Det var en slump...

Det finns minne som kommer och går...
Vissa tar större plats när man inte mår så bra. Har funderat på detta med att vara på fel plats vid fel tillfälle.
För så var det ju! Hade man bara gjort ett annat val så hade det aldrig inträffat...
Det var ju det där oturliga ödet som spelade sitt spratt. Inte den ordinarie miljön.
Funderar på om man någonsin förstår hur mycket smärta och hur många tårar som har rullat. Hur många hjärtan det krossade med ett slag...

Finns det den minsta ånger i en sån själ?


Kommentarer
Postat av: Pia

Ja, fy fan! Den själen mår nog inte särskillt bra den heller även om det inte är någon tröst. Skickr lite kramar till dig

2006-05-01 @ 11:12:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback