Min kisse...
Min norska skogskatt Spirit eller Spirran håller på å lägger av. Jag ser det på henne, hon är en skugga av sitt forna jag. Hon sover mest, orkar knappt lyfta huvudet när jag lockar på henne.
Letar upp henne med jämna mellanrum för att kolla att hon lever... drar efter andan varje gång jag ser hennes öron vippa till. Jag får hjälpa henne att borsta hennes päls.
Hon är 15 år och det är hon och jag som har hängt ihop innan de andra kom in i vårat liv. Det är ju hon som fostrat lillkillen... Knipan eller Satan som jag kallar honom. Hon som tvångstvättat honom och spöat på honom när han kommit för nära eller uppfört sig om "satan"...
Jag hoppas att hon hinner följa med till landet en gång till, så hon kan få sitta ute på trappen som herren på täppan och vaka över oss andra. Fånga sin sista mus...
Jag hoppas att hon ska slippa ha ont och bara få somna in...
Lilla vännen. Hoppas "det går bra" om du förstår vad jag menar.
Hua, sånt där klarar jag inte av. Började lipa när jag läste ditt inlägg... Gruvar för den dagen då våra kissar ska lämna in... :(
men... Åh, jag fasar för när vår Pys ska iväg. HOppas att Spirran får ett bra slut. Förstår om det känns jätteledsamt. Vår Pys var mitt första barn. Han hjälpte mig igenom det värsta. Nu är han bara Pys... fyller 6 iår
Usch, det är så sorgligt när man förlorar ett djur.
Men man får hoppas att man slipper ta något jobbigt beslut själv, och att de som du säjer får slippa ha ont och får somna in lugnt och stilla.
Tog bort min katt som jag haft i 17 år. Det var hemskt jobbigt, men jag säger bara en sak... jag skulle gjort det tidigare (nästan så att jag skäms)