Holländaren...

När jag var 20 ungefär så var jag och min dåvarande pojkvän på en solresa till Rhodos...

En kväll så var vi på en bar och där började jag prata med en holländsk kille. Han tillhörde de holländska skidlandslaget och han var där på träningsläger hela sommaren. Han var snygg, rik, känd och bodde på en egen ö. Han var trevlig och vi drack massa drinkar, min pojkvän som inte var så himla trevlig egentligen satt i baren och snackade massa skit. Lite onykter så gav jag holländaren min adress till jobbet. Visste att det inte skulle bli kul för mig annars.

När vi kom hem så tog det slut mellan mig och pojkvännen. Jag flyttade till en lägenhet i stan. Holländaren och jag forsatte att brevväxla ett år. Han hade fortfarande bara adressen till jobbet.

En sommardag så ringde det på jobbet och det var han som meddelade att han var på väg till Sverige för att besöka mig. Gulp, just denna helgen skulle jag bort så det var att ringa till Arlanda och be dem lämna ett meddelande till honom att han fick ringa min mamma och åka hem till henne och hämta nycklarna till min lägenhet.


På söndagskvällen när jag var på väg till min lägenhet var jag så nervös att jag skakade. Å där på vägen kom han mot mig, strålande lycklig, lyfte upp mig i famnen och snurrade mig runt runt på gatan och kysste mig hett... Det kändes inte så jättebra om jag ska vara ärlig!

Väl hemma så hade han gjort sig väl hemmastad och hade massor av presenter. Vi satt och pratade och då helt plötsligt så berättade han att han gått på svenskakurs hela vintern och tänkte nog stanna hos mig.
Jag greps av panik! När mamma ringde och berättade att han haft presenter till henne också. Jag hade en klump i magen och tårar i ögonen för jag kunde ju inte berätta för henne att jag var fullkomligt hysterisk, för han kunde ju svenska och satt och lyssnade när jag pratade.

Den natten sa jag att du, vi får ta detta lite lugnt och jag skulle uppskatta ifall du sov i min säng och jag i soffan. Kunde inte sova på hela natten.
På morgonen skulle jag iväg till jobbet, han pussade på mig och satte på sig sin freestyle och la sig i sängen igen. Glömmer aldrig viken låt han lyssnade på, "Wake me up before you go go..." med Wham, ryser när jag hör den!

Satt på jobbet å grinade var så rädd. Jag gick aldrig hem igen. Mamma fick lov att åka dit och reda upp detta och han stannade väl typ en vecka.
Pyret och hennes kompis var upp till honom och hälsade på och tyckte han var jättetrevlig och de bytte adresser. Vart så arg på Pyret som inte fattade någonting av vad jag pratade om, tog adresslappen och rev sönder den för henne... hon var ju faktiskt bara 13 år.

Visst har jag känt mig taskig å elak, men ack så rädd! Så den grejen har jag aldrig gjort om...


Kommentarer
Postat av: Pyret

Jag kommer ihåg att jag var där men inte varför? Varför gick jag dit? Tyckte jag synd om honom? Vet du? Kommer faktiskt inte ihåg att du rev lappen heller...

Postat av: Ninni

Gulp, så hemskt! Jag har gjort nåt liknande...inge kul det heller!
Ung och dum...eller???

2006-04-01 @ 23:51:29
URL: http://www.ninni.blogg.se
Postat av: Ninni

Du förresten..den låten var inte det -84????

2006-04-01 @ 23:52:47
URL: http://www.ninni.blogg.se
Postat av: Pyret

Ninni! 1984 var jag 13 år så det kanske stämmer???

2006-04-02 @ 01:35:20
URL: http://litenpyret.blogg.se
Postat av: Alexandra

Jösses, viken rysare!!!!
Förstår att du fick panik...

2006-04-02 @ 08:40:00
URL: http://alexostefan.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback