My soul mate...

Igår ringde det på telefonen, jag rös till, tycker inte om telefoner...
Johan såg glad ut när han talade och så kom han gående mot mig, kände nej jag vill inte. Han låtsades inte om att se mitt motstånd...

Åååå det var hon. Att höra hennes röst och hennes skratt gjorde mig så varm. Det ar så länge sedan...
Men trots att vi inte hörts så mycket de senaste åren så är vi varandra väldigt nära.
Vi har gått igenom så mycket tillsammans, vi har skrattat och gråtit, in och ut ur förhållanden, fått barn och haft det ganska tufft i våra liv båda två.

Kommer ihåg när vi var i Grekland, på den pyttelilla ön... å hon vacker som en liten älva som alla bara måste älska och beskydda.
Eller våra killistor, vi hade samma antal killar (givetvis inte så många), vi satte betyg på dem och skrev stolpar, viktigt var stjärntecken.
Eller partyn vi varit på eller barer vi hängt i, Hipp-å-Inne på Sture...

Hon är underbart vacker, både i kropp och själ!

Älskar dig vännen och vi ska vandra tillsammans på denna brokiga väg länge än!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback