Miafias Värld

Idag var det en människa som gjorde mig så fruktansvärt arg att jag var på väg att lämna rummet... jättemogen lösning men jag vart så otroligt tilltuffsad. Men satt kvar!
I 1 timme satt jag och lyssnade på detta skitprat och försökte behålla mitt lugn. När det var dags att få lämna denna hemska plats så kom tårarna, jävlar, inför denna vidriga människa. Å hon log...
Faan om jag kunde ha bitit ihop i 2 minuter till så hade hon inte fått se den "lilla" jag.

Var så upprörd att jag stormade in på jobbet efteråt och återberättade detta.
Så här mycket har de aldrig hört mig prata och dessutom utan paus. Grabbarna, de var bara de som var hemma annars visste man att man hade en varm kvinnlig kram på lut, satt bara och sög in detta i öronen... men det gav mig faktiskt tillbaka en helt sansad dialog. Det var länge sedan jag kände sådan gemenskap eller snarare samhörighet.

Det kändes lite som om "ensamvargen" verkligen har en flock när det gäller.... Yyyyyl mina pojkar!