your understanding".
Du är modig och stark...och smart! Kram :)